torsdag 1 oktober 2009

I'm twenty two and singing to you


Konsten att fylla år var i år ingen större svårighet. Jag brukar, som kanske bekant, inte vara den som skyltar med mitt årliga ålderstigande genom festligheter eller annat firande. Men i år visade Antonia mig att det trots allt kan finnas en viss charm i sådant med.
Det började redan tidigt på morgonen då min husliga flickvän smög upp och bryggde irish cream-kaffe och gjorde i ordning fasligt goda mozarella/tomat-mackor. Och kakor. Och juice. Frukost för vinnare, helt enkelt.

Vi tog oss senare till Vällingby där vi småshoppade lite nödvändigheter. Coop Forum fick sig även ett besök, då vi var tvugna att inhandla väsentligheter inför lögare dagens festligheter. Väl hemma igen lagade Antonia lunch och passade upp mig som en prins. Vi kollade på film (Zack & Miri Make a Porno) och hade det allmänt bra. Så som man bör ha det. I posten damp det hem ett spännande paket som visade sig innehålla en jättegullig liten björn från min kära kamrat Cecilia. Notera gitarren. Kanske världens ballaste björnogram.

Som resultat av lättja och firande beslutade vi oss för att beställa onlinepizza till kvällsmål. Lagom till dess anländande anlände även kvällens stora supris;  familjen Eriksson Hallberg (svärföräldrar). Antonia har hetsat mig att städa lägenheten i en hel vecka utan att ge mig en vettig anledning. Det visade sig att det var tur att jag ibland är en sådan toffel som städar på befallning. Ulf (a.k.a Plasthinken), Gail och Lucy hade tagit med sig fika och presenter. Så efter lite hetsätande av kallnande pizza blev det kladdkaka och presentöppning. Av Antonia fick jag en potpurripåse och en stilig brödbox som jag tjatat om i några månader. Av Ulf, Lucy och Gail fick jag strykbräda med tillhörande strykjärn, vilket jag också trånat efter en tid. Med andra ord en ganska vuxen utdelning på presenter.
Efter att Lucy lekt järnet med Philemon och kaffet var uppdrucket åkte de hem och jag testade att stryka lite. Än är jag inte Sveriges kandidat till Stryk-VM '10, men ge mig lite tid så ska det nog bli fint. Efter strykandet lade jag mig i sängen och uppskattade dagen som helhet och dess alla små delar. En mycket trevlig dag, och till 99% är det Antonias förtjänst. Tack.











/Sebastian

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar