För att jag trodde att det kunde bli vi två igen

Humöret håller i sig i humörsvägningarnas ingenmansland. Dock håller jag andan och modet uppe och inser att jag kommer att ta mig levande ur allt med bravur. Annat vore värdelöst och konstigt.

Efter skolan införskaffade jag Krunegårds två nya plattor. Lyssnar as we speak. Alldeles för tidigt för att döma. Prinsen av Peking svettas åttiotal, vilket jag ställer mig lite skeptisk mot, då det enda jag egentligen har emot åttiotalsmusik är soundet. Men det blir nog bra, det är ju trots allt Krunegård.

Min älskade vän, Tjippen, ringde precis när jag klivit innanför dörren. Ville veta hur jag tar allt och hur livet är. Vi pratade en halvtimme om våra diverse problem med livet och kom överrens om att peppa varandra tillräckligt.

"Det finns många som känner sig manade att 
visa upp sina hjärtan på allmän plats
men alla mår dåligt och alla mår skit
håll det där för dig själv och ditt usla liv"

/Sebastian