Surrogates (2009)

Regissören bakom den skrattretande Terminator 3 (2003) är tillbaka med ännu en robotfixerad science fiction-rulle. Den här gången spelas dock inte huvudrollen av Arnold Schwarzenegger, utan av en annan åttiotalsactionhjälte; Bruce Willis.

Premissen går ut på att människor, i en närbelägen framtid, har förmågan att med sitt medvetande styra och leva sina liv med hjälp av en surrugatrobot, vilket både minimerar skaderisker och skapar en snyggare population. Willis spelar den trötte klyschan till polis som förlorat sin son i ett tidigare skede och nu får ett fall på halsen där det första riktiga mordet på femton år ska lösas. Ving Rhames är ofrivilligt rolig i rollen som motsåndsrörelsens ledare som beslutar sig för att starta krig mot surrogatsamhället.


Den som känner mig, eller bara vid något tillfälle diskuterat film med mig, bör ha noterat att mitt hjärta pumpar lite extra för science fiction. Det här är inte en bra science fiction, men nödvändigtvis heller inte en dålig dito. Tempot är högt, storyn relativt okej och agerandet passar in. Dock lider filmen av allt för många logiska luckor, horribla effekter och framförallt så vågar den inte riktigt lyfta från att  bara vara en platt klyscha. Det finns potential i premissen för en riktigt bra film, men historien tar sig aldrig tid att utforska den värld som etableras. Jag tror att en skickligare regissör, en halvtimme längre speltid och ett mer slipat manus hade lyft filmen enormt. Kanske, med tanke just på filmens korta speltid, så finns det en directors cut där ute som kan ge mig det som jag saknar, samt fylla i några av de logiska luckorna. Förhoppningsvis är så fallet.

Det är lätt att jämföra filmen med filmer såsom I, Robot (2004), Minority Report (2002) eller till och med kultklassikern Blade Runner (1982). Men där den förstnämnda kommer undan med att ha underhållande actionscener, den andre är en riktigt pulsökande jaktfilm och den sistnämnde är ett diskuterbar tankeväckare, så lägger sig den här snäppen under dessa tre filmer på alla nivåer. Den får en varken att tänka eller lämna biosalongen med hög puls. Den påminner mig mest om nyversionen av The Day the Earth Stood Still (2008), en axelryckning med potential att vara bättre.

Bör du se den?
Nja. Har du ett hjärta för science fiction och/eller Bruce Wills samt att du har en och en halvtimme att slå ihjäl? Isåfall, kör hårt. Annars kan du spendera din tid bätre.

/Sebastian