Rädslan den går över, men den där oron stannar kvar

Måste uppdatera min blogg oftare. Det visar sig att min mor kallar in för skallgång om jag inte uppdaterar här, i tron om att jag fått svininfluensa i och ligger hjälplös i en buske. Eller, för att vara rättvis så svarade jag inte på min avstängda mobil på några timmar. Det plus det faktum att jag inte skrivit här på en dag gjorde min mor så pass orolig att hon sms:ade Antonia. Mor är söt hon!

Anledningen till min avstängda mobil var helt sonika att jag satt i en biosalong på SF:s Programkväll. Först gick programavdelningen igenom kommande årets filmer, vilket för mig kändes fasligt irrelevant då jag redan visste om 95%. Well. Alla hänger inte på sf.se och slashfilm.com dagarna i ända. Dock toppades kvällen av två förhandsvisningar, New Moon och Luftslottet som sprängdes. Kanske inte de filmer jag personligen hade önskat att få se, men vafan, är man bortskämd så är man. Och jag stannade kvar för att se båda filmerna. Tänker inte skriva någon officiellt om dem mer än att båda var ungefär som jag förväntade mig. Luftslottet är nog min favorit i den serien, vilket i sig inte säger så mycket då jag verkligen inte gillade de andra två. Noomi Rapace fortsätter vara en av Sveriges vackraste kvinnor dock. New Moon lär i sin tur inte göra någon besviken. Loads of barbröstade hunkar för tjejerna och de snygga töserna Kirsten Stewart och Ashley Greene åt pojkarna.

I övrigt så valde jag att, på grund av flera faktorer, stanna hemma från skolan idag. Behöver ladda något slags batteri och ta hand om mig själv. Hur gay det än må låta. De kommande veckorna kommer innebära massor av tid i själva skolan, vilket jag verkligen inte ser fram emot, då jag är inne i en dipp i motivationen att gå dit. Jag har motivation till allt annat och jag tycker egentligen att skolan är rolig. Jag får lära mig att bita ihop lite bättre. För ärligt talat, "Hur jävla jobbigt kan det vara?".

För övrigt är kents senaste album, Röd, sjukt bra. Eller, det träffar precis rätt hos mig, till skillnad från föregående två. De släppte precis det album jag ville ha. Det är makalöst bra. Vilket känns skönt, mest då det var lite otippat. Jag hade sett framför mig hur hösten/vintern skulle fägras av Krunegård och Winnerbäck, men då ingen av dem lyckades träffa exakt rätt sinnesstämning för mig trodde jag att jag skulle bli lämnad soundtracklös i  höst. Men kent räddade det.

Nu ska jag gå ut på promenad, sedan diska. Efter det ska jag förhoppningsvis plocka upp telefonen och börja ringa lite samtal. Böh.

Hej svejs, va?

/Sebastian