Jag har tid, jag har lediga dagar där jag sitter och klagar

Kan varmt rekommendera Niklas Orrenius bok Jag är inte rabiat. Jag äter pizza. Boken samlar Orrenius journalistiska texter om fenomenet Sverigedemokraterna, kompletterat med bakgrund, analys, diskussioner och övrig matnyttig information man kan tänkas vilja veta. Den känns som ett slags måste att läsa i samhällskunskapen i grundskolan eller bara allmänt en bok som borde delas ut på arbetsplatser som samhällstjänst. Läser man den här boken inser man att Sverigedemokraterna är långt från rasister som vill slänga ut diverse invandrare. De är skitfarliga bakåtsträvare som är dödsrädda för mångkultur. Läs och begrunda.

I övrigt så har svängt över till Anna och Johan för diverse skogshäng, kaffedrickande och Harry Potterspelande. För lite av dem på senaste, i mitt tycke.

Ett bokmärke från lågstadiet

Jag går runt med i-landskriser i huvudet och försöker ständigt motarbeta mina impulser att fly. Det är nog det svåraste jag vet. Att inte fly. Jag är lite av en escape-artist. Men det krävs mod för att inte fly. Mod som jag måste samla och hålla inom mig. Hittills går det sådär. Konflikter.

Veckan borde ägnas åt diverse studier. Har lite kvar att ta itu med innan mitt riktiga plugg börjar.Och tar jag inte itu med det så blir det en fattig höst. Och det vill ingen.

Nu funderar jag på att, istället för att plugga, kura ned mig i soffan och glömma alla i-landsproblem och inre konflikter med hjälp av en dokumentär om universum. Sen borde jag rycka upp mig, plugga, äta lunch och promenera.

/Sebastian