Och även om livet är förjälvligt ibland så kan vi väl lära någonting viktigt av varann?

Idag är det måndag och jag har inte skrivit här på veckor. Jag har verkligen inte haft lust. Inte för att jag inte har haft något att skriva om, för det har jag verkligen haft. Saker och ting har hänt, rörts runt och rörts om. Ingen gryta är ogjord. Eh. Dock upplever jag avsaknad av motivation i att skriva. Eller att göra någonting egentligen. Eller. Fel. Jag vet exakt vad jag vill göra, men jag kan inte göra det riktigt än. Så jag går runt och trampar vatten, blir rastlös och blir irriterad på allt.

Skolan är just nu ganska menlös. Lär mig ganska lite, vilket inte helt ska beskyllas skolan utan snarare att jag inte är så mottaglig för att lära mig något som de erbjuder just nu. Istället ägnar jag min tid till att läsa böcker vid sidan om. Jag läser en hel del böcker om eget företagande, marknadsföring, bokföring och liknande. Tar upp både min tid och mitt psyke. På gott och ont. Mest ont på kort sikt, på lång sikt är det förmodligen fenomenalt. Måste bara komma till skott. Som vanligt.

Idag har varit en sådan dag som faktiskt inte givit någonting och jag har bara stirrat. Jag har haft skolgrejer att göra, men de känns så fasligt sekundära och framförallt vansinnigt tråkiga. Så även om jag försöker skriva så kommer jag ingenvart. Skriver i cirklar och stannar upp. Får ingenting gjort, egentligen.

För en dryg vecka sedan var det galej i min lägenhet. Det var till stora delar en trevlig upplevelse med nära och kära. Cecilia dök upp oannonserat och förgyllde. Och spontaninbjudna grannar förde med sig stämning långt in den ljusnande morgonen. Bilden representerar det som Antonia och jag drack.

I övrigt har veckan rullat på med skola, jobb och umgänge. Har spenderat mycket tid med Antonia, vilket alltid är en bra grej. Valentin spenderades tillsammans med denne och dennes familj på Stallmästaregården.Mysgrej.

Nu sitter jag mest och önskar att någonting ska hända. Vilket såklart alltid är fel. Händer ingenting ska man inte förvänta sig att det gör det heller. Antingen lever man med det eller så gör man någonting. Fast jag vet exakt vad jag vill göra, men är en smula oförmögen att göra det. Förutom att förbereda mig.

Kvällen ska spenderas i ensamhet. Vilket betyder antingen film eller bio, ungefär. Dock är det inte kväll än och jag har ingen aning om vad jag ska fylla resten av dagen med. Jag har redan tagit en 1.5hs promenad utan egentligen mål. Fördriva tid.

Egentligen är saker inte så deppigt som jag framställer det. Jag trampar bara i mjölkkannan i väntan på att det blir smör så att jag kan skutta ut. Och trampandet är astråkigt, men tro mig, jag kommer komma ur mjölkkannan och ta världen med storm.

/Sebastian