Someday it will come to you

"Det är lätt att tänka bakåt när förvirringen tar fart" skaldade Winnerbäck i en av dennes bästa låtar i min mening. Jag ser hans poäng, men samtidigt har jag nog aldrig varit en sådan som blickar bakåt. Är inte så svag för att gömma mig i nostalgi, men ska samtidigt inte förneka att det händer att jag tänker tillbaka på svunna tider och förskönar dem. Ser dem genom ett rosa skimmer, som om det vore enklare tider. Självfallet finns det saker som var bättre förr, men nutiden är minst lika bra - fast på helt andra sätt. Problemet ligger inte i att jag blickar bakåt och minns. Problemet ligger i att jag har problem att stanna i nuet åt andra hållet. Jag blickar framåt.

När förvirringen tar fart blickar jag framåt och hoppas och tror på morgondagen. Det finns två problem med detta.
1. Jag förbiser nuet.
2. Jag saknar förmåga att styra upp en direktion.
Självklart kan man alltid argumentera att jag är ung och att veta vad man vill spendera resten av sitt liv med är spritt språngande omöjligt. Problemet ligger bara i att jag inte vet vad jag vill med mitt närmsta kvartal. Jag vaknar upp morgon på morgon med en ny plan. En ny idé som låter fantastisk på pappret. Sedan analyserar jag idén. Sätter mig in i den. Vänder och vrider. Och sen får jag ångest över alla logiska luckor och fallgropar jag kommer att hamna i om jag väljer den idén. Tillbaka till ritbordet. Och så går det i cykler.

Jag tror inte bara det handlar om att jag är för feg, per se, utan att jag helt enkelt vill för mycket. Det må vara ett lyxproblem, men ett problem none the less. Jag känner folk som inte har en aning om vad de vill och jag känner de som har en utstakad plan. Jag önskar jag föll i den senare kategorin. Att jag vaknade upp en morgon med en idé som jag vågar klamra mig fast vid och vågar chansa på. Just nu har jag en sådan idé. En idé jag vill ska funka. I teorin fantastisk. I praktiken full av hål. Får jag det att fungera är det bäst.

Jag har valt att se fram emot sommaren som om den ska bli den bästa någonsin. Kan vara ännu ett misstag. Ett fall av för höga förhoppningar. Jag kommer åtminstone ha mer pengar att leva ut mina idéer med.

Det må vara kvällsligt svammel från en pojke med för många direktioner, men ibland behövs även sådant. Nu ska pojken duscha för att sedan återvända till sextiotalets Manhattan där han spenderat större delar av sin kväll. Donald Draper och Peggy Olsen kvällens motivationspelare.

Puss

/Sebastian