Laughing in the open air; have yourself another dream

Hej igen, verkligheten. Det var ett tag sedan jag återvände till bloggformen för att konkretisera den.

Senaste veckan har bestått av skola, vänner och två möjligheter jag tackat nej till. Jag kanske kan anses vara feg som inte hoppat på möjligheterna, men samtidigt gjorde jag det för att bana väg för en större möjlighet som jag verkligen vill brinna för. Men nog om det.

Skolan fortsätter vara lagom engagerande och jag känner att jag behöver en paus där jag kan organisera mitt huvud. Kay Pollaks ord ekar i mitt huvud om att välja glädje och jag gör mitt bästa. Det går ganska bra. Skolan tär inte lika mycket på mig som den tidigare gjort. Jag försöker att lära mig något, mer än bara praktiska kunskaper, utan även mer om att ta det lugnt. Inte ta så allvarligt på allt.

Den här veckan har till min stora lycka bestått av vänner. Onsdagen spenderades med Anna och Isak på Dovas. Vad som skulle vara en casual after-work slutade med att jag kom hem vid fyra och somnade med kläder på. Glad. Torsdagen som följde svängde Cilla över och såg på Idol med mig och Antonia, vi syns allt för sällan och det var skönt att få en stund. Fredagen sms:ade Caroline mig och vi slöt upp på ett café i Gamla Stan där vi diskuterade livet, kärleken och politiken. Igen, träffas för sällan. Jag träffar alla mina vänner för sällan. Utmana mig att inte säga nej till nästa möte?

Köpte Brandon Flowers soloalbum igår. Jag köper så jäkla sällan skivor så det kändes som ett äventyr på bekanta områden. Hittills når det sällan upp till The Killers nivåer, men jag är ändå glad över att jag inte förlorat min förmåga att spontant köpa skivor. Åtminstone inte helt.

Annars så trivs jag med mina två katter och min enda flickvän. Saker tuggar på ganska bra och snart börjar praktiken igen. Ser fram emot det.

Vad dagen och helgen bjuder på mer än jobb återstår att se. Ska börja läsa antingen en bok om Steve Jobs eller om Ingvar Kamprad. Men mer än så vet jag inte.

Det var någonting jag mer ville få sagt, men det är glömt.

Vad glad.

/Sebastian