2012 (2009)

De senaste åren har det varit mycket prat om att det kommer att gå käpprätt åt helvete sista dagarna i december år 2012. Mängder med böcker, dokumentärfilmer och foskarrapporter har fått se dagens ljus som alla försöker jobba för att dementera eller blåsa nytt liv i Mayaindianernas detaljerade kalender som abrupt tar slut om sisådär tre år. Och precis som Transformers (2007) var den ultimata filmen för den svulstige Michael Bay så blir en film om jordens totala undergång den ultimate filmen för domedagsprofeten Roland Emmerich.

I filmens centrum står John Cusack och dennes redan sönderfallne familj som desperat försöker fly jordens pågående kollaps. Vi får följa med dem genom städer som kollapsar, naturreservatet Yellowstone som kollapsar och diverse andra scenarior. Oftast går det mesta sönder framför våra ögon. Var själva storyn tar en vet jag inte riktigt om jag vill spoila, även om det är en lång film så räcker det nästan med att se trailern och förstå att saker och till inte står rätt till för att kunna se den här filmen.

2012 är en lång långfilm med sina 158 minuter, något jag trodde skulle bringa en enorm träsmak och huvudvärk av den grövre sorten, om jag känner min Emmerich rätt. Dock överraskar filmen med att vara, som jag tidigare nämnde, ultimat. Emmerich gör sitt bästa med att klämma in hela sin arsenal av undergångstrick för att konstant underhålla tittaren. Och även om jag gick in med inställningen att jag skulle bli uttråkad så kan jag såhär i efterhand erkänna att jag aldrig direkt fick tid till det. Det går såklart att diskutera hur bra själva filmen egentligen är, för faktum är att den är ganska lätt att borsta av sig och glömma bort, men den lyckas ändå med att vara hyfsat underhållande, åtminstone till två tredjedelar. Skådespelarna gör ett lagom habilt jobb med att fly från katastrofområde till katastrofområde. Emmerich gör sitt bästa med att vara svulstig, pompös och överdådig, vilket passar filmens tema som handen i handsken. Sista akten må vara urbota urkorkad ur många perspektiv, då filmens övergripande underhållningsvärde är såpass högt så stör det mig inte så mycket.

Bör du se den här? Nej. Även om jag ägnat ett stycke åt att faktiskt försvara och hylla filmen så är den överlag väldigt lättglömd. Det är långt från det bästa jag sett, men den är även långt från det sämsta jag sett. Den är medioker och tämligen oprovokativ.

/Sebastian