Det har stormat i mig det senaste året

"Det skulle vara lätt för mig att säga att jag inte hittar hem, men det gör jag tror jag." lyder ett briljant citat av den minst lika briljanta gruppen Bob Hund. Citatet har senaste åren varit lite av en ledstjärna för mig, både spritutellt och för min produktivitet. Ovissheten kontra säkerheten. Oviljan kontra viljan till något annat. Jakten på något annat.

Att skriva ett episkt blogginlägg om det gångna året är varken speciellt eget eller givande för något. Kanske är det mest för mig själv jag skriver, som i alla andra fall. Ett bokslut, även om jag inte riktigt tror på nyårsaftnar och nyår i övrigt.

Så jag börjar bläddra genom min, numer avslutade, sockerdrickadagbok för att se hur mitt år har varit. Enligt mina anteckningar börjar det på botten. Jag slits mellan ensamheten och mina studier. Jag går mycket på bio och verkar vara en allmänt orolig själ.Jag pratar även om att skaffa en blogg för att få ett eget forum, ett där jag inte känner mig för gammal och malplacerad.

 Men i övrigt verkar inte mycket ha hänt i mitt liv årets första kvartal. Jag gick på bio, hängde med Antonia och sporadiskt träffade mina övriga vänner mer sällan än brukligt. En kväll drack jag öl med Martin, Malin och Tjippen. Det var en väldigt trevlig kväll. I början av året dog även min ena externa hårddisk. Jag träffade min typ längsta internetvän, Evelina, för första gången och promenerade runt Stockholm. 

Vi glider då sakta in på det andra kvartalet som inleds med att den nionde mars så såddes det ett frö till att söka till Nackademin, då deras folder damp ned i min brevlåda. Jag for till Uppsala och återupplevde lite studentliv samt såg den fantastiska filmen Watchmen för första gången. Jag försöker etablera vanan att simma som konditionssport, men misslyckas. Det andra kvartalet kantades kanske främst av ett stambyte som fick mig och min katt att leva i exil. Det här var även tiden då jag upptäckte att jag är svagt laktosintolerant. Antonia och jag blir beroende av Legospel till xbox.


Tredje kvartalet inleddes med sommar, Emmabodafestivalen och midsommar i Uppsala. Sommaren var lika passiv som resten av året. Spenderade mycket tid med Antonia och lite tid till något annat. En ganska bra sommar, som för första gången på år inte färgades av Gröna Lund och allt vad det innebär. Den sjuttonde juni slutade jag vara svarthårig, vilket var slutet på en era. Och Toalettfesten var ett faktum.

Årets sista kvartal blev min vändpunkt. Jag började på Nackademin, ryckte tag i delar av mitt liv och gick från passivt offer till aktiv deltagare. En strävan efter något. Jag är fortfarande lika splittrad i huvudet inför allt. Fortfarande lika livrädd för saker, men nu kanaliserar jag allt och går på ändå. Vilket känns jävligt befriande.

Okej, jag medger att inlägget inte blev lika episkt som jag till en början lovade. Det blev mest randomtankar och upplevelser utan något vidare djup alls. Faktum är att när jag läser igenom det känns det mest plåttrigt och oläsligt.

Framtiden ser ljus ut på de flesta sätt. Jag har mer kontroll än jag brukar ha. Jag har många att tacka för att mitt år har varit så drägligt som det varit, men dessvärre har jag fler att be om ursäkt för att jag funnits till så lite som jag gjort. Det ska vi ändra på. Så häng med mig 2010, det kommer att bli awesome.

/Sebastian