De fick mig aldrig fastspänd, för nu som då är jag alltid på väg

Jag nämnde i mitt senaste inlägg att jag skulle återkomma när jag kunde formulera meningar. Det kan jag fortfarande inte, men det känns som att jag inte borde låta bloggen dö ut bara för att jag jobbar ihjäl mig. Eller, jag jobbar inte ihjäl mig, jag får bara inte ro i huvudet. Aldrig. Årets sista dag har jag en hel dag för mig själv och bara mig själv. Det är min första hela dag sen jag vet inte när och jag ser så fram emot det. Jag vet att nästa år kommer att bli kick-ass om jag bara tillåter det. Jag behöver bara tiden.

Jag nämnde även i tidigare inlägg att jag for hem till min familj för julfirande. Det var ett trevligt firande med familj, farmor och faster. Vi hade kommit överrens på förhand om att den enda som skulle stå fokus för julklappar skulle vara min bror, dock var alla ganska sneaky så det fanns ett gäng klappar från den där beryktade Tomten till resten av oss. Vilken tur, för annars hade det varit ganska tomt. Vi åt julmat, smällde smällkarameller och satte på oss kalasfåniga kungakronor, allt i sann julanda. Mycket trevligt. Jag vann mot bror men förlorade mot far i biljard. Värt att nämna, såklart.

I övrigt har jag hängt en del med Antonia. Och igår efter jobbet mötte jag upp Tjippen för att ta en längre fika, prata politik och se Avatar i 3D. I morgon dag hoppas jag kunna skriva utförligare om den än att jag inte gillade den. Den var bara "okej".

Men mest av allt har jag nog jobbat och stått i. Stridit mot Alvin och dennes gängs framtåg över Sverige. Och alla föräldrar som följer med och strider emot. Ganska slitit, men jag hoppas fortfarande innerligt att januarilönen är av proportioner som gör det värt besväret. Det är den troligtvis inte. Men den ska räcka till att sparande, ny dator och en blu ray. Kanske med en del på avbetalning i värsta fall. Konsumtionen tar över handen.

Jag är dessutom förkyld så det står härliga till. Och en av mina bästa klasskamrater mumlar om att hoppa av skolan, vilket också känns sådär lagom pepp.

Men här är en som stretar emot, så att säga. Så lätt blir jag inte av med mig. Så lätt ska saker inte glida ur mina händer.

/Sebastian