Heroes jumps the shark

Jag har varit ett relativt stort fan av tv-serien Heroes sedan någon gång i mitten av säsong ett, då jag blev introducerad till det av min käre vän Emil (aka Tjippen). Första säsongen anser jag, utan vidare eftertanke, vara något av det bästa jag någonsin sett som serie. Mysteriet är totalt, karaktärsutveckligen trovärdig och allt hade ett syfte.

När säsong två kom blev jag minst sagt besviken. De nya temana som introducerades var ganska banala, men jag ville ändå inte ge upp att följa de karaktärer jag lärt att älska i första säsongen, så jag hängde på. Jag har i efterhand sett om säsong två och retroaktivt är det klart mycket bättre än det som komma skulle. Efter säsong två var jag villig att ge upp. Jag tänkte att nu kunde saker inte bli bättre. Men då händer det. Seriens skapare, Tim Kring, håller en presskonferens där han punkt för punkt nästan citerar allt jag ogillat med säsong två och lovar att säsong tre kommer att hålla högre klass. Ett hopp, ett ljus tänds i mig. Om till och med seriens skapare anser säsong två vara dålig så MÅSTE ju tredje bli minst lika bra som den första? Så blev inte fallet. Ett (1), avsnitt av säsong tre var bra. Tror det var avsnitt 14 om jag jag inte mig missminner och jag inser att jag borde ge upp. Men precis när jag tänker ge upp så får jag reda på att manuskonsulanten från säsong ett, Bryan Fuller, skall återkomma. Ännu ett hopp väcks i mig. Äntligen, nu kommer serien komma på fötter igen. Men nej. Tredje säsongen fortsätter vara ett fruktansvärt lidande.

Jag tänker att jag ska ge fjärde säsongen en chans, trots allt. Självplågeri, kan tyckas, men jag är inte villig att ge upp än. En av mina favorit bikaraktärsskådespelare Robert Knepper dyker upp och förgyller stämningen, men annars är det fortfarande lika dåligt. Det sköna är att jag nu börjar vänja mig och jag förväntar mig längre inga mirakel. Jag går in för varje avsnitt med en axelryckning och slipper bli besviken.

I förra veckans avsnitt ägde en kyss rum mellan Claire, en av huvudskådespelerskorna sedan första säsongen och en ny brud (spelad av Californications Madeleine Zima) som visar sig ha en liten crush på Claire, något som drog rubriker i diverse tidningar. Visst, ett desperat grepp kan tyckas, att låta en lesbisk kyss locka tittare. MEN. Problemet med kyssen var inte själva kyssen, utan förälskelsen. Claire, som tillsynes alltid varit straight och haft diverse olika pojkvänner under seriens gång börjar i den här veckans avsnitt TVEKA på om hon inte är lite intresserad Zimas karaktär trots allt. Och allt jag ser framför mig är Fonz från Happy Days, en serie jag aldrig följt, som hoppar över en haj. Om du inte känner till uttrycket "jump the shark", eller det lite nyare "nuke the fridge" så bör du kolla upp dem, för det var precis vad Heroes gjorde för mig den här veckan.

Med det sagt så kommer jag säkert fortsätta se serien till den lägger ned, vilket inte borde ta så lång tid efter det här. Men det här var den sista spiken i kistan för att att jag ska någonsin tycka det är bra igen.

/Sebastian