Temporär bloggpaus

Hej ni trogna, älskade och fina läsare.

Jag är, som ni märker, inte speciellt aktiv här. Projektet blev för ofokuserat och när jag väl ville försöka vara lite spontan så kändes det mest forcerat och lite för sällan för att rättfärdiga att låtsas vara bloggare. Därför tänkte jag dra mig in i min man cave och lura ut något som får mig att faktiskt vilja skriva mer, oftare, bättre och mer fokuserat. Men till dess behöver ni alltså inte hålla andan i väntan på ett nytt, fantastiskt, blogginlägg här.

Den som ändå vill följa mina eskapader kan jag glädja med att jag numer är tokaktiv på twitter (www.twitter.com/personifierad). Det är inte så farligt som det låter, du kan smygfölja mig utan att logga in eller hardcorestalka genom att klicka på "follow". Eller om du är en sådan där facebookanvändare så dyker mina tweets upp där genom någon slags magi.

Mina planer kommer att visa sig tids nog. Så var inte rädd att bli lämnad i mörkret utan Sebastian. Jag finns kvar och förhoppningsvis snart även i en bättre och mer uppdaterad version.

Tack för nu. Jag lämnar er med det här konststycket som jag fann i ett skyltfönster på söder.

Er hängivne,
Sebastian

Pizza i Danderyd

Jag och Tjippen testar pizza i Danderyd. CGs Pizza för att vara precis. Klart värt ett besök. Annorlunda koncept gillas skarpt!

Edit 1: Jag håller dessutom på att lära mig att blogga från mobilen. Det går sådär. Bear with me.

Edit 2: Jag åt en en pizza med chevre, valnöt, rödbetor och honung. Till efterrätt åt vi Mandel- och blåbärscalzone med vaniljglass. Fantastiskt gott!

 http://www.cgspizza.com/

/Sebastian

Sebastian - marknadschefen

Det finaste med att ha ett företag registrerad i sitt namn är att man får fina titlar. Kanske ska göra om mig till AB så att jag kan få post skickad till mig som Verkställande Direktör också?

/Sebastian

I’m much wiser now, that’s how we walk

Jag tänkte testa meditation. Fick en spikmatta i julklapp efter att i år dissat det hela som en fluga. Jag har nu fastnat för den, jättemycket. Inte för att jag helt plötsligt vill känna mig lite new-ageig, utan mer för att det är förbannat skönt att bara ligga på den i en kvart eller två. Det i kombination med att jag senaste året haft fruktansvärt svårt att slappna av i huvudet. De få gånger jag känner hur tankar driver iväg kommer jag alltid på mig själv med att tänka "Åh, mina tankar är ofokuserade, gud vad skönt!", vilket visar sig vara ganska kontraproduktivt och jag hamnar åter i ett tänkande stadie. Jag måste lära mig att sluta tänka, eller åtminstone bara låtar tankar flyta iväg. Jag vet att det är ett fånigt problem, men ändå. Det ska bli intressant att ge det en chans, så jag har tankat hem lite podcast med nybörjarmeditation. Jag kanske återkommer om jag märker något resultat.

In other news så funderar jag mycket på syftet med den här bloggen. Jag inser att ingen förutom jag och min mor läser det här, vilket jag egentligen inte har något problem med då syftet med bloggen alltid varit att bara skriva av mig lite. Att ingen läser beror nog mest på att jag aldrig skriver. Jag funderar över det här och bloggen 2.0 tankegångarna är i rullning. Kan jag utveckla konceptet och varför bör jag göra det? Jag har en enastående skissplan. Vi får se hur det går med det där.

Ikväll ska jag dricka öl på söder med Emil och Emil. Det ska bli trevligt. Tänkte ladda upp med meditation och ett glas av min nya kärlek: bourbon.

Antonia hånar alltid mig för att jag är så fascinerad av våra katter, så jag lägger upp en bild på våra katter för att hon nog har rätt. På bilden syns även spikmattan.

Hej svejs, va.

/Sebastian

Dagen som idag

Kay Pollak, jordnötter, kaffe, sociala medier och hybris. Idag är en bra dag.
Och jag borde blogga via mobilen oftare. Det är ju ganska smidigt, trots allt.
/Sebastian

Klockan två i toalettspegeln - fan vad jag har vind i seglen

Hej blogg. Jag har försummat dig utan vidare anledning egentligen. Jag har flera böcker jag borde skriva om. Flera händelser som kunde ha varit värda att dokumentera. Men icke.

2011 års första månad är snart över och mycket har hänt samtidigt som annat förblivit statiskt. I väntan på vadå? Filmkvällar, förkylningar, fester, kockskolor, skola och vardag. Till exempel så har jag äntligen fått tummen ur och installerat min diskmaskin. Sen visar det sig att den inte fungerar så ytterligare en person till måste komma hit och pilla lite. Suck.

Sen snurrar det i min skalle vad det gäller hur jag ska finansiera mitt liv. Önskar att jag bara kunde bestämma mig, skaffa lite pondus, spotta mig i näven och köra på. Men nej. Det kommer att bli bra. Förhoppningsvis vet jag mer inom någon vecka. Förhoppningsvis tänker jag då på att dokumentera det för allmän beskådan.

Idag ska jag träffa Caroline och Tjippen, vilket känns mycket trevligt. Imorgon så har jag lunchdejt med Anna som sedan kommer glida in i filmkväll i Hägersten. Gulddagar.

Bilden är från Dieselverkstaden 2004 när Svensk Pop spelade och mot slutet uppmanade hela publiken att äntra scenen och bidra. Jag rockar två instrument och bruden har jag ingen aning om vem det är. Det var en jävligt bra dag vill jag minnas. Och nu fick jag för mig att vara nostalgisk och läsa mina mina gamla bravader i min gamla sockerdrickadagbok. Men det får bli en annan dag.

Hepp. Nu måste jag klä mig för utgång. Vi hörs, kära kamrater.

Nu är det väl revolution på gång?

/Sebastian

Du bara får mig att hänga, hänga kvar

Lite typiskt mig att blunda på en bild som annars hade blivit otroligt bra. Som ytterligare en injektion i en långvarig vänskap. Hade mitt bästa nyår på flera år, väldigt lite baserat på att jag inte firat på flera år, utan mer för att kvällen i sig var ett slags perfektionsmaraton. Den kantades av fantastiskt god mat, magnifikt sällskap, bourbon, äventyr hos grannar, skratt, gråt, musik, promenad mellan Nacka och Kungsträdgården, fyllekäk och samtal med gymnasiefolk. Bourbon kan vara den bästa upptäckten på länge, förresten, om jag hade varit rikare hade min pseudoborbounalkoholism varit ett faktum. Bilden är, hursomhaver, en bra bild av en fantastisk vänskap. Mannen vid min sida kommer nog aldrig att bli av med mig.

Då var det nollelva med allt vad det innebär och det känns, trott eller ej, inte så annorlunda. Saker lunkar på och skolan drar igång. Våren kommer att bli omvälvande och magnifik på sitt eget sätt. Den har vittnat om vad den kommer att innehålla, men inte lovat något. Bara teasat. Vad har jag för ambitioner för året? Inte så olika som för 2010 som överlag var ett riktigt bra år för mig. Jag vet att saker har raserat runt om kring mig och det gör mig glad att jag stod pall, att jag inser att jag just nu är starkare än jag kanske någonsin varit.

Jag låter Håkan spela mig ut: 


"Blitt sparkad runt några gånger
Som en del måste bli
För att fatta vad som betyder nåt
Och vem som går att lita på
Men när du var med mig
Musiken slutade aldrig
Du bara får mig att hänga, hänga kvar
För jag tror
När vi går genom tiden
Att allt det bästa
Inte hänt än"



/Sebastian

Bok: Sociala Medier - Emil Holmström & Erik Wiberg

Trogna läsare vet att jag för några veckor sedan sökte en mer djupgående bok om marknadsföring inom sociala medier. Det visade sig att det bara skulle ta någon vecka innan underbara förlaget Redaktionen fick ur sig en purfärsk bok om just detta, och trott eller ej så är den kalasbra.

Det jag saknat i tidigare litteratur på ämnet är i mångt och mycket det mer djupgående, att komma bort från "det här är facebook" och komma fram till "...och så här använder du det". Detta är något som Sociala Medier behandlar med bravur. Små, korta stycken guidar en genom lanseringsstrategier, uppbyggnad, kanalval och hur man håller kampanjer och övergripande marknadsföringsprocesser vid liv.

Boken köpes till fördel på Redaktionens egen hemsida och av personer som har något intresse av att jobba med eller inom sociala medier och marknadsföring.

/Sebastian

Och det här är det enda som plågar mig

Livet förändras var jag än går, fortfarande. Det är onekligen en intressant tid att vara Sebastian L. Karlsson.

Praktikperiod två är över och det känns sådär. Jag är oerhört tacksam för de 20 veckor jag fått spendera där. Och de dörrar som öppnats kunde jag aldrig ens drömma om för ett år sedan. Jag faller huvudstupa in i en drömtillvaro om jag bara sköter kort rätt. Lät som att jag spelar spel, men så är det såklart inte. Jag måste bara ta tillvara på det som bjuds mig. På bilden blev jag bjuden på en Appletini, den tog jag tillvara på väl. Vad min distanserade blick än säger.

Så är det jul och sånt där också. Min älskade Antonia väljer att spendera den på sitt nyvunna jobb, vilket hon gör rätt i. Frågan är bara om jag gapat efter för mycket egentid och att det nu slår bakut genom att jag kommer vanka av och an ensam och övergiven med två katter i lägenheten. Återstår att se. Om inte annat så får jag tid över att se film, vilket är okej det med.

Lyssnar på Säkert!s senaste album. Det är sådär.

Det enda som plågar mig nu är att jag inte riktigt kan se klart och att hela världen skådas genom ett rosa skimmer. Jag hoppas innerligt att mitt huvud reder ut sig under julhelgen. Att för mycket skinka, sill, snaps och potatis gör susen.

Men ja, vi hörs.
Tack.

/Sebastian

Bok: Historien om IKEA - Bertil Torekull

IKEA är ett fenomen som jag misstänker att de flesta svenskar känner till och har en viss relation till på det. Billiga möbler, korv, heldagsprojekt och att gå in för att handla värmeljus för 39:- men komma ut ur butiken med saker för över tusenlappen är bara några av igenkänningspunkterna. Och var och varannan svensk känner också historien bakom det, en ung småländsk entreprenör vid namn Ingvar som sakteligen från grunden med hjärta och hjärna byggt upp ett miljardomsättande imperium. Vad kan då en journalistskriven biografi tillföra? En hel del för den intresserade, inte mycket för den som inte bryr sig.

Boken tar avstamp i Ingvar Kamprads antågande till Sverige vid tidigt 1900-tal och för oss sedan hyfsat kronologiskt genom tiden fram till idag. Kamrads väg som både kantats av guld, gröna skogar, motgångar och evigt slit. Vi får följa med på äventyr i bland annat Smålands skogar, Polen, Ryssland och in i framtiden.

Boken Historien om IKEA är i mina oinsatta ögon den sanna historien bakom IKEA sett ur Ingvar Kamprads ögon. Kamprad själv har bidragit med tankar, åsikter, anekdoter och texter och den som är ute efter ett rafflande thrillerdrama om en ung mans revolt mot samhället ála Ben Mezrichs The Accidential Billionaires letar på fel ställe. Nej, även om historien om IKEA är fascinerande så stannar Torekull i sanningen och tvistar inte till spänningen i spänningsmomenten eller för den sakens skull klipper bort de segare partierna. Läsaren måste på förhand bestämma sig för att 350 sidor om IKEA är intressant och om jag ska vara helt ärlig så kunde boken kortats ned lite, till förmån för ett bättre narrativ. Men sen är jag skadad av TV och är ingen sann bokläsare heller.

Läs den om du känner att det du fått lära dig om IKEA via modersmjölken inte räcker, annars kan du leva utan den.

/Sebastian