Den tredje långfilmen signerad den debatterade regissören Richard Kelly är här. Efter att ha tagit oss genom existentialistiska åttiotal och postapokalyptiska framtider är det nu sjuttiotalet som får sig en visit.Och sjuttiotalet kommer nog aldrig mer bli sig likt.Filmen inleds med att paret Norma och Arthur Lewis (Cameron Diaz och James Mardsen) tidigt en morgon får en märklig låda levererad till sin dörr. Senare under dagen dyker den mystiske Arlington Steward upp och deklarerar lådans spelregler: Tryck på den röda knappen och två saker kommer att hända. Dels kommer en person, någonstans på jorden att dö och dels kommer paret få en miljon amerikanska dollar. Det moraliska spelet kan dra igång.
Jag har väldigt svårt att veta vad jag ska tycka om den här filmen. Dels för att det är så otroligt mycket som föresgår och dels för att det är stundtals väldigt svårt att finna meningen med det som sker. För jag tror att det finns en mening. Richard Kelly gör det filosofiskt, mystiskt och stundtals väldigt konstigt, men övergripande känns det som att det har ett syfte, frågan är bara vad. Den känns lite Dark City (1998), lite Donnie Darko (2001) och lite Knowing (2009) i en skön mix med Finchers Zodiac (2007). Jag behöver minst en gång till med den här filmen för att kunna förstå om den är bra eller bara konstig. Jag tror att jag verkligen gillar den, men det är svårt att veta om jag hunnit smälta och förstå vad jag just gått igenom. Den omkullkastar nog inte mitt liv och kommer inte rankas som top tio år. Men jag har sällan tråkigt utan är konstat på min kant att försöka förstå vad det är jag ser. På ett bra eller dåligt sätt vet jag inte.
Bör du se den här? Nej. Eller. Jo? Kanske? Det krävs ett sjukt öppet sinne och en förmåga att bearbeta och analysera.
/Sebastian
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar