I’m much wiser now, that’s how we walk

Senaste dagarna har varit en röra av en massa tid, som Winnerbäck hade uttryckt det. Jag har jobbat, träffat min käre Molkomvän Cecilia, gått på bio, försökt skriva mitt CV, försökt hålla ihop mitt liv, hängt med Philemon och hängt med två fnittriga tjejer runt småtimmar.

Idag har jag promenerat i nära 90 minuter rask takt lyssnandes till Richard Bransons biografi på ljudbok. Fantastiskt. Jag har även påbörjat sökandet av praktikplats för våren genom att slänga iväg en spontanansökan till SF Media. Jag gör säkert helt fel, och så vidare, men det struntar jag i just nu. Det får gå ändå.

Efter att ha fått smått klaustro av min egen lägenhet och mina egna tankar tog jag mig till jobbet och kollade in (500) Days of Summer. Det var stundtals exakt fel film för mig just nu, men överlag kan det nog inte finnas en mer rätt film. Stod även och pratade i typ tjugo minuter med en av de nya tjejerna. Hon var farligt trevlig.

Väl hemma igen slog jag mig ned här och skrev de rader du nu läser, åt en risbaserad måltid (det är alltså INTE glass på bilden) och kände mig tröttare än på flera månader.

Morgondagen kommer att bjuda på ungefär samma schema som dagens. Har lovat att besöka en kollega i Vällingby, då hon kör långpass och riskerar att dö av tristess. Så det lär jag göra på morgondagens nittiominutare. Jag har gått ned ett halvt kilo på två veckor och mer ska det bli, annars kommer det här att bli tjockbloggen.

Dagens låt är för övrigt How we walk av Mando Diao. Lyssna.

"You make me laugh, you make me shiver
Isn’t that a fabulous scene?
Don’t be here now don’t be here anytime
I’m much wiser now, that’s how we walk"

/Sebastian