Jag är skyldig till att under många herrans år försökt slippa va' med mig själv

Jag medger att jag legat lågt här i några dagar. Det har sina förklaringar. Det jag försöker bygga upp fortsätter att motverkas och raseras av krafter jag ej har befogenheter att styra. Hade jag varit av troende sort hade jag misstänkt att min Herre testar min tro. Jag vet inte vad det är universum testar hos mig. Jag forsätter gå på, finns inte riktigt tid eller lust att stanna upp nu. Jag är fortfarande på väg uppåt, tro inget annat. Stundtals känns det dock som att jag står ensam kvar när allt och alla runt omkring mig går sönder. Kanske är det bara en fas.

Jag har kommit tillfreds mycket mer med mig själv senaste månaderna än vad jag någonsin gjort tidigare. Jag trivs mer med mig själv som person. Jag vet mer. Jag har dock inte kommit hela vägen fram än. Jag är inte helt lärd, vilket gör att motgångar fortfarande slår mig hårdare än de borde. Men jag ska ta mig ur allt, jag tänker fortsätta utan risk för att falla tillbaka till gamla, obekväma skor. Räds ej.

Har inte varit i bestånd att ta mig till skolan på några dagar. Idag ägnar jag mig istället åt självstudier. Skriver offert, vilket både är roligt och givande. Går relativt bra. Lyssnar på Thåström, vilket kanske inte är den mest peppande av artister jag kan komma på. Men på något sätt når han in och värmer, som han alltid gjort. Som det känns som att bara han kan ibland.


I övrigt så mår min laptop väldigt dåligt och januari kan inte komma snabbare så att jag kan få laga den, alternativt köpa en ny. Men innan Januari hinner anlända har jag en tjock vägg av jobb. Just nu ser jag fram emot det. Jobb erbjuder nästan alltid en flyktväg från sig själv och sina tankar.

Jag saknar de dagar då Tjippen och Martin var befästa i Stockholm. Vissa dagar gör det ont att vi bor på olika håll, även om jag vet att de finns kvar och att de troligtvis kommer tillbaka inom snar framtid. Vissa dagar behöver jag deras villkorslösa umgänge, ondsagspromenader, herrmiddagar och ölkvällar. På bilden är vi i gladaste laget och jag bär min naturliga hårfärg för sista året. Eller, jag lär ju återgå till den, jag vet bara inte när.

Hittade för övrigt början på en novell som jag skrev i våras. Jag gillar den. Tror inte att jag kan eller kommer göra något av den. I bästa fall renskriver jag den och publicerar på något sätt. Jag saknar tiden då orden stod på min sida.

Det kommer att bli bra. Bra mycket bättre än det här. Siktet är inställt, men vägen dimmig.

/Sebastian