Du bara får mig att hänga, hänga kvar

Lite typiskt mig att blunda på en bild som annars hade blivit otroligt bra. Som ytterligare en injektion i en långvarig vänskap. Hade mitt bästa nyår på flera år, väldigt lite baserat på att jag inte firat på flera år, utan mer för att kvällen i sig var ett slags perfektionsmaraton. Den kantades av fantastiskt god mat, magnifikt sällskap, bourbon, äventyr hos grannar, skratt, gråt, musik, promenad mellan Nacka och Kungsträdgården, fyllekäk och samtal med gymnasiefolk. Bourbon kan vara den bästa upptäckten på länge, förresten, om jag hade varit rikare hade min pseudoborbounalkoholism varit ett faktum. Bilden är, hursomhaver, en bra bild av en fantastisk vänskap. Mannen vid min sida kommer nog aldrig att bli av med mig.

Då var det nollelva med allt vad det innebär och det känns, trott eller ej, inte så annorlunda. Saker lunkar på och skolan drar igång. Våren kommer att bli omvälvande och magnifik på sitt eget sätt. Den har vittnat om vad den kommer att innehålla, men inte lovat något. Bara teasat. Vad har jag för ambitioner för året? Inte så olika som för 2010 som överlag var ett riktigt bra år för mig. Jag vet att saker har raserat runt om kring mig och det gör mig glad att jag stod pall, att jag inser att jag just nu är starkare än jag kanske någonsin varit.

Jag låter Håkan spela mig ut: 


"Blitt sparkad runt några gånger
Som en del måste bli
För att fatta vad som betyder nåt
Och vem som går att lita på
Men när du var med mig
Musiken slutade aldrig
Du bara får mig att hänga, hänga kvar
För jag tror
När vi går genom tiden
Att allt det bästa
Inte hänt än"



/Sebastian