Capitalism: A Love Story (2009)

Michael Moore kan nästan erkännas vara den som ensam populariserat dokumentärfilmsgenren genom att göra det till något underhållande, nästan löjeväckande och ohyggligt populärt. Utan honom hade vi aldrig fått se Morgan Spurlock eller Penn &Teller's Bullshit. Tidigare har han givit sig på saker såsom vapenindustrin, George Bush-regeringen och hälsobranschen med varierande resultat. Nu kommer filmen som skulle vara den direkta uppföljaren till omåttligt populära Fahrenheit 9/11(2004), men gled in på att överlag gå emot kapitalismen som helhet.

Inledningsvis klipper Moore effektivt mellan en äldre dokumentär om Roms förfall med bilder från dagens U.S.A. Likheterna blir slående och faktiskt ganska effektiva för att starta upp dokumentären. Vi presenteras till ett flertal familjer som förlorat sina hem efter börskraschen, får insikt i att större företag såsom Wall Mart tar ut livförsäkringar på sina anställda och får se vad den kristna kyrkan egentligen har för åsikter om kapitalism. Allt går i ett rasande tempo och är, som vanligt med Moore, väldigt skickligt berättat. Övergångarna mellan teman går mig obemärkt förbi, vilket ibland kan göra det svårt att hänga med och gör att jag lätt känner att den saknar struktur. Men struktur har den, den är bara svår att hänga med i om man inte på förhand vet vad som komma skall. För att vara en Michael Moore-film så är den väldigt diskret. Det finns endast få inslag av humor och där han själv syns i bild som en ironisk bulldozer, vilket jag tycker gynnar filmen. Capitalism är närmre Sicko (2007) i tonen än tidigare nämnda  potentiella förlagan Fahrenheit 9/11.

Jag tror att filmen kan vara effektiv i U.S.A. En tankeväckare för de som filmen attackerar och en sporre för den som ligger i underläge. Publiken i min biosalong roas vilt åt Moores generaliseringar och ironiska inslag, men samtidigt känner jag att vi i Sverige är för lättköpta. Vi har redan åsikter om U.S.A. som polariserats i storebrorsfascination och förakt, vilket gör att när Moore påpekar saker som är fel, så ler vi förnöjt och nickar instämmande. Filmen är inte ämnad en internationell publik alls, vilket gör att det blir väldigt svårt att egentligen tycka något om den. Den är bra på det som den gör, men för mig blir det Moores minst effektiva verk till dagens dato, för det berör inte mig.

Borde du då se den här? Nja. Alltså, Moore är underhållande och för att få en överblick över finanskrisen vinklad genom dennes Bush-hatande ögon är inte helt fel. Gå in med en nypa salt och vet med dig att det är underhållning. Det finns säkert tråkigare och mer informativa dokumentärer om samma teman, men här får vi ett for dummies.

/Sebastian