Jag vet att jag är svår att leva med

För den som lyssnar. Som fortfarande inte givit upp hoppet om att jag ska skriva här.

Inte ens en gång i veckan skriver jag. Och igen, det finns inga egentliga ursäkter förutom inspirationsbrist. Saker händer som är skrivvärda, men jag fattar aldrig pennan (låter bättre än "tangentbordet", eller i det här fallet "laptopen") för att författa ned det.

Sen sist vi hördes av har jag varit i Uppsala och besökt min bästaste Tjippen. Det var en ljuvlig resa på alla sätt och vis. Vi drack öl och whisky, spelade tv-spel och hängde på V-dala. Trippen gav mig både cravings efter Uppsala och Tjippen. Vi syns alltför sällan, både staden, karlen och jag.

Skolan har lidit mot sitt slut för terminen, vilket känns förbannat skönt. Nu återstår tio veckor av hårt slit på praktikplats. Jag tror det kan rocka, faktiskt. Är inte lika stressad över det som jag tidigare varit, vilket är skönt.

Häromdagen drog jag och Antonia till Bengans och kollade in en gammal klasskamrat till mig spela. Det var jävligt kul att träffa honom igen, första gången på år. Han har kommit upp sig lite i karriären sen gymnasiet, vilket han är värd. Kalasgrej.

Det var något mer jag skulle förtälja, som alltid, men det har jag glömt. Kanske bäst jag sparar det till ett senare inlägg. Så att jag har en överhängande måstekänsla att skriva.

Idag ska jag nog in till stan, pyssla lite och eventuellt gå på bio. Vi får se. Har varit dålig på biofronten på senaste, tyvärr. Varit dålig på de flesta fronter.

På söndag fyller Antonia år, glöm inte gratta henne.

/Sebastian