Som det lyser på mig

Då var det mitten på juni och tiden fortsätter springa åt olika håll. För en gångs skull känns det dock som att jag är med på tåget. Jag har tagit mer kontroll över mig och mitt. En uppfriskande känsla, att inte falla offer för sig själv och sin självpåtagna maktlöshet.

Har just avslutat tio fantastiska praktikveckor. Sentimentalt, men samtidigt karaktärsbyggande och dörröppnare. Bara positivt. Har dessutom lovat att köra min nästa praktik där också. Blir bäst så.

Sommaren medför sommarkurser, som är till för att jag ska slippa söka ett till jobb och för att jag ska kunna starta ett eget jobb. Ska läsa redovisning och Business Intelligence, bland annat. Kan både bli flummigt, stressigt och värt. Tar mina första riktigt stapplande steg ut i dessa tassemarker imorgon.

Har umgåtts en del med nära och kära de senaste två veckorna. Både vänner och familj som jag träffar mer sällan än brukligt. Fasligt trevligt. På onsdag bär det av upp till Uppsala där min bästis residerar och har fått för sig att fylla lite år. Sånt där som man gör.

Och om någon vecka blir det Berlin med Antonia. Någon vecka efter det blir det Italien och Polen med familjen. Jag vet inte hur jag ska hinna med allt jag har lovat att hinna med den här sommaren. Jag gapar efter mycket. Känner dessutom för att läsa något skönlitterärt i sommar. Typ Liftarens guide eller Dan Browns senaste, om den behagar släppas på pocket snart. Hatar stora böcker.

Spenderar massor med pengar på böcker, mobiltelefoner och allmänt annat. Borde hålla in, men vet att jag i princip har råd. Men så kan man ju vara taktisk också. Sånt är ju en smaksak.

Ljusa utsikter. Game on!

/Sebastian