Jag praktiserar och står i. Det är suveränt faktiskt. Känner mig som en bra hand i en perfekt handske. Både emottagande, atmosfär, bransch och uppgifter känns guld. Har redan lite ågren över att jag snart måste lämna. Hur ostigt det än må låta.
Parallellt med praktiken jobbar jag mina söndagar på mitt kneg. Också ett bra gig, egentligen. Och vid sidan om dem båda förbereder jag mig för jobb jag ska sköta i sommar.
Sommaren kommer innehålla studier, två deltidsjobb och lite semester. Först ut är en weekend i Berlin med min fagra mö. Tror det kan bli suveränt, faktiskt. Senare under sommaren ska jag till Krakow med min familj. Kan nog också bli helt bra.
Så jag har att stå i känner jag. Tid till att leva och andas mellan varven äts mest upp av en slags existentiell framtidsångest och den enorma tröttheten. Tacksamheten för att få vara ledig är enorm, så enorm att jag än en gång sluter in mig och vägrar ta mig ut. Idag borde jag till exempel hängt med till Babasonic och trängts med alla indiefjortisar. Men jag sitter hemma med Halmstads Sommarlager och lyssnar på Ola Magnells senaste singel på repeat. Deppigt? Nej. Inte nämnvärt. Mest behagligt på det där sättet jag gillar.Men lite social lyckas jag vara ibland. Häromkvällen gästade jag den alltid lika underbara fröken Magnerholt. Förfestspel och toaletthäng. Precis sådär som hemmafester ska vara. Och imorgon ska jag och Antonia äta middag hos min moder. Så jag håller mig lite flytande, åtminstone.
Och Antonia fortsätter vara en bra tjej. Utan henne hade jag nog varit än mer innesluten. Blickar fram emot sommaren med fasa och förväntan. Borde leva mer i nuet. Men å andra sidan har jag alltid varit jävligt dålig på att leva i nuet. Så jag fortsätter flyta runt med blicken högt i skyn och planera för olika morgondagar varje morgon.
Vi hörs när jag nästa gång får inspiration att skriva. Eller över facebook. Där är jag mer aktiv än någonsin.
Puss.
/Sebastian
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar