Saw IV (2009)

Sedan den lilla indiefilmen Saw (2004) tog världen med storm har franchisen vuxit till att bli den mest inkomstbringande skräckserien någonsin. Kvaliteten på filmerna har varit varierande, men har i mitt tycke överlag sjunkit för varje film. Hur står sig då den sjätte filmen mot de övriga fem? Låt mig från början tala om att spoilers för övriga fem Sawfilmer kommer att förekomma, men ärligt talat har du inte sett övriga fem så är det här inte filmen som kommer övertala dig att göra det. Och om du fortfarande är rädd för spoilers: se den första filmen, skit i resten och forsätt läs. 

Saw IV tar vid direkt efter att den föregående filmen slutat, nästan på minuten och här får vi följa hur Hoffman kämpar för att avsluta det jobb som Jigsaw startat. I fokus står en högt uppsatt chef vid ett försäkringsbolag som ska få sina principer testade, Jigsawstyle. Precis som vanligt så är de moraliska testen mer eller mindre morbida och blodiga. Samtidigt som denne försäkringstjänsteman får det hett om öronen så närmar sig polisarbetet sitt slutmål, att finna Jigsaws hjälpreda, med stormsteg.

Översatt på frihand lyder filmens slogan "Om det är halloween så måste det vara Saw" och dessvärre känner jag att det är är ganska talande för ambitionsnivån för filmen i övrigt. När någon på Lionsgate insåg att det fanns pengar i den här franchisen och en potential som sträckte sig bortom en ensam mördare med mask, såsom Jason, designades den här historien för att konstant säga A men inte B. Detta faktum gör att tittaren känner sig skyldig att se nästkommande film för att kunna reda ut den föregående. Smart businessplan, ja. Smart filmplan? Nej. För varje film minskar ambitionsnivån en att göra en genuint bra film en hel del, vilket gör att kvaliteten sjunker drastiskt. Saw VI är en genuint dålig film som behandlar sin publik som korkade barn. Flashbacks till tidigare filmer forceras in för att inte tala om flashbacks INOM filmen i sig för att poängtera saker dyker upp när man minst önskar det. Regissören verkar tro att medelsvenssons minne är ungefär en halvtimme och därför krävs en snabb återblick till vad som hände för en halvtimme sen med jämna mellanrum. Så pass komplicerad är inte historien, faktiskt.

Vidare så fortsätter den här filmen i precis samma anda som Saw V  med att  vara sjukt korkad, provocerande uselt klippt och med ett fokus som ligger på blod och splatter. Jag ser inte de här filmerna för att få se blod och inälvor, då hade jag kunna besökt ett slakthus eller sett Lars Von Triers Antichrist (2009) utan tvärtom så är det som gjort Saw speciellt jämfört med andra filmer att storyn faktiskt varit intressant att följa till viss grad. Då första filmen är ett indiemästerverk och andra filmen en värdig uppföljare så är resterande filmer en uppvisning i intressant manusskrivande. Hur ska de komma runt att Jigsaw dog i film tre den här gången? Vad är syftet med Hoffman och kommer vi på svar på frågorna som väcktes i film fyra? Och visst får vi svar, inte de svar vi vill ha kanske. Frågor som väcktes i tidigare filmer, då ambitionsnivån fortfarande var att göra bra filmer får korkade svar i korkade filmer. Ett slags svek mot den som orkat hålla ut såhär långt.

Bör du se den här filmen? Nej. Har du sett övriga fem filmer skadar det såklart inte att se den här, mer än att du kommer lämna arg och besviken. Men ärligt talat så lämnade du säkert femman ganska arg och besviken också om du ens kommit så långt. Har du inte sett Sawfilmerna så ta dig för att se första filmen. Mer behövs inte.

/Sebastian