Sebastian L. Karlsson

Temporär bloggpaus

2011-03-16T19:24:00.000+01:00

Hej ni trogna, älskade och fina läsare.

Jag är, som ni märker, inte speciellt aktiv här. Projektet blev för ofokuserat och när jag väl ville försöka vara lite spontan så kändes det mest forcerat och lite för sällan för att rättfärdiga att låtsas vara bloggare. Därför tänkte jag dra mig in i min man cave och lura ut något som får mig att faktiskt vilja skriva mer, oftare, bättre och mer fokuserat. Men till dess behöver ni alltså inte hålla andan i väntan på ett nytt, fantastiskt, blogginlägg här.

Den som ändå vill följa mina eskapader kan jag glädja med att jag numer är tokaktiv på twitter (www.twitter.com/personifierad). Det är inte så farligt som det låter, du kan smygfölja mig utan att logga in eller hardcorestalka genom att klicka på "follow". Eller om du är en sådan där facebookanvändare så dyker mina tweets upp där genom någon slags magi.

Mina planer kommer att visa sig tids nog. Så var inte rädd att bli lämnad i mörkret utan Sebastian. Jag finns kvar och förhoppningsvis snart även i en bättre och mer uppdaterad version.

Tack för nu. Jag lämnar er med det här konststycket som jag fann i ett skyltfönster på söder.

Er hängivne,
Sebastian

Pizza i Danderyd

2011-03-07T14:25:00.002+01:00

Jag och Tjippen testar pizza i Danderyd. CGs Pizza för att vara precis. Klart värt ett besök. Annorlunda koncept gillas skarpt!

Edit 1: Jag håller dessutom på att lära mig att blogga från mobilen. Det går sådär. Bear with me.

Edit 2: Jag åt en en pizza med chevre, valnöt, rödbetor och honung. Till efterrätt åt vi Mandel- och blåbärscalzone med vaniljglass. Fantastiskt gott!

http://www.cgspizza.com/

/Sebastian

Sebastian - marknadschefen

2011-02-25T14:34:00.001+01:00

Det finaste med att ha ett företag registrerad i sitt namn är att man får fina titlar. Kanske ska göra om mig till AB så att jag kan få post skickad till mig som Verkställande Direktör också?

/Sebastian

I’m much wiser now, that’s how we walk

2011-02-19T18:51:00.001+01:00

Jag tänkte testa meditation. Fick en spikmatta i julklapp efter att i år dissat det hela som en fluga. Jag har nu fastnat för den, jättemycket. Inte för att jag helt plötsligt vill känna mig lite new-ageig, utan mer för att det är förbannat skönt att bara ligga på den i en kvart eller två. Det i kombination med att jag senaste året haft fruktansvärt svårt att slappna av i huvudet. De få gånger jag känner hur tankar driver iväg kommer jag alltid på mig själv med att tänka "Åh, mina tankar är ofokuserade, gud vad skönt!", vilket visar sig vara ganska kontraproduktivt och jag hamnar åter i ett tänkande stadie. Jag måste lära mig att sluta tänka, eller åtminstone bara låtar tankar flyta iväg. Jag vet att det är ett fånigt problem, men ändå. Det ska bli intressant att ge det en chans, så jag har tankat hem lite podcast med nybörjarmeditation. Jag kanske återkommer om jag märker något resultat.

In other news så funderar jag mycket på syftet med den här bloggen. Jag inser att ingen förutom jag och min mor läser det här, vilket jag egentligen inte har något problem med då syftet med bloggen alltid varit att bara skriva av mig lite. Att ingen läser beror nog mest på att jag aldrig skriver. Jag funderar över det här och bloggen 2.0 tankegångarna är i rullning. Kan jag utveckla konceptet och varför bör jag göra det? Jag har en enastående skissplan. Vi får se hur det går med det där.

Ikväll ska jag dricka öl på söder med Emil och Emil. Det ska bli trevligt. Tänkte ladda upp med meditation och ett glas av min nya kärlek: bourbon.

Antonia hånar alltid mig för att jag är så fascinerad av våra katter, så jag lägger upp en bild på våra katter för att hon nog har rätt. På bilden syns även spikmattan.

Hej svejs, va.

/Sebastian

Dagen som idag

2011-02-16T13:52:00.001+01:00

Kay Pollak, jordnötter, kaffe, sociala medier och hybris. Idag är en bra dag.
Och jag borde blogga via mobilen oftare. Det är ju ganska smidigt, trots allt.
/Sebastian

Klockan två i toalettspegeln - fan vad jag har vind i seglen

2011-01-27T11:32:00.001+01:00

Hej blogg. Jag har försummat dig utan vidare anledning egentligen. Jag har flera böcker jag borde skriva om. Flera händelser som kunde ha varit värda att dokumentera. Men icke.

2011 års första månad är snart över och mycket har hänt samtidigt som annat förblivit statiskt. I väntan på vadå? Filmkvällar, förkylningar, fester, kockskolor, skola och vardag. Till exempel så har jag äntligen fått tummen ur och installerat min diskmaskin. Sen visar det sig att den inte fungerar så ytterligare en person till måste komma hit och pilla lite. Suck.

Sen snurrar det i min skalle vad det gäller hur jag ska finansiera mitt liv. Önskar att jag bara kunde bestämma mig, skaffa lite pondus, spotta mig i näven och köra på. Men nej. Det kommer att bli bra. Förhoppningsvis vet jag mer inom någon vecka. Förhoppningsvis tänker jag då på att dokumentera det för allmän beskådan.

Idag ska jag träffa Caroline och Tjippen, vilket känns mycket trevligt. Imorgon så har jag lunchdejt med Anna som sedan kommer glida in i filmkväll i Hägersten. Gulddagar.

Bilden är från Dieselverkstaden 2004 när Svensk Pop spelade och mot slutet uppmanade hela publiken att äntra scenen och bidra. Jag rockar två instrument och bruden har jag ingen aning om vem det är. Det var en jävligt bra dag vill jag minnas. Och nu fick jag för mig att vara nostalgisk och läsa mina mina gamla bravader i min gamla sockerdrickadagbok. Men det får bli en annan dag.

Hepp. Nu måste jag klä mig för utgång. Vi hörs, kära kamrater.

Nu är det väl revolution på gång?

/Sebastian

Du bara får mig att hänga, hänga kvar

2011-01-04T22:39:00.000+01:00

Lite typiskt mig att blunda på en bild som annars hade blivit otroligt bra. Som ytterligare en injektion i en långvarig vänskap. Hade mitt bästa nyår på flera år, väldigt lite baserat på att jag inte firat på flera år, utan mer för att kvällen i sig var ett slags perfektionsmaraton. Den kantades av fantastiskt god mat, magnifikt sällskap, bourbon, äventyr hos grannar, skratt, gråt, musik, promenad mellan Nacka och Kungsträdgården, fyllekäk och samtal med gymnasiefolk. Bourbon kan vara den bästa upptäckten på länge, förresten, om jag hade varit rikare hade min pseudoborbounalkoholism varit ett faktum. Bilden är, hursomhaver, en bra bild av en fantastisk vänskap. Mannen vid min sida kommer nog aldrig att bli av med mig.

Då var det nollelva med allt vad det innebär och det känns, trott eller ej, inte så annorlunda. Saker lunkar på och skolan drar igång. Våren kommer att bli omvälvande och magnifik på sitt eget sätt. Den har vittnat om vad den kommer att innehålla, men inte lovat något. Bara teasat. Vad har jag för ambitioner för året? Inte så olika som för 2010 som överlag var ett riktigt bra år för mig. Jag vet att saker har raserat runt om kring mig och det gör mig glad att jag stod pall, att jag inser att jag just nu är starkare än jag kanske någonsin varit.

Jag låter Håkan spela mig ut:

"Blitt sparkad runt några gånger
Som en del måste bli
För att fatta vad som betyder nåt
Och vem som går att lita på
Men när du var med mig
Musiken slutade aldrig
Du bara får mig att hänga, hänga kvar
För jag tror
När vi går genom tiden
Att allt det bästa
Inte hänt än"

/Sebastian

Bok: Sociala Medier - Emil Holmström & Erik Wiberg

2010-12-25T17:12:00.000+01:00

Trogna läsare vet att jag för några veckor sedan sökte en mer djupgående bok om marknadsföring inom sociala medier. Det visade sig att det bara skulle ta någon vecka innan underbara förlaget Redaktionen fick ur sig en purfärsk bok om just detta, och trott eller ej så är den kalasbra.

Det jag saknat i tidigare litteratur på ämnet är i mångt och mycket det mer djupgående, att komma bort från "det här är facebook" och komma fram till "...och så här använder du det". Detta är något som Sociala Medier behandlar med bravur. Små, korta stycken guidar en genom lanseringsstrategier, uppbyggnad, kanalval och hur man håller kampanjer och övergripande marknadsföringsprocesser vid liv.

Boken köpes till fördel på Redaktionens egen hemsida och av personer som har något intresse av att jobba med eller inom sociala medier och marknadsföring.

/Sebastian

Och det här är det enda som plågar mig

2010-12-23T18:03:00.000+01:00

Livet förändras var jag än går, fortfarande. Det är onekligen en intressant tid att vara Sebastian L. Karlsson.

Praktikperiod två är över och det känns sådär. Jag är oerhört tacksam för de 20 veckor jag fått spendera där. Och de dörrar som öppnats kunde jag aldrig ens drömma om för ett år sedan. Jag faller huvudstupa in i en drömtillvaro om jag bara sköter kort rätt. Lät som att jag spelar spel, men så är det såklart inte. Jag måste bara ta tillvara på det som bjuds mig. På bilden blev jag bjuden på en Appletini, den tog jag tillvara på väl. Vad min distanserade blick än säger.

Så är det jul och sånt där också. Min älskade Antonia väljer att spendera den på sitt nyvunna jobb, vilket hon gör rätt i. Frågan är bara om jag gapat efter för mycket egentid och att det nu slår bakut genom att jag kommer vanka av och an ensam och övergiven med två katter i lägenheten. Återstår att se. Om inte annat så får jag tid över att se film, vilket är okej det med.

Lyssnar på Säkert!s senaste album. Det är sådär.

Det enda som plågar mig nu är att jag inte riktigt kan se klart och att hela världen skådas genom ett rosa skimmer. Jag hoppas innerligt att mitt huvud reder ut sig under julhelgen. Att för mycket skinka, sill, snaps och potatis gör susen.

Men ja, vi hörs.
Tack.

/Sebastian

Bok: Historien om IKEA - Bertil Torekull

2010-12-23T17:12:00.000+01:00

IKEA är ett fenomen som jag misstänker att de flesta svenskar känner till och har en viss relation till på det. Billiga möbler, korv, heldagsprojekt och att gå in för att handla värmeljus för 39:- men komma ut ur butiken med saker för över tusenlappen är bara några av igenkänningspunkterna. Och var och varannan svensk känner också historien bakom det, en ung småländsk entreprenör vid namn Ingvar som sakteligen från grunden med hjärta och hjärna byggt upp ett miljardomsättande imperium. Vad kan då en journalistskriven biografi tillföra? En hel del för den intresserade, inte mycket för den som inte bryr sig.

Boken tar avstamp i Ingvar Kamprads antågande till Sverige vid tidigt 1900-tal och för oss sedan hyfsat kronologiskt genom tiden fram till idag. Kamrads väg som både kantats av guld, gröna skogar, motgångar och evigt slit. Vi får följa med på äventyr i bland annat Smålands skogar, Polen, Ryssland och in i framtiden.

Boken Historien om IKEA är i mina oinsatta ögon den sanna historien bakom IKEA sett ur Ingvar Kamprads ögon. Kamprad själv har bidragit med tankar, åsikter, anekdoter och texter och den som är ute efter ett rafflande thrillerdrama om en ung mans revolt mot samhället ála Ben Mezrichs The Accidential Billionaires letar på fel ställe. Nej, även om historien om IKEA är fascinerande så stannar Torekull i sanningen och tvistar inte till spänningen i spänningsmomenten eller för den sakens skull klipper bort de segare partierna. Läsaren måste på förhand bestämma sig för att 350 sidor om IKEA är intressant och om jag ska vara helt ärlig så kunde boken kortats ned lite, till förmån för ett bättre narrativ. Men sen är jag skadad av TV och är ingen sann bokläsare heller.

Läs den om du känner att det du fått lära dig om IKEA via modersmjölken inte räcker, annars kan du leva utan den.

/Sebastian

Bok: Relationsmarknadsföring: Från 4 P till 30 R - Evert Gummesson

2010-12-11T13:03:00.000+01:00

Vad Evert Gummesson ämnar göra med denna bok är att komplettera de klassiska 4 P:na (Pris, Produkt, Plats och Påverkan) med 30 Relationer . Gummesson vill ge en mer nyanserad bild av marknadsföringen och menar på att marknadsföring är så mycket mer än dessa fattiga 4 P, det handlar i grunden också om relationen till kunden. Det är därför inget nytt som Gummesson presenterar, han benar mest ut det och förklarar.

Boken är senast uppdaterad runt millennieskiftet och det ger boken en lite lätt daterad känsla, den bör i allra högsta grad kompletteras, men för vad den är så är den otroligt genomgående och omfattande. Egentligen bör alla företagsledare, enskilda företagare, marknadsförare och marknadsföringsintresserade ta sig genom den här. Här finns nämligen inte bara genomgångare av den yttre kundmarknaden, utan även hur strukturen inom företaget bör ses och relationen till kundens kund.

Varje Relation får gott om plats att utvecklas och förklaras vilket gör det till en mastig bok att plöja igenom. Kanske bör den läsas en gång från pärm till pärm och sedan främst användas som inspirationskälla och kreativt bollplank för hur man bör och kan förhålla sig till kunder.För den som känner sig lite lockad av ämnet relationsmarknadsföring finns en liten genomgång här.

/Sebastian

I'm the first to admit that I'm still pretty young

2010-12-10T23:37:00.000+01:00

Jag önskar att det var så, att jag var den förste att erkänna att jag än är ganska ung. Men det är jag inte, även om det sakta men säkert har börjat gå upp för mig att så är fallet. Att min framtid faktiskt fortfarande är formbar och att min dåtid hitintills inte bara lett till ett slags ingenting. Jag börjar väl sakta men säkert växa i mina brådmogna skor som jag burit sedan jag var liten. Vuxendomen som lockat och skrämt mig under åren som flytt närmar sig fortfarande. Just nu är den spännande och lockande. I nästa är den skrämmande. Faktumet att lämna barndomen och detta limbo jag nu befinner mig i helt bakom mig är något jag måste ta itu med.

Jag vågar påstå att saker och ting är otroligt bra just nu. Att jag trivs med mina val och framför allt med dem val jag står inför. Det är stora och viktiga val som påverkar mig och min framtid, men jag trivs med mina valmöjligheter. Jag har folk runtomkring som genuint bryr sig och vill mitt bästa. Jag står i centrum i mitt eget universum och matas med möjligheter från min omvärld. Inom de närmsta veckorna måste jag sortera ut, sålla och slutligen ta beslut. Det är inte lätta val jag står inför, alternativen måste stötas och blötas mot varandra för att kunna utrönas vilket som är det vettigaste. Samtliga är bra nog att övervägas.

Veckorna springer som vanligt förbi. Jag hinner ibland med att andas mellan varven, gå på bio, sci-fi-mässa och bland undantagsfallen även umgås med vänner och familj. Jag läser och håller mig mig ajour med både samtid, dåtid och överskådlig framtid efter förmåga.

Imorgon får jag hem min käraste vän till storstaden. Omständigheterna kring det kunde ha varit rolig, men det känns bra att ha honom några stenkast bort.

Vi lär ju höras lika sporadiskt och ryckigt som vanligt. Har några böcker jag borde ha skrivit om. Men det kommer när livet inte är i vägen.

Känner att jag vill avsluta med något klämmigt. Ett citat som ringar in allting. Men jag hittar inget.
Ta hand om er.

/Sebastian

Strike another match, go start anew

2010-11-20T14:40:00.000+01:00

Intensiv vecka. Rolig och intensiv. Lite tid för bloggande och läsande, mer tid för annat. Resultatet av alla roligheter var att jag sov mig genom hela fredag kväll och hela lördag förmiddag.

Galan för Harry Potter var fantastisk. Mingel och efterfest på magiska Nordiska Museet. Hängde med Eva från min praktik, Emma och Antonia. Filmen var bra, galan var bra och efterfesten var bra.

Onsdag kväll spenderades på hemmaplan i Spånga tillsammans med familjen. Middag och umgänge, personlighetsanalyser och fotboll. Mucho trevligt.

Torsdagens kväll kantades av Sonics 10-års dag på Berns. En trevlig tillställning i all sin glans. Titiyos framträdande var enastående.Moneybrother och dennes långe kompis valde att ställa sig precis framför mig och Antonia, vilket medförde skymd sikt. Men jag fick Pengabrors bakhuvud på bild när jag fotade en suddig Ola Salo så det kanske var värt?

Nu har jag förkylning i hela kroppen. Halsont och feberkänningar. Mindre roligt. Hoppas att det inte blir värre, känner visserligen inte alls för att jobba imorgon, men att sjukanmäla sig innebär finansiella förluster som jag är tveksam på om jag vill ta.

Det faktum att livet snurrar så fruktansvärt fort har kommit att skrämma mig. Inte att jag är orolig, jag är mest ofokuserad över min framtid. Vårterminen lockar mig inte alls. Den tredje praktikperioden desto mer. Måste bara finna en plats där jag kan få jobb. Mindre enkelt. Hej svejs.

/Sebastian

It's all over now, Baby Blue - Titiyo

2010-11-19T23:10:00.000+01:00

Alla talar idag om den, i mina öron, ganska tråkiga Mikrofånkåtcovern. Jag vill han en riktigt inspelning på Titiyos nackhårsresande, tillika tårkanalssmörjande cover på It's all over now, Baby Blue från Sonics tioårsfest på Berns. Tillängad den bortgångne Lennart Persson med Goran Kajfes fantastiska husband på komp. Dessvärre är inte den magiska inledningen med i denna youtubeutgåva, men det får duga så länge.

/Sebastian

Bok: Marknadsföring i mobilen - Jonas Marking

2010-11-10T20:10:00.001+01:00

"Har du koll? Du kommer att behöva det. Läs boken nu." Så skriver Otto Sjöberg, VD TV4 Expressen Mobilab AB om Jonas Markings Marknadsföring i mobilen. Och det är svårt att säga emot herr Sjöberg. Om du har något slags intresse av marknadsföring eller åt vilket håll värden barkar så bör du läsa den här boken. Det är svårt att inte ryckas med i Markings argument om att världen blir allt mer mobil, och om vi inte hänger med på tåget nu blir det lätt att halka efter.

Bokens innehåll sträcker sig från var vi står idag och med vilka förutsättningar vi har att utvecklas till var vi kommer att stå imorgon. Marking själv erkänner i början av boken att dess livslängd inte är lång, men att han gjort sitt bästa för att både vara grundläggande och fördjupande nog för att boken ska kunna ligga till grund i många år fram över.

Som läsare guidas vi genom sms, applikationer, mobilwebb och annonsering. Dess plats i mediemixen klargörs och kampanjupplägg, tips,tricks och vägar att gå presenteras. Det enda boken inte täcker är själva utvecklandet av hemsidor, kodning av applikationer och sådant. Men faktum är att boken klarar sig allra bäst utan det, sådant finns det andra böcker om.

Markings bok är inte bara en orgie i bra innehåll utan också en fröjd för vänner av pedagogik. Varje kapitel inleds med en summering av vad kapitlet innehåller och likväl avslutas varje kapitel med ytterligare en lite mer ingående summering av kapitlet jag just läst. Det i kombination med ett enkelt och rakt språk gör att budskapet når in och övertalar med bravur.

Det går inte att sticka under stol med att det är en nischad bok, men ju mer jag den läser desto mer övertygad är jag om att det här kan vara början på något så mycket större och fundamentalt omvälvande. Att det om bara något år inte är en nisch med marknadsföring i mobilen, utan praxis i branschen. Faktum är att det är en av de mest grundläggande böcker jag läst, jag känner mig utbildad i fenomenet marknadsföring i mobilen på ett sätt som jag är övertygad om att ingen universitetskurs i världen kan slåss mot.

/Sebastian

Bok: The Social Media Marketing Book - Dan Zarrella

2010-11-09T20:10:00.000+01:00

Att orientera sig i det det gytter som sociala medier utgör kan vara livsavgörande för en marknadsförare. Eller så är det inte det, beroende på vart världen barkar. Kanske är sociala medier bara en fluga som om några år är ersatt av något annat, kanske är det är för att stanna. Oavsett hur det blir så är det inte helt fel att få ett stickprov på hur det ser ut nu och då är The Social Media Marketing Book ett steg på vägen.

Det skall direkt klargöras att boken inte är helt optimal som marknadsföringsbok, vilket titeln ifråga vittnar om, snarare är det en orienteringskarta som introducerar en till världen och ytligt klargör vad den har att erbjuda. Sociala medier har i Sverige kommit att handla mycket om Youtube, Facebook, blondinbellabloggar och på senare till viss mån även Twitter, men det finns så mycket mer och framförallt fler användningsområden.

Boken är snabb, lättläst och skrapandes på ytan, vilket jag anser vara till dess fördel. Varannan sida är en illustrerande bild och innehållet är mest en presentation av olika kanaler än rena kampanjplaner. Som introduktion är den fantastisk. Nu ska jag jaga mer fördjupande litteratur, och framförallt ut och surfa mer.

/Sebastian

Bok: Bli en vinnare i den globala världen - Fredrik Härén

2010-10-29T17:21:00.001+02:00

Världen är i konstant förändring och det viktigaste för oss i västvärlden är, enligt Fredrik Härén, att vi i västvärlden måste inse att förändringar inte bara sker här. Vi får följa med på en resa till Asien, Sydamerika och Afrika där allt just nu sker otroligt mycket snabbare än här.

Bli en vinnare i den globala världen är delvis en reseskildring i utvecklingsländer, delvis en skrämmande skildring av en västvärld som stelnat och slutligen en motivationsbok att skaffa in inspiration att skapa något. Härén delar upp världen i två delar: utvecklingsländer och utvecklade länder. Skillnaden dem emellan är att den förstnämnda hungrar och arbetar sig framåt, de vill utvecklas och komma någon vart, medan den sistnämnda har nöjt sig i sina hjulspår utan ambitioner att ta sig vidare. Det farliga med att erkänna sig som utvecklad är att man stagnerar och kan låta andra köra om en.

Jag anser att den här boken är jäkligt lättläst och den får fram sin poäng på ett otroligt effektivt sätt. Blev jag en vinnare av att läsa den eller känner jag att jag kommer bli det? Nja. Känner jag att undertiteln "Vad som händer i världen och varför det är viktigt att förstå" stämmer överens med innehållet i boken? Utan tvekan. Boken manar till förändring i tankesättet hos oss i västvärlden, att vara mer öppna för andra kultur och inte så fulla av oss själva. Jag hoppas att boken översätts till engelska så att den kan få vidare spridning.

Det är en viktig bok som kan förändra synsätt. Fler borde läsa den och agera därefter.

/Sebastian

Bok: Permission Marketing - Seth Godin

2010-10-28T19:07:00.001+02:00

Seth Godin har skapat ett namn för sig i marknadsföringskretsar med hjälp av banbrytande idéer i en uppsjö av böcker, blogginlägg och allt därikring. Permission Marketing är en av Godins största verk som trycktes första gången i internetålderns vagga och har sedan dess tryckts om ett flertal gånger och översatts till en mängd språk.

Om man läser Permission Marketing med 2010 års ögon är det fascinerande av två anledningar. Dels hur internet en gång faktiskt varit ett outforskat område och dels hur fantastisk Godin var på att sia dess användningsområden. Boken hanterar inte bara internet i sig, utan mentaliteten som det för med sig, att vi lever i ett allt större kluster av information och för att kunna tränga genom det så måste man göra något speciellt. Godins lösning är att fråga kunden om lov att marknadsföra sig mot den. Detta är något vi ser allt mer av idag med allt från kundkort till facebookgrupper.

Permission Marketing är idag väldigt daterad, något som Godin själv medger i det nyskrivna förordet. Han beskriver hur han brottats med tankar om att uppdatera boken men till slut valt att ha en kvar i sitt originalskick, som ett tidsavtryck. Att den är daterad gör att den inte känns jätterelevant att läsa, om man inte gör det för att ta en tripp ned för minnenas gata, men det gör den inte sämre för det. De idéer som då var fräscha är idag vardag, men inte mindre relevanta.

Boken är således inte något för den som vill tänka i nya banor, utan mer för den som vill förstå vad som hänt de senaste tio åren.

/Sebastian

Fortsätt när hösten kommer och allt gör ont

2010-10-27T19:45:00.031+02:00

Praktik har dragit igång på max. Min hjärna går på högvarv och stänger av sig om vart annat. På mest bara gott, faktiskt. Fruktansvärt roligt och satan så givande. Enda baksidan är att jag är fasansfullt trött under de stunder jag inte jobbar.

Men det är inte bara all work, det är lite play också. Som i fredags när jag åkte till Knivsta och hängde med bland andra Beetlejuice, Green Man, Darth Vader och Two Face. En enastående festlighet.

Har läst en del också. Ska skriva om det när tid finnes. Ligger just nu och slötittar på Iron Man 2 med kommentarspår. Känns som en lagom hjärndöd aktivitet att rensa huvudet med.

Har egentligen inte så mycket att säga. Ville mest höra av mig och säga att jag lever och har det bra. Eller så var det något jag ville ha sagt med det här inlägget som jag nu har glömt.

Er hängivne,
Sebastian

Bok: Free: Radikalt Pris - Chris Anderson

2010-10-14T07:00:00.001+02:00

Vad har piratkopiering, Google, Spotify och "ta fyra betala för tre"-erbjudanden gemensamt? De formar alla vår omvärld efter definitionen att saker kan vara gratis. Och om saker är gratis för konsumenten, vem står då för notan? Finns det något så vackert som en gratis lunch? Detta är frågor som Wired-redaktören Chris Anderson väljer att bita tag i i sin bok Free: Radikalt pris - Ny ekonomisk modell.

Boken för läsaren genom Gratis historia, gratis pyskologi och hur man kan hantera gratis. Behöver gratisekonomi verkligen innebära något negativt för företagen? Kan vi lära oss någonting av Google eller någon annans sätt att hantera gratisprodukter? Det är en skildring av världen som jag finner både intressant och tankeväckande. Kapitlerna kantas av uträkningar hur man kan göra saker såsom bordssilver, en bil och nummerupplysningar gratis och boken avslutas med femtio affärsmodeller som drar nytta av gratis.

Det här är en allmänbildande bok som i samma anda som Dahléns Nextopia beskriver en världsbild. Du behöver nödvändigtvis inte vara intresserad av försäljning eller marknadsföring för att uppskatta dess budskap om gratisekonomi. Jag gillar den sakliga, men samtidigt lättsamma tonen i Andersons resonerande kring den värld vi lever i.

/Sebastian

Vi går ut och brinner upp i natten och skyller allting på våra fyllehuven

2010-10-13T21:11:00.000+02:00

Sist jag skrev var jag en dag från ett år äldre. Nu är jag äldre. 23 år fyllda. Har sedan länge kommit överens med mig själv om att betitla det första inlägget som 23åring "Nobody likes you when you're 23" efter en låt med Blink182. Så blev inte fallet. Jag antar att det beror på att jag känner mig genuint omtyckt och uppskattad. Inte för att jag inte varit det tidigare, för det har jag verkligen. Jag har bara varit sämre på att uppskatta det.

Sitter just nu och lyssnar igenom Håkan Hellströms nya album. Har kommit en tredjedel. Omöjligt att säga var det barkar. Jag avvaktar.

Mitt födelsedagsfirande smyckades av familj och släkt som svängde över på fika. Det var mycket trevligt och jag överöstes med presenter. Veckan som följde var en hektisk vecka i skolan med två inlämningsuppgifter och två tentor. Har fått svar på en av tentorna, det gick bra. Resten återstår att se.

Svepte ihop galej hos mig för att fira pacemakern. Uppslutningen var god och jag kom i säng vid sexsnåret efter att ha lekt både öllekar, sanning eller konsekvens och andra lustigheter. Tack till alla närvarande. Verkligen. Det gör mig glad att ha så bra vänner som ni. Tog själv ytterst få bilder som är värda att slanga upp, så jag stal en bild skamlöst från Antonia.

Jag är dessutom tillbaka på praktik. Känns förbannat bra. Känns som att komma hem, på något märkligt sätt. Det mesta är sig likt och jag känner hur de kommande tio veckorna kan bli fruktansvärt roliga och givande. Jag har fått förtroenden som jag ska förvalta väl. Janteförespråkaren i mig gnager och säger att jag inte är värd det, men samtidigt så börjar självförtroendet köra sin slutplädering mot seger och denne menar på att jag tammejfan är värd det. Och att jag kommer att rocka. Jag kommer att rocka.

Jag känner en oläglig förkylningsvariant komma krypande. Halsontet och feberkänningarna varvar. Hua. När jag är klar med bloggandet och Hellströmandet skola jag nog kura ned mig i ett varmt bad. Som visserligen låter bakterierna frodas, men det är avslappnande. Jag är dålig på att slappna av.

Hej svejs, va!

/Sebastian

Bok: Random Acts of Kindess - Danny Wallace (och hans Karma Army)

2010-10-05T20:13:00.000+02:00

Att vara snäll är ganska underskattat, trots allt. Danny Wallace samlar i denna bok 365 sätt att på måfå vara snäll och god mot sin omvärld.

Danny Wallace är lite av en mångsysslare, en titel som han har på sitt CV är kultledare för kulten Karma Army. En snäll sådan som endast tror på att lite snällhet kan förändra världen. Hur sekten kom till beskriver han i sin bok Join Me, i den här beskriver han hur du som läsare kan ta del av dess budskap och bit för bit göra världen till en snällare dito.

Boken är mysig och snabb att beta sig igenom. Jag känner hur den går att använda som ett rättesnöre för hur man ska bete sig mot människor. Jag kan klart rekommendera boken för den som vill få en positiv kick i rätt riktning.

/Sebastian

Tiden går, om hundra år är vi stjärndamm, min vän

2010-09-30T22:04:00.000+02:00

Ett livstecken. Ännu en vecka som har passerat. Kände att det var dags. Bilden är mest för att jag inte tagit så mycket bilder i veckan, så jag tänkte att en bild på vinter kändes bra. Inte för att det representerar något eller så. Mest bara för att.

Skolan lunkar vidare. Bara en vecka kvar nu. Om än satan så intensiv sådan. Två tentor och två inlämningsuppgifter. Jag ogillar det. Men det är bara att bita ihop och prestera efter behag och behov, vilket jag tänker göra. Om det räcker för betyg återstår att se. Livet handlar inte om betyg.

Den här veckan har i övrigt gått fruktansvärt fort, men jag har ändock hunnit med att hänga i Högdalen med Caroline och om vi räknar med förra veckans helg så har jag även hunnit med galapremiär, festande hos Anna och barnvaktande. Simmande, städande, bakande, mötessittande och så skolan då. Men ja.

Imorgon stundar Djurgården med Martin och Malin. Känns suveränt. Att spendera veckans lediga dag med kära vänner på det sättet är guld. Kvällen dyker Antonias familj upp som fikagäster och lördagen berikas av min familj/släkt som detsamma. Söndag jobb. Dagarna lunkar på och jag har inga större problem att fylla dem.

Läser just nu Den förlorade symbolen av Dan Brown. Avslappning för hjärnan från all fakta jag proppat i mig på senaste. Men räds ej. Jag har böcker om gratisekonomi, tjänstemarknadsföring, IKEA och att vara snäll i pipelinen. Så snart kommer jag börja tugga ut mina alltid lika efterlängtade tips igen.

Men nu får det vara slut på mitt sista inlägg som dubbeltvåa. Vi hörs när jag är äldre och klokare.
Puss

/Sebastian

Bok: Inside Steve's Brain - Leander Kahney

2010-09-30T22:02:00.000+02:00

Inside Steve's Brain strävar efter att ge en insikt både i varumärket Apple och dess grundare Steve Jobs. Resultatet blir en intressant businessbok som på djupet analyserar Jobs ledarstil och hur han räddat företaget Apple från en stundande undergång.

Steve Jobs har flera strängar på sin lyra och är för allmänheten kanske mest känd som den excentriske person som presenterar alla Apples nya produkter. Men förutom att vara Apples ansikte utåt så ledar han företaget med, om man ska lita på boken, med järnhand. Jobs överser allt som produceras, är med och utvecklar produkter och bestämmer mer eller mindre självmant vad som funkar och vad som inte funkar. Samtidigt har han haft tid att starta upp den omåttligt populära filmstudion Pixar, som numer är sålt till Disney för mångmiljardbelopp. Hur gör karln?

Kahney gör, i mitt tycke, ett bra journalistiskt jobb för den här boken. Mängder med research och intervjuer har ägt rum för att det skall vara möjligt att ta sig in i - och återge - Steve Jobs hjärna på ett så nyanserat sätt som möjligt. Varje kapitel har ett tydligt syfte och avslutas med en liten faktaruta titulerad "Lessons from Steve" där kapitlets lärdomar sammanfattas i punktform.

Det finns bättre böcker om hur man driver företag och det finns säkerligen bättre böcker om Apple och dess historia, men kombinationen gör ändå den här boken väldigt läsvärd för den som vill veta lite om båda.

/Sebastian

In telling myself that I can roll with the changes

2010-09-22T16:49:00.000+02:00

Igår promenerade jag på lunchen runt kvarteret. Jag är så fascinerad av ombyggnationer. Beskåda hur saker raseras för att sedan något nytt ska kunna uppstå. Jag kan stå och titta på byggnadsplatser och förlora mig i tankar. Jag förundras över de personer som vågar klättra upp i de gula lyftkranarna och hantera dem. Det måste både vara svårt, rent pilligt, och tära på ens höjdrädsla. Jag förundras även över konstruktionen, det ser så sabla instabilt ut.

Idag har jag gjort mitt bästa för att undvika allt och det har gått förvånansvärt bra. Jag tror att en stunds ledighet och sökande kan få mig på fötter igen. Jag är i obalans och behöver något energigivande. Som en paus. Eller mod. Mod vore bäst. Jag känner när jag undvikit allt i en dag hur jag får inspiration till att göra det jag måste.

Jag insåg häromdagen att, även om jag drillat mig själv till att göra allting ensam genom år av elitistiskt tänkande, skev självkänsla och egensinnighet, kan tycka att det är roligt att jobba med människor. Jag måste bara komma över mig själv, vilket inte är det lättaste när man drivs av ovanstående punkter.

Jag debatterade med mig själv huruvida jag ska låta denna dagen vara en undvikardag fullt ut eller om jag ska göra något av värde också. Jag spenderade 20 minuter åt det jag var tvungen att göra och gjorde ett bra jobb. Kvällen tänker jag spendera på bio, då jag insett att det är mitt bästa flyktområde. Film är det enda jag funnit som får mig att tänka på något annat än mig själv och det som kretsar kring mig.

Jag har den där känslan av att framtiden är så fruktansvärt bländande och vacker att jag inte riktigt vet vad jag ska göra med min samtid. Men framtiden blir inte vacker om jag inte skakar liv i min samtid. Jag måste bara inse det.

Ska ha en festlig aktivitet här i början på oktober och antalet gäster är över all förväntan. Det minsta jag kan göra är att nobelt buga och tacka.

/Sebastian

Bok: Yes Man - Danny Wallace

2010-09-21T16:25:00.012+02:00

Den här boken är fantastisk och Danny Wallace förtjänar pulitzerpris. Om du ska läsa en bok i positivt tänkande, hur mycket av en bitterfitta du än må vara, så är det Yes Man du ska läsa. Så, nu är det sagt.

Du kanske har sett den lagom mediokra komedin Yes Man! med Jim Carrey i huvudrollen och roat dig åt de tokiga eskapader som ordet "ja" förde med sig för Carrey, men visste du att filmens premiss är baserat på en sann historia? Jag skriver premiss, för förutom premissen att säga "ja" till varenda möjlighet som ges så har Danny Wallace självupplevda äventyrsbok Yes Man väldigt lite med filmen att göra.

Danny Wallace inleder boken med att beskriva sig själv som en nej-sägare med fler undanflykter till livet än vad som är brukligt. Mycket kretsar kring att vara hemma i lägenheten och se på tv istället för att vara med kompisar. En dag på bussen möter han en man som säger de tre magiska orden "Say Yes more". Wallace känner sig märkligt träffad av detta och bestämmer sig för att säga "Ja" till varenda ny möjlighet. Snart börjar nya jobb, andlighet, resor, hypnotiserande hundar och till och med en nemesis uppdaga sig och äventyret är ett faktum.

Sällan har jag läst en bok som är så personlig, hjärtgripande och samtidigt fruktansvärt rolig och lärorik. Jag vill slänga ur mig adjektiv som "bananas" och "vrickad", men det känns som att jag gör boken en björntjänst. Det är lätt att ta boken som en komisk resa för en man som fick för sig att säga "ja", och visst är det så. Men då lär man sig ingenting. Danny Wallace är inte bara en fantastisk författare utan han inser även att längs vägen så lär han sig faktiskt saker, att vara öppen och mer positiv till livet, vilket han inte är sen att dela med sig av. Boken sträcker sig strax över 400 sidor men lyckas med att aldrig bli vare sig predikande eller långtråkig, utan håller alltid ett högt tempo.

Kommer jag att säga "ja" till allt efter att ha läst boken? Nej. Kommer jag att se mig om efter fler möjligheter och försöka mitt bästa att ta dem? Lätt! Man behöver inte bli en tvångsmässig Ja-sägare för att få ut mer av livet, bara öppna upp sig.

/Sebastian

En hälsning till mamma och pappa på restaurangen!

2010-09-21T00:04:00.000+02:00

När jag blir stor vill jag också ha barn som spelar in hälsningar till mig när jag går på restaurang. Grabben är kvällens glädjespridare med sin enastående dialekt och betoningsförmåga.

/Sebastian

Bok: 101 sätt att trimma hjärnan - Rachel Walker

2010-09-20T16:14:00.001+02:00

Det finns egentligen inte så mycket att säga om Rachel Walkers 101 sätt att trimma hjärnan då den är precis vad den utger sig för att vara. Boken är uppbyggd med 101 sätt att trimma hjärnan och blir sällan mer djupgående än tankenötter, "ät fisk" och "håll dig uppdaterad". Den presenterar väl egentligen ingenting nytt om hur man trimmar hjärnan att fungera bättre och dess grunda natur gör att boken känns mer som en presentbok än en bok man vill köpa för att faktiskt "bli smartare".

Om du har 40kr över och vill ha en lättsam guide till vad som gör att hjärnan din inte stagnerar kan jag rekommendera den, annars finns det bättre litteratur på marknaden.

/Sebastian

Bok: Ja! 2010 - Max Söderpalm mfl.

2010-09-19T11:57:00.000+02:00

Boken Ja! 2010 bär undertiteln "Sveriges främsta säljinspiratörer om positivt tänkande" och fine, även om boken är främst riktad till säljare så tycker jag absolut att den kan vara läsvärd för alla som vill få en liten skjuts i rätt riktning.

Ja! 2010 är en samling essäer från säljcoacher, jobbcoacher, entreprenörer och andra motivationstalare, vilket gör boken levande och aldrig statisk. Alla har sin egen spin på positivt tänkande och vi får bland annat med följa till slummen i Los Angeles, till dejting och jobbsökande. Det är en härlig bok att läsa, aldrig överglad eller kitschig, utan mer inspirerande att låta en välja ett positivt tänkande framför annat. Det behöver inte vara så svårt att nå högre höjder och det slutar ofta i att man har genuint roligt med livet som resultat av det positiva tänkandet.

Så om du kan komma över ett exemplar av Ja! 2010 så rekommenderar jag varmt att läsa den. Själv använder jag den lite som ett uppslagsverk och inspirationsgivare vid stunder jag är lite nere. Du behöver inte läsa den från pärm till pärm eller tro att du ska vara lika glad som den klämkäcke karln på omslaget. Små stycken och små förändringar kan vara starten på allt.

/Sebastian

Laughing in the open air; have yourself another dream

2010-09-18T12:15:00.000+02:00

Hej igen, verkligheten. Det var ett tag sedan jag återvände till bloggformen för att konkretisera den.

Senaste veckan har bestått av skola, vänner och två möjligheter jag tackat nej till. Jag kanske kan anses vara feg som inte hoppat på möjligheterna, men samtidigt gjorde jag det för att bana väg för en större möjlighet som jag verkligen vill brinna för. Men nog om det.

Skolan fortsätter vara lagom engagerande och jag känner att jag behöver en paus där jag kan organisera mitt huvud. Kay Pollaks ord ekar i mitt huvud om att välja glädje och jag gör mitt bästa. Det går ganska bra. Skolan tär inte lika mycket på mig som den tidigare gjort. Jag försöker att lära mig något, mer än bara praktiska kunskaper, utan även mer om att ta det lugnt. Inte ta så allvarligt på allt.

Den här veckan har till min stora lycka bestått av vänner. Onsdagen spenderades med Anna och Isak på Dovas. Vad som skulle vara en casual after-work slutade med att jag kom hem vid fyra och somnade med kläder på. Glad. Torsdagen som följde svängde Cilla över och såg på Idol med mig och Antonia, vi syns allt för sällan och det var skönt att få en stund. Fredagen sms:ade Caroline mig och vi slöt upp på ett café i Gamla Stan där vi diskuterade livet, kärleken och politiken. Igen, träffas för sällan. Jag träffar alla mina vänner för sällan. Utmana mig att inte säga nej till nästa möte?

Köpte Brandon Flowers soloalbum igår. Jag köper så jäkla sällan skivor så det kändes som ett äventyr på bekanta områden. Hittills når det sällan upp till The Killers nivåer, men jag är ändå glad över att jag inte förlorat min förmåga att spontant köpa skivor. Åtminstone inte helt.

Annars så trivs jag med mina två katter och min enda flickvän. Saker tuggar på ganska bra och snart börjar praktiken igen. Ser fram emot det.

Vad dagen och helgen bjuder på mer än jobb återstår att se. Ska börja läsa antingen en bok om Steve Jobs eller om Ingvar Kamprad. Men mer än så vet jag inte.

Det var någonting jag mer ville få sagt, men det är glömt.

Vad glad.

/Sebastian

Bok: Mental Träning - Stephen D. Eiffert

2010-09-18T10:57:00.000+02:00

Att öva upp sin kreativitet är något jag varit inne på tidigare och faktum är att det nog är ganska sunt att hålla igång sitt huvud och mata sin kreativitet med nya idéer. Mental träning ämnar göra det titeln vittnar om, att träna din mentala verksamhet. Av de böcker jag läst i ämnet så anser jag denna vara den mest handfasta, trevliga, roliga och mest praktisk. Att rekommendera.

Boken är uppbyggd av teori och praktik i en bra mix. Övningar och testar hjälper en kartlägga sitt sinne för att lättare kunna bryta nya mönster och tänka i andra banor. Huruvida man primärt använder sin högra eller vänstra hjärnhalva och på vilket sätt man lättast insuper ny information står efter att man läst boken klart för en och boken tillhandahåller samtidigt praktiska verktyg för att öva in nytänkande med hjälp av dessa nya kunskaper.

Stephen D. Eiffert använder i mångt och mycket Edward de Bono som språngbräda för de övningar och teorier som han presenterar i boken, så om man är lite bekant med de Bonos verk så är det bekanta tassemarker. Men där de Bono cirkulerar kring mer eller mindre filosofiska frågeställningar och grundfundamentet i tankeverksamheten så är Eiffert mer handfast. Jag märker personligen en ökad känsla av kontroll och till viss grad känner jag att min kreativitet ökat efter att ha följt boken. Men det är en process, kreativitet och effektivitet måste näras och det anser jag boken ge en bra grund för.

/Sebastian

Bok: Strenghts Finder 2.0 - Tom Rath

2010-09-10T17:21:00.001+02:00

Att fokusera på det som man är bra på är ganska ovanligt, om man tänker efter. Oftast så snurrar tankar som "jag är verkligen skitdålig på matte" och "jag är så avundsjuk på han som är sådär bra på gitarr". Till viss mån kan det vara en sporre att sätta upp mål efter, men att inse sina begränsningar och istället fokusera på sina egna styrkor kan ta en längre och få en att må bättre. Det är positivare att fokusera på det som är bra än det som är dåligt, det säger sig självt.

Det är här Strengths Finder 2.0 kommer in i bilden. Boken är framtagen av informationshamstrarna Gallup och hjälper en att hitta ens styrkor. För att reda ut styrkor så följer en kod med som man skriver in på en hemsida där man gör ett test som tar cirka en halvtimme. Resultatet från det blir fem styrkeord och en personlig analys som blir ens ledstjärna.Det finns totalt 34 styrkor/karaktärsdrag att få fram och boken dedikerar ett kapitel per personlighetsdrag.

Kapitlen i sig redogör vad som allmänt karakteriserar karaktärsdraget, inspiration till handling, hur man arbetar med en annan med detta personlighetsdrag och några inspirerande ord från kända personer som delar ens personlighetstyp. Nyckeln anser jag ligga i handlingsmomentet. Att få se vad man fysiskt bör göra och tänka på när man innehar detta karaktärsdrag, detta går även att personifiera och skriva ut från hemsidan så att den passar bättre efter ens behov.

Det viktiga är såklart, som i allt i livet, att nyttja denna kunskap och verkligen ta den till sig. Jag kan annars tycka att det är lite farligt att facka in sig i små kategorier och låsa sig vid det. Andra personlighetstest jag gjort har jag känt mig mer inlåst och skeptisk till, men det här känner jag att det blir vad jag gör det till. Jag tar till mig de råd jag vill ta till mig och struntar i dem som jag inte ser passar.

Mina karaktärsdrag är:
Futuristic

Ideation

Input

Relator

Learner

/Sebastian

DVD: Att välja glädje - Kay Pollak

2010-09-09T17:21:00.001+02:00

Kay Pollak är kanske för de flesta känd som spelfilmsregissör med filmer såsom Såsom i himmelen i bagaget. Men Pollak har en karriär vid sidan om hyllade filmer och det är som föreläsare och författare i personlig utvecklingsnischen.

Att välja glädje, som också finns i bokform, är en personlig berättelse som baseras mycket på Pollaks egna erfarenheter från livet och hur det hjälpt honom att faktiskt välja glädje. För det handlar faktiskt om ett val. När man står där och man känner hur frustrationen bubblar upp så är det möjligt att säga åt sig själv att se det ur en annan synvinkel. Att inte brusa upp utan sakligt ta itu med problemen. Ett nyckelord är just att välja.

DVD:n är en filmad föreläsning från en sprudlande Kay Pollak som är full av energi och anekdoter. Den är indelad i tre sektioner som är ungefär en timme vardera. Några av de viktigaste ledorden jag tar med mig från föreläsningen är att jag själv är ansvarig för mina känslor, att jag skapar min verklighet och att jag verkligen kan välja glädje. Det kanske låter som självklarheter och banaliteter, men faktum är att om man aldrig reflekterar över det eller får det presenterat för sig som i det här fallet så är det lätt att fala offer för sina negativa tankar. Det är inte så new-ageflummigt som det låter.

Klart sevärd DVD. Kanske är boken mer läsvärd, det vet jag inte, men om det är samma innehåll så går det säkerligen lika bra att läsa boken för att få inspiration och motivation.

/Sebastian

Armhävningsstång

2010-09-08T15:08:00.001+02:00

Trogna läsare, eller helt enkelt de som känner mig, vet att jag har lite svårt för att träna. Jag finner aldrig inspiration, lust eller ork. Jag tar mig helt enkelt inte tid och jag tycker helt enkelt inte om det.

Dock har jag lärt mig att fokusera på det jag är bra på, istället för det jag är dålig på. Och en träningsform jag är bra på är armhävningar med stång, så kallade chin-ups. Därför köpte jag mig en chin-up-bar på Stadium för 299kr. Enkelt att sätta upp och var och varannan gång jag går in i köket känner jag mig nu manad att lyfta min kroppsvikt lite.

Det är alla steg som räknas, även de små!

/Sebastian

Om du aldrig provat, hur kan du då vara säker?

2010-09-08T10:07:00.000+02:00

Då var det onsdag och veckorna flyger förbi utan rim och reson. Ibland saknar jag dåtiden då ens tidsuppfattning var lika med noll och en dag kunde kännas som en evighet. Nu är tiden mest ett kvitto på att jag aldrig får någonting gjort. En slags personifierad mycket snack och liten verkstad.

Oavsett det så har min mor fyllt år vilket firades på mysiga lilla Kalaset i Abrahamsberg tillsammans med släkt. Det vala trevligt.

Sedan har jag brottats med oceaner av näsblod till den gräns att till och med jag som är antihypokondriker började överväga att åka in till närakuten. Men jag struntade i det och står än i dag på benen.

Igår besökte jag och Antonia Norra Brunn där vi åt god mat, drack öl och kollade på stand-up. Henrik Schyffert agerade konferencier och uppträdde gjorde Fredrik Andersson, Måns Möller och den hemliga bonusgästen Fredrik Lindström. Helt klart en trevlig kväll som gjordes möjlig av att vi fått presentkort av Antonias plastfarsa Ulf. Men i övrigt känns det som att jag helt klart vill besöka Norra Brunn lite oftare för att dricka öl och kolla på stand-up. Helbra.

På tal om monetära angelägenheter så har jag äntligen fått mina uppgifter för sommarkurserna rättade, vilket innebär att jag äntligen kan få pengar från CSN. Det känns tryggt. Saker som att klippa sig känns väldigt angeläget.

Och nu när jag skulle öppna Spotify för att lyssna på musik så menade den på att jag var tvungen att uppgradera för att lyssna. Och när jag ska installera om den så hänger sig installationsprogrammet gång på gång. Fail. Så nu vet jag vad jag ska spendera resten av morgonen med.

/Sebastian

Korsord

2010-09-07T14:53:00.001+02:00

Flertalet böcker jag läst i mina dagar om hur man tränar och håller igång hjärnan talar om hur bra korsord är. Därför beställde jag en prenumeration på DN Korsord så nu har Antonia och jag ett nytt kvällsnöje som man känner sig smart av i längden. Tror det kostade 120kr för 4 nummer, men jag kan ha fel. Oavsett så är det värt det.

/Sebastian

Introduktionstid med Noelle

2010-09-06T14:49:00.000+02:00

Första veckan så var kontrasten stor katt/liten katt fascinerande

En vecka senare börjar hon växa ikapp

/Sebastian

Bok: Screw it, Let's do it - Richard Branson

2010-09-02T10:19:00.003+02:00

Att Richard Branson huserat lite som en inspirationskälla för mig senaste halvåret har jag inte försökt dölja på något sätt. Denne mans sätt att se på livet fascinerar mig oändligt mycket. Screw it, Let's do it är en kortfattad så kallad "quick read" med lektioner i livet från mannen som sällan bangar på äventyr och spännande affärer.

Bransons liv är intressant, tycka vad man vill om hans handlingar och hans stundtals märkliga mediepersonlighet. Men att följa med in i huvudet på en multinationell företagsledare som åkt luftballong över både Atlanten och Stilla Havet (båda gånger med risk för livet), lämnat skivindustrin för att starta ett flygbolag och som dyslektisk ungdom bestämde sig för att starta tidning, är otroligt spännande. I den här boken får vi en snabbresumé över några av de största händelserna i Bransons privat- och affärsliv.

Boken i sig är knappt hundra sidor lång och texten är väldigt stor, så det går väldigt snabbt att plöja genom den. Innehållet i sig ger inte så mycket nytt om man redan läst hans två andra böcker, Losing my Virginity och Den globale entreprenören, och perspektiven är inte så olika heller. Så kanske bör man se denna bok som en introduktion i Richard Branson och om man gillar det man läser här så kan man läsa de andra två? I omvänd ordning gör den här boken inte så mycket nytta, tyvärr. Det gör den inte sämre eller så, det är fortfarande intressant livsåskådning och fascinerande historier från Virgin-skaparen, men läs denna innan de andra två och om du redan läst dem så är denna inte ett måste.

/Sebastian

Bok: Vägar till visdom - Stefan Einhorn

2010-09-02T10:18:00.000+02:00

Vad innebär det egentligen att vara vis? Tankar om eremiter, Dalai Lama, Ghandi och stadens ålderman kanske flyger förbi i ditt huvud när du tänker på någon som innehar egenskapen "vishet". Enligt Stefan Einhorn så är det så mycket mer än så. Alla kan vara visa och visheten gynnar alla.

Vägar till visdom är en lättläst redogörelse om vikten att samla på sig kunskaper, dra slutsatser, följa magkänslor och att vara god mot sina medmänniskor. Att vara vis innebär förmågan att ta rätt beslut vid rätt tidpunkt baserat på kunskap, intuition och i viss mån kreativitet. Einhorn berättar om sin farfar som lyckades rädda sin son under en ganska säker död i andra världskrigets Polen, om Kennedys sätt att lösa kriser och flera andra visdomsanekdoter mellan stort och smått.

Boken i sig är ingen bok fylld av visdomsord och kloka tankar, utan är istället en lättsam väg in i världen av visdom. Det handlar inte om att lära sig livsfilosofier, utan att skapa sig sin egen baserat på sina egna och andras erfarenheter. Och framförallt att nyttja dessa egenskaper på ett klokt sätt. I avslutande kapitel får vi som läsare tips på hur man kan uppnå en bredare kunskapsbas att basera sin vishet på. Det handlar om att läsa, prata med människor, söka nya kontakter och erfarenheter och så vidare. På det planet skiljer sig metoderna inte så mycket åt från vad andra böcker har att säga om hur man blir smartare, men det som skiljer är hur man enligt Stefan Einhorn bör använda sig av sina kunskaper.

Överlag är boken mysig och lättsam. Kanske inget livsomvälvande, men läsvärd i sin enkelhet.

/Sebastian

Bok: Detective Marketing - Stefan Engeseth

2010-09-01T09:47:00.003+02:00

Om du ska läsa en bok om marknadsföring i modern tid så ska du läsa Detective Marketing. Jag har inte läst alla böcker om marknadsföring, men jag har läst en del och ingen fångar mig som denna. När jag lägger ifrån mig boken är jag tagen och omtumlad på det där bra sättet. Jag läser böcker främst för att bli inspirerad och få böcker inspirerar mig som denna.

Vad är det då som fångar mig med denna? Främst är det att inget jag tidigare läst kan på så enkelt och rakt sätt beskriva både marknadsföringsprocesser och säljprocesser med små illustrationer och tankeexperiment. Det går ganska fort att läsa den dryga 160 sidor långa boken men det känns som att det ligger en tanke bakom varje mening och formulering. Detective Marketing är inte en unik bok i ämnena den behandlar, men den är unik i sättet den presenterar och behandlar dem. Den är, i strukturen, ganska lik Richard Bransons Den globale entreprenören men utan att dra upp anekdoter som illustrativt medel utan låter istället tankarna hos läsaren flöda fritt.

Boken uppmanar läsaren att tänka fritt, vara experimentell, lekfull och att alltid involvera kunderna i mesta möjliga mån. Jag kommer att återvända till den här boken flera gånger under mitt yrkesliv. Den borde ligga i alla marknadsförares väskor och nattygsbord och vara en naturlig del i utbildningar i ämnet.

Jag må låta överdriven och en smula religiös i mitt hyllande av boken, men faktum är att jag finner den fantastisk, så varför inte?

/Sebastian

She said "a bad day's when I lie in bed and think of things that might have been"

2010-08-31T10:17:00.000+02:00

Hej och hå. Ett tag sedan jag skrev och allt det där. Börjar känna att det dras som ett mantra, likt Astrid Lindgrens "Döden, döden, döden".

Sedan vi sist hördes av har det väl ändå hänt en del värt att nämna, vill jag påstå.

Skolan har dragit igång igen och den lyckas om möjligt vara ännu mindre inspirerande än tidigare. Vilket är jävligt synd. Jag har lovat mig själv att inte bli upprörd över det, men det är svårt. Mycket onödiga lektioner, ett tempo som passar en högstadieklass och ett schema som är späckat. Grejen är att jag vill faktiskt lära mig en del av de saker vi går igenom, men jag känner att jag lär mig bättre om jag får sitta på min kammare och lära mig själv. Jag blir mest bara upprörd och störd över att gå till själva skolan, vilket är synd. Väldigt synd. Men det är inget att göra åt, det bästa jag kan göra är att inte fokusera på skolan och istället bygga upp mitt imperium vid sidan om. Läsa böcker och våga lyfta telefoner och så vidare.

Sedan har Popaganda ägt rum och jag, Antonia och Ida delade ut flyers för en musiktidning mest. Ångrar lite att jag missade Robyn, men jag såg Hästpojken, vilket var lagom värt åtminstone. Och tydligen fick vi inte dela ut flyers på området, vilket vi blev varse om när vi nästan var klara. Well oh well. Ingen vet varför Popaganda ger tillstånd till att dela ut flyers utanför området? Är det inte ett fritt land?

Den sjunde september ska jag och Antonia på Norra Brunn och se Henrik Schyffert och Fredrik Andersson. Peppen!

I övrigt går jag runt och äter upp mina sparpengar i väntan på att mina sommarkurser ska rättas och anmälas till CSN. Jävligt frustrerande tillvaro, faktiskt. Har no money utöver något slags existensminimum som jag tar från mina sparkonton. Vet att jag kan låna av mina föräldrar och så vidare, men att låna pengar när man har sparpengar känns bara dumt. Och det löser inte problemet att mina uppgifter inte rättas och att handledaren inte svarar på mina mail. MAFFAKKA.

Den största nyheten sist då, kanske. Det är att Antonia och jag skaffat oss en ny familjemedlem. Och nej, vi har inte adopterat en liten korean eller på naturlig väg klämt ut en unge. Vi har däremot skaffat oss en till katt. En halvnorrman från Ljusterö som jag nu outar heter Noelle. Eller stavningen kan vara Noël, Antonia har inte bestämt än. Eller, egentligen heter katten nog ingenting, utan går under namnet "tjejen", så inofficiellt heter den Noelle. Philemon blev inte överlycklig över konkurrensen, men såhär en vecka in i deras förhållande kommer de bra överens med lekar, kelande och så. Dock är Philemon en toffel och sätter sig under Noelle i rangordning, vilket gör att han äter efter henne och så vidare. Detta trots att han är typ tio gånger så stor som henne, varit här längre och i sin barnakull var alfa. Jävla mes. Lägger upp en bättre bild på henne från Antonias kamera någon gång senare. Min kamera gör inte den lilla sötnosen rätta, så att säga.

Nej, nu måste jag få någonting gjort. Ska publicera två boktips inom kort samt våga ringa lite folk. Ikväll ska jag hem till Antonia och imorgon är det skola igen. Huaha.

Puss.

/Sebastian

Bok: Sanningar från sandlådan - Alan Gregerman

2010-08-31T10:05:00.000+02:00

Om vi slår en snabb titt på omslaget och titeln för Alan Gregermans businessbok är det lätt att missta den för något som Mark Levengood komponerat med små gulliga citat från barn, så är dock inte fallet. Boken vill vara väldigt tydlig med det genom att skriva att det är en "seriös, spännande och nyskapande" och inte alls fylld av barncitat. Nej, boken summerar 13 egenskaper som barn innehar, men som Gregerman menar att vi äldre, till vår nackdel, har vuxit ifrån.

Gregerman skriver övertygande om att det är dags för vuxna att återupptäcka erfarenheter såsom lek, nyfikenhet, kreativitet och frågvishet och framför allt att se dem såsom gåvor och inte barnsliga ting. Att vara nyfiken i arbetslivet kan leda till nya erfarenheter och nya möjligheter, att involvera andra i projekt på ett engagerande sätt kan skapa bra gruppdynamik och resultaten kan blomstra.

Varje egenskap berikas med sitt eget kapitel som är uppbyggt med illustrerande anekdoter, diskussion kring ämnet, summering och övningar. Tyvärr tycker jag att denna form, hur pedagogisk och lättläst den än må vara, blir lite långrandig i längden. Jag säger tyvärr då jag faktiskt gillar den här boken och dess budskap och då känns det lite synd att den på bara knappa tvåhundra sidor lyckas kännas lång. Jag kan mycket väl tänka mig att ett sammanfattande seminarium i ämnet kan vara mycket intressant och givande, men i bokform fungerar det inte riktigt för mig.

Jag kan dock rekommendera boken för de flesta, du behöver inte vara företagsledare för att kunna dra nytta av lekfullhet och kreativitet - det kan alla göra.

/Sebastian

I'm older but I don't feel any smarter

2010-08-19T14:28:00.000+02:00

Ghettohedgehog

Tjo och tjim. Över en vecka sedan jag skrev, kanske börjar bli dags.

Har egentligen inte supermycket att förtälja, då anledningen till att jag inte skriver är att jag förkovrat mig i slutskedet av två sommarkurser med tillhörande tentor. Toppar och dalar. Mest dalar. När jag inte förlorat mig i stolpig kurslitteratur och krångliga affärssystem så läser jag böcker, hänger med Antonia och är pånyttförälskad i NHL'09.

Börjar misstänka att jag är köpberoende. Även om jag sällan gör stora köp så spenderar jag lite på mycket. Adlibris har blivit min bästa vän och när jag har tråkigt roar jag mig med att lägga till böcker i min önskelista. Tror det ligger 128 böcker där nu. Men jag köper böcker också. Och läser dem. Så det är inte all fail.

I helgen firades en av mina äldsta vänner att hon blivit examinerad civilingenjör med pompa och ståt. Även om man aldrig ska ångra något, vilket jag inte gör heller, så önskar jag ibland att jag funnit en direktion tidigare. Har visserligen inte funnit någon än, men jag är på godare väg än någonsin. Så läser man om Mark Zuckerberg som yngre än vad jag är nu startade Facebook.

The Expendables var för övrigt fruktansvärt dålig. Inte ens Statham var underhållande. Och om man gör en hårdkokt actionfilm är det MINSTA man kan begära att actionen är snyggt koreograferad, filmad och gärna originell, men nej. Inget av det. Undvik. Men jag trampade nästan på en igelkott på vägen till bion. Så för att irritera Antonia låter jag igelkotten pryda detta inlägg.

Hepp.

/Sebastian

Bok: Nextopia - Micael Dahlén

2010-08-12T12:07:00.001+02:00

Bildkälla: Nextopia.info/press

Micael Dahlén är, i mitt tycke, en av Sveriges mest intressanta män. "Han är professorn med rockstjärnestatus" som man kan läsa på framsidan av dennes senaste bok. Jag introducerades till karlen i och med kreativitettänkarboken "Boxen" för ett knappt halvår sedan och har sedan dess spanat in intervjuer, lyssnat på sommarprat och youtubeföreläsningar med stort intresse. Det är därför jag kliver in i boken Nextopia med höga förväntningar.

Nextopia i sig är ett uttryck som Dahlén utvecklat som en spegling av det samhälle han anser att vi lever i. Ett samhälle som inte lever i nuet utan jagar framtiden, ett samhälle där det inte längre handlar om vad man gjort eller gör, utan vad man kommer att göra. Ett så kallat "förväntningssamhälle". Det är en mänsklig drivkraft, att leva för morgondagen, för utan den kan man ju lika gärna gå och dö, men det är en mänsklig drivkraft på speed. Internet och andra drivkrafter har bidragit till att vi konsumerar mer och att när väl saker når butikshyllorna så är det gårdagens nyhet. Det viktiga är att hitta morgondagens snackis. När man köper en TV så vet man att den kommer att vara daterad sekunden den installeras i hemmet och därför så måste man värdera den efter morgondagens standard. Och så vidare.

Det är svårt att inte hålla med Micael Dahléns teorier och personligen är jag väldigt fast i ett slags nextopitänk. Därför gör boken mig lite besviken, inte alls för att det är en dålig bok, tvärtom, den är bra. Men jag blir besviken för jag saknar det där konkreta som manar till förändring eller adaption.Visst boken lär ut hur man sköter business i Nextopia och hur man kan dra nytta av människors förväntningar, men samtidigt lämnar boken mig med en hopplöshet i och med känslan av att jag alltid kommer att jaga förgäves. Att det aldrig kommer att bli riktigt bra, utan att jag kommer att drivas av drivkraften att få det bra. Och plötsligt känner jag mig som Sisyfos som är dömd att rulla upp stenen för berget och tvingas inse värdet i det.

Men visst har Dahlén rätt i allt han säger - och det jäkligaste är att han vet om det. För boken avslutas med orden "Men även om han är riktigt nöjd med den här boken, så är det med nästa bok som Micael Dahlén planerar att slå världen med häpnad". Dessa rader kombinerat med att han själv fraserat att han potentiellt kan få sparken från sitt jobb som resultat av den kommande boken ger mig, just precis, förväntningar.

/Sebastian

Bok: Konstruktivt tänkande - Edward de Bono

2010-08-10T20:14:00.000+02:00

Att tänka konstruktivt och kreativt låter som en konst som är få förunnat. Så kanske är fallet och det är något som Edward de Bono verkar uppriktigt upprörd över.

Boken lär inte direkt ut knep och knåp för att tänka kreativt utan den siktar bra mycket högre än så. Den vill förändra halva läsarens tankesätt. De Bono förklarar vårt traditionella tänkande som ett "vad är"-tänkande, men menar att det är kritiskt viktigt att komplettera det med ett "vad som kan bli"-tänkande. Det senare är det som boken fokuserar främst på att lära en. Och det är inte så svårt som det ser ut, långt från.

Att läsa den maltesiske tänkaren och strategen Edward de Bonos Konstruktivt tänkande är lite om att se en film signerad Christopher Nolan. I början kan det vara svårt att se sammanhang och även om stilen, genren och topikerna är intressanta så kan det lätt bli lite rörigt. Fram till slutet. I slutet så knyts säcken ihop och allt blir majestätiskt, enastående klart, logiskt och fantastiskt. Boken följer inte en rak linje utan är en sammansättning av texter, tankar och idéer utspridda likt en disträ mans filosofier på dödsbädden och inte förrän i slutet inser man det geniala i de Bonos pedagogik. Om man bara är med på resan så kommer boken förändra ens sätt att se världen, till det positiva.

/Sebastian

Jag har tid, jag har lediga dagar där jag sitter och klagar

2010-08-09T10:16:00.000+02:00

Kan varmt rekommendera Niklas Orrenius bok Jag är inte rabiat. Jag äter pizza. Boken samlar Orrenius journalistiska texter om fenomenet Sverigedemokraterna, kompletterat med bakgrund, analys, diskussioner och övrig matnyttig information man kan tänkas vilja veta. Den känns som ett slags måste att läsa i samhällskunskapen i grundskolan eller bara allmänt en bok som borde delas ut på arbetsplatser som samhällstjänst. Läser man den här boken inser man att Sverigedemokraterna är långt från rasister som vill slänga ut diverse invandrare. De är skitfarliga bakåtsträvare som är dödsrädda för mångkultur. Läs och begrunda.

I övrigt så har svängt över till Anna och Johan för diverse skogshäng, kaffedrickande och Harry Potterspelande. För lite av dem på senaste, i mitt tycke.


Ett bokmärke från lågstadiet

Jag går runt med i-landskriser i huvudet och försöker ständigt motarbeta mina impulser att fly. Det är nog det svåraste jag vet. Att inte fly. Jag är lite av en escape-artist. Men det krävs mod för att inte fly. Mod som jag måste samla och hålla inom mig. Hittills går det sådär. Konflikter.

Veckan borde ägnas åt diverse studier. Har lite kvar att ta itu med innan mitt riktiga plugg börjar.Och tar jag inte itu med det så blir det en fattig höst. Och det vill ingen.

Nu funderar jag på att, istället för att plugga, kura ned mig i soffan och glömma alla i-landsproblem och inre konflikter med hjälp av en dokumentär om universum. Sen borde jag rycka upp mig, plugga, äta lunch och promenera.

/Sebastian

Streetart i Hässelby Gård

2010-08-04T09:57:00.000+02:00

Like a newly orphaned refugee, retracing my steps

2010-08-03T12:12:00.000+02:00

Så anlände augusti även i år. Jag gillar augusti, det är en trevlig månad. Är det förresten bar jag som vill skriva månaders namn med versal som begynnelsebokstav, likt engelskan? Tycker Augusti ser bättre ut än augusti.

Jag har tittat en del på serien Avatar: The Last Airbender på senaste. I mitt tycke en av de bättre serierna någonsin. Förstår att det fått det genomslag som det fått. Jag önskar att det skrevs inspirationsböcker om farbror Iroh, i samma anda som "....enligt Puh"-böckerna. Iroh är en fantastisk inspirationskälla och hans livsfilosofi borde ingå i någon slags kursplan för barn och ungdomar i hela världen.

I övrigt undviker jag för mycket saker just nu. Jag har förpassat mig själv till att bli lite passiv. Vet inte om det är sommartänk eller ett beteende jag bör vara rädd för. Jag behöver våga - igen. Inte i meningen att jag någonsin vågat något förut, utan att jag behöver ta tag i mig själv och VÅGA göra saker.

Läser en del böcker parallellt fortfarande. En bok om konstruktivt tänkande, en om Sverigedemokraterna, en om hur man hanterar problem och en om hur man kan lära sig av barn. Det går ganska bra och de flesta av dem är intressanta nog att läsa vidare i. Även om jag kanske borde samla mitt huvud och sätta mig in i en skoluppgift som hittills varit mördande tråkig.

Snart drar den riktiga skolan igång igen och jag ser lite fram emot det, men tempot fyra dagar i veckan är ganska avtändande. Jag hade ju tänkt bygga upp mig själv och annat i höst, vilket kan bli svårt att ta sig tid till. Jag får balansera.

Ramblings.

Har inte så mycket annat att förmedla vad jag vet. Och fortsätter jag förmedla saker finns det risk att jag gräver ned mig mer i låtsasproblem och hjärnbrydderier. Och det vill väl ingen?

I övrigt har jag fastnat för For Winds av Bright Eyes, men jag tror jag gillar den mer i The Killers tolkning.

Walla.

/Sebastian

Bok: Den globale entreprenören - Richard Branson

2010-08-03T11:40:00.001+02:00

Det är ganska lätt att forma åsikter om Richard Branson, en man som aldrig skytt rampljuset och startat upp den ene märkliga affärsverksamheten efter en andre. I Sverige har vi, mig veterligen, på nära håll nästan aldrig fått uppleva Virgin-koncernen. Här finns inga Virgin-stores, inget Virginrelaterat flyg eller Virgrin-Cola. Men ändå så syns han, Branson, han som bor på en egen ö och kapitaliserar på det mesta. Är han av ondo, av godo eller bara en knäppgök?

I Den globale entreprenören får vi möta Richard Bransons sätt att leda sina olika affärsverksamheter och granska dem ingående ur hans eget finurliga perspektiv. Boken fungerar lite som ett businesskomplement till dennes tidigare utgivna självbiografi, Losing my virginity. Vi får följa med på resor och möten runt om i hela världen och lära oss inställningen som Branson har till sig själv, till andra människor och till sin affärsverksamhet. Det är roligt, medryckande och riktigt inspirerande att se vad som går att uppnå med rätt mindset, vilket gör boken till en väldigt annorlunda businessbok. Branson beskriver bland annat hur han byggt upp varumärket Virgin, hur han tacklat motgångar, valt ut och behandlat medarbetare och hur man håller entreprenörskapet skilt från ledarskapet.

Det går att tolka boken som en exposé i självuppskattning och klappar på en egen axel, men då tror jag bara att det är vår trotjänare jantelagen som talar. Att gotta sig i Bransons alla framgångar är otroligt medryckande och inspirerande och framförallt lär man sig något på vägen. Om fler företag fungerade som Virgin skulle jag gissa att världen var vackrare, mer ansvarsfull och kanske i synnerhet roligare.

/Sebastian

Bok: Fixa Snacket! - Nicolas Jacquemot

2010-07-28T23:36:00.000+02:00

Boken Fixa Snacket! lovar mycket med undertiteln Få bättre relationer hemma, borta och på jobbet och man kan inte anklaga författaren Nicolas Jacquemot för att inte göra sitt yttersta för att faktiskt hjälpa en på traven med dessa mål.

Den här boken handlar i mångt och mycket mer om vardagsretorik och sociala gemenskaper än vad den handlar om storslagna presentationer och tal. Det är därför lätt att avfärda bokens innehåll som självklarheter och onödig läsning; för ärligt talat så är det väl inte så svårt att snacka med folk? Men boken vet med sig detta och övertygar en redan i inledningskapitlen att det åtminstone inte skadar att fila lite på sina kunskaper.

Boken är indelad i en rad kapitel som var och ett behandlar ett specifikt område. Allt från svåra samtal på jobbet till första intrycket via familjesamtal. Det går därför ganska lätt att bara skumma (eller helt skippa!) de passager man känner inte berör en. Till exempel kände jag att avsnitten om att tala med sina barn inte berör mig som tämligen barnlös är.

Rekommenderar jag då boken? Ja. Faktiskt. Även om det finns delar som jag känner som självklarheter så vet jag med mig att personer jag träffar verkligen borde öva lite på dem. Och jag vet att jag kommer plocka upp boken om jag känner att ett samtal med en chef är på gång. Eller den dagen jag får en trotsig tonåring i mitt hus. Jag läste boken från pärm till pärm, men den fungerar nog bäst som ett uppslagsverk med idéer och tips. Lättläst, tänkvärd och ganska rolig på sina håll.

/Sebastian

In the confusion and the aftermath you are my signal fire

2010-07-27T12:13:00.000+02:00

Idag är en sådan dag då motivationen inte toppar och allt jag gör känns antingen kontraproduktivt eller bara allmänt tråkigt. Visserligen har klockan inte hunnit slå tolv än och dagen kan såklart te sig annorlunda ju längre in i den jag kommer. Men hittills har jag brottats med sjukt tråkig skoluppgift, ett ADHD-inspirerat sinne, min kalender på telefonen, mina trasiga hörlurar och en dator vars cacheminne jag aldrig tömmer. En sån där dag. Jag har lyckats skriva ett stycke på skoluppsatsen, sabba mina hörlurar lite till och efter en timmes slit synka min kalender på telefonen med mitt skolschema.

Well. Noggrinat.

Christopher Nolans senaste verk, Inception, är pur magi. Det känns lite som piken på karlns karriär, i samma anda som Michael Bays Transformers, Emmerichs 2012 och Tarantinos Inglourious Basterds. Mest menat i den anda att det är det som Nolans karriär hittills pekat mot hela tiden, men aldrig riktigt uppnått. Inga övriga jämförelser filmerna emellan.

I övrigt jonglerar jag tre böcker samtidigt just nu, vilket bidrar till att jag inte blir klar med någon av dem i någorlunda snabb takt så att jag kan skriva om dem här. De övriga böcker jag vill skriva om har jag lånat ut till diverse personer, så skriver om dem när jag får dem åter.

Jag har svårt att fokusera idag.
Ska nog lägga ned allt och starta om med något annat som kan inspirera. Promenad, bok eller båda.

/Sebastian

And our dreams will break the boundaries of our fears

2010-07-23T11:59:00.000+02:00

Först och främst vill jag tacka Tobias Schildfat, inte bara för att han skrev en bra bok, utan även för att han länkat till min recension på sin sida. Tack! Sådant inspirerar en att fortsätta skriva om böcker och annat som jag plöjer genom. Har en del böcker att skriva om som jag läst i sommar. Somliga briljanta, somliga okej. Så håll ett vakande öga på Utvecklingsfliken om sådant är av intresse.

Härom dagen så fick Caroline och jag för oss att åka på äventyr till något ställe i Stockholm där vi aldrig och/eller sällan varit. Det blev Saltsjöbaden. Vi flanerade runt och insöp atmosfären. Jag är lite fascinerad över hur något så fint och pretentiöst kan ligga bara en halvtimme från Stockholm city. Jag kan inte se mig själv bo i Saltsjöbaden, men som dagsutflykt var det guld värt. I övrigt så diskuterade vi livet, kärleken och politiken, klättrade i skogar och åt sushi. Bra dag, med andra ord.

Annars så rullar sommardagarna vidare. Jag studerar och står i i lagom takt. Inget som känns överväldigande, vilket bara är skönt. Lite batteriladdande och motivationsbokslänsning inför höstterminen behövs. Höstterminen känns kort och intensiv, av det jag sett på schemat. Jag måste tvinga mig in i en rytm för att få upp de bollar jag vill få upp i luften. Har så mycket högtflygande planer.

Idag ska jag söka motivation att dra mig in till staden och pyssla lite. Ikväll är två års väntan över och det blir Inception med Tjippen och Antonia. Jag är nervös. Tänk om jag inte gillar den?

Peppar för övrigt Brandon Flowers soloprojekt. Ser fram emot plattan. Hans sätt att sjunga och skriva låtar är magi.

/Sebastian

Internet Business Mastery ep. 92-93: Fundamental Building Blocks for Achieving Success in Internet Business

2010-07-22T10:27:00.000+02:00

Bli inte avskräckt av titeln på podcasten Internet Business Mastery bara för att du känner att du faktiskt inte tänker starta eget på Internet eller ens är intresserad av business. Avsnitt 92 respektive 93 av detta eminenta gratisprogram behandlar ett ämne som är övergripande för hela livet, nämligen konsten att hantera och skaffa sig bra vanor.

Sterling och Jay, som killarna bakom podcasten heter, har fantastisk rapport när de diskuterar hur man tar sig an nya vanor. De talar bland annat om konsten att inte ge upp, då alla vanor tar tid och lite kämpande. De diskuterar även fördelarna med goda vanor, såsom träning, tips för att inte ge upp och hur man kan få mer tid av att hantera sin tid rätt.

Jag har lyssnat och läst liknande resonemang tidigare, men aldrig hört någon beskriva det så down to earth och mänskligt. Det handlar inte om att förvandla sig till en robot eller att bli övermänsklig, bara att rikta sin disciplin rätt. Sterling och Jay är två "vanliga" killar, inte psykologer, gamla knarkare eller bästsäljande Oprah Winfrey-författare, vilket gör att tipsen känns mer äkta och lättillgängliga.

Internet Business Mastery är en podcast, tillika välmående business, för de som vill bryta sig loss från 9-5-vardagen och starta eget på Internet. En fantastisk podcast för just det syftet och jag rekommenderar det varmt till alla som någonsin tänkt tanken att starta eget. Men just dessa två avsnitt är väl värt att lyssna på för alla.

Postar här de första tjugo minuterna av avsnitt 92 för att du ska få lite smak av det. Om du vill hoppa direkt till diskussionen om om vanor och disciplin så spola fram till 7:35.

http://internetbusinessmastery.com/ibm-92-fundamental-building-blocks-for-success-internet-business
http://internetbusinessmastery.com/ibm-93-fundamental-building-blocks-for-success-internet-business-2

/Sebastian

Bok: Vägen till din första miljon - Tobias Schildfat

2010-07-20T09:49:00.004+02:00

När jag var runt fem bast trodde jag att bankomater var pengamaskiner där man kunde hämta ut gratis pengar när som helst. Nu verkar det som att Tobias Schildfat gjort verklighet av min naiva tro. Schildfats bok bär undertiteln "Alla kan bygga en egen pengamaskin" och med den lockar han till handling. För vem känner inte för att ha en pengamaskin?

Schildfat skriver engagerande, avslappnat och sakligt om tips och tricks för att spara pengar. Han ägnar både kapitel åt högtflygande planer såsom att investera i fastigheter och mer grundläggande aktie- och fondsparande. Styrkan i boken, anser jag, ligger i dess sätt att motivera och mana till handling. När jag lägger ifrån mig boken känner jag att det första fröet är sått till min första miljon. Jag vill spara i aktier, engagera mig mer i min privatekonomi och planera bättre.

Sedan är det självklart svårt att en vecka efter att man läst en bok av detta slag avgöra om tipsen och tricksen faktiskt omvandlar mig från fattig student till miljonär, då allt tar sin tid. Det kräver motivation, engagemang, en gnutta tur, men främst lite jävlar anamma. Därför bör jag ge mig själv i uppdrag att följa upp det här och skriva om hur det egentligen gick. Men fram till dess bör även du läsa den här boken. Den kostar bara 170kr, en insats väl värd, oavsett om du blir miljonär eller ej.

/Sebastian

Jag slängde bort så mycket tid när jag var ny och generös

2010-07-19T09:50:00.001+02:00

Det där med att finna tid, inspiration och lust att blogga är många förunnat. Jag är inte en av dem, känner jag. Även om jag faktiskt har en del att skriva om. Det är mycket som rör sig innan för pannbenet på herr L. Karlsson.

Sommaren svischar förbi i en rasande fart och snart står man och blickar tillbaka på den med nostalgisk blick och pratar om sommaren '10 och allt vad den innebar. För mig har den inneburit en del resor i Europa, studier, förarbete, Lego Harry Potter, Antonia och en del bokläsande. Inspiration till det mesta och motivation som oftast på topp.

Antonia cashade ut sin födelsedagspresent från undertecknad och vi drog till Berlin på en romantisk weekend över midsommar. Vi besökte DDR-museum, åt god mat, promenerade längs muren, shoppade, pressade mynt, firade en randomtysks födelsedag, besökte minibokhandel, plankade i kollektivtrafiken och framför allt gick en jäkla massa. Resan var en mycket mysig och trevlig sådan. Känns som att det borde göras tradition av att besöka en tysk (eller kanske annan europeisk) storstad varje sommar.

Senare har jag besökt Kraków med min familj + Tinas del av släkten. Också en lyckad tripp. Vi besökte Auschwitz-Birkenau, tog guidade turer runt staden, åt polsk mat och besökte nattklubbar. Trevligt att umgås med mina låtsaskusiner första gången på typ fem år. Och alla övriga inblandande också, självfallet.

På vägen hem från Kraków så besökte jag och min familj Rom. Där var det jävligt varmt, men vi lyckades ändå beta av shoppingkvarteren, Colosseum, Palatino, Vatikanstaten och pizza. Rom var en ganska oinspirerande stad i övrigt, men dessa punkter var väl värda ett besök. Jag kom hem med historiska kunskaper, tre skjortor och en ny väska.

I övrigt så pluggar jag alltså. Lade ned en kurs i Redovisning innan jag hunnit misslyckas på riktigt. Det där med siffror till höger och vänster är inte min grej och det finns fantastiska program som gör allt åt en. Tada. No need för en redovisningskurs som ger en prestationsångest. Istället läser jag en flumkurs i e-förvaltning och en märklig kurs i business intelligence. Well oh well.

Jag läser även facklitteratur så att det står härliga till. Känner mig mer inspirerad och motiverad än någonsin. Borde plocka upp Personlig Utveckling-fliken och tipsa om lite böcker om jag orkar och om jag känner att intresse finns.

Veckans som följer nu ska jag försöka träffa lite människor, skriva uppsatser och styra upp mitt huvud. Hösten som följer kan bli en bra uppföljning på en grym sommar, om den förvaltas rätt. Studier, återvändande till praktikplats och förhoppningsvis en del säljande och företagande. Ska även skaffa lite nya rutiner som kan stärka mig. Jag ska ta första steget redan idag.

Så vad händer i era liv? Jag har varit nästan lika dålig på att läsa era bloggar som jag har varit på att skriva i min egen. Uppdatera mig. Ring mig, kommentera, sms:a eller hör av er på facebook, vettja.

Vi hörs!

/Sebastian

Som det lyser på mig

2010-06-13T23:32:00.001+02:00

Då var det mitten på juni och tiden fortsätter springa åt olika håll. För en gångs skull känns det dock som att jag är med på tåget. Jag har tagit mer kontroll över mig och mitt. En uppfriskande känsla, att inte falla offer för sig själv och sin självpåtagna maktlöshet.

Har just avslutat tio fantastiska praktikveckor. Sentimentalt, men samtidigt karaktärsbyggande och dörröppnare. Bara positivt. Har dessutom lovat att köra min nästa praktik där också. Blir bäst så.

Sommaren medför sommarkurser, som är till för att jag ska slippa söka ett till jobb och för att jag ska kunna starta ett eget jobb. Ska läsa redovisning och Business Intelligence, bland annat. Kan både bli flummigt, stressigt och värt. Tar mina första riktigt stapplande steg ut i dessa tassemarker imorgon.

Har umgåtts en del med nära och kära de senaste två veckorna. Både vänner och familj som jag träffar mer sällan än brukligt. Fasligt trevligt. På onsdag bär det av upp till Uppsala där min bästis residerar och har fått för sig att fylla lite år. Sånt där som man gör.

Och om någon vecka blir det Berlin med Antonia. Någon vecka efter det blir det Italien och Polen med familjen. Jag vet inte hur jag ska hinna med allt jag har lovat att hinna med den här sommaren. Jag gapar efter mycket. Känner dessutom för att läsa något skönlitterärt i sommar. Typ Liftarens guide eller Dan Browns senaste, om den behagar släppas på pocket snart. Hatar stora böcker.

Spenderar massor med pengar på böcker, mobiltelefoner och allmänt annat. Borde hålla in, men vet att jag i princip har råd. Men så kan man ju vara taktisk också. Sånt är ju en smaksak.

Ljusa utsikter. Game on!

/Sebastian

Det är inte lätt att räta på den rygg som har blivit krökt

2010-05-30T00:14:00.001+02:00

Ännu en vecka har förflutit och ännu en helg har lämnats bakom en. Eller, för er vanliga dödliga så är ju helgen såklart inte över, men då jag jobbar söndagar så ser jag det som så.

Veckorna rinner på och jag trivs bättre än vad jag borde tillåta mig att göra. Det handlar inte om en svensk försiktighet, det handlar om att inte förälska sig i en samtid som man vet är förgänglig och tidsbegränsad. Well. Förra helgen svängde jag över till Anna och Johan för mysöl och charader i en park. Sådär som det ska vara.

Den här helgen inleddes hos Tina och far där det åts middag och jag lyckades supa mig själv under bordet på calvados. Mindre lyckat beteende som jag bittert fick äta upp i morse. Well. Trevligt var det i alla fall, så länge det varade.

Idag har jag och Antonia svängt över till mammas landställe och ätit morsdaglunch tillsammans med mors sida av släkten. Det var i allra högsta grad en trevlig stund, även om den dämpades av mitt allmänna icke välmående.

Kvällen har ägnats åt dvd-tittande och rekreation. Har klämt av Land of the Lost samt Transformers med tillhörande kommentarspår. Den förstnämnda var bara konstig. Verkligen bara konstig. Den andre har jag sett ett antal gånger, men spice:ade nu till det med kommentarspår från en mycket självgod Michael Bay. Klart värd kväll.

Nu sitter jag och väntar in Antonia som firat en väns födelsedag. Och jag lyssnar på Ola Magnell. Sämre kan man ha det.

Veckan som kommer så går kontoret över till sommartid och en vårmiddag kommer att äga rum.Något att se fram emot. Sommaren närmar sig med stormsteg och jag vet att jag kommer vara imbecill och handlingsförlamad dem första dagarna. Tyvärr. Men ärligt talat har jag varit så fruktansvärt jävla trött för jämnan, behöver några dagar off. Sen är det massiva projekt och plugg som gäller.

/Sebastian

Someday it will come to you

2010-05-16T23:44:00.000+02:00

"Det är lätt att tänka bakåt när förvirringen tar fart" skaldade Winnerbäck i en av dennes bästa låtar i min mening. Jag ser hans poäng, men samtidigt har jag nog aldrig varit en sådan som blickar bakåt. Är inte så svag för att gömma mig i nostalgi, men ska samtidigt inte förneka att det händer att jag tänker tillbaka på svunna tider och förskönar dem. Ser dem genom ett rosa skimmer, som om det vore enklare tider. Självfallet finns det saker som var bättre förr, men nutiden är minst lika bra - fast på helt andra sätt. Problemet ligger inte i att jag blickar bakåt och minns. Problemet ligger i att jag har problem att stanna i nuet åt andra hållet. Jag blickar framåt.

När förvirringen tar fart blickar jag framåt och hoppas och tror på morgondagen. Det finns två problem med detta.
1. Jag förbiser nuet.
2. Jag saknar förmåga att styra upp en direktion.
Självklart kan man alltid argumentera att jag är ung och att veta vad man vill spendera resten av sitt liv med är spritt språngande omöjligt. Problemet ligger bara i att jag inte vet vad jag vill med mitt närmsta kvartal. Jag vaknar upp morgon på morgon med en ny plan. En ny idé som låter fantastisk på pappret. Sedan analyserar jag idén. Sätter mig in i den. Vänder och vrider. Och sen får jag ångest över alla logiska luckor och fallgropar jag kommer att hamna i om jag väljer den idén. Tillbaka till ritbordet. Och så går det i cykler.

Jag tror inte bara det handlar om att jag är för feg, per se, utan att jag helt enkelt vill för mycket. Det må vara ett lyxproblem, men ett problem none the less. Jag känner folk som inte har en aning om vad de vill och jag känner de som har en utstakad plan. Jag önskar jag föll i den senare kategorin. Att jag vaknade upp en morgon med en idé som jag vågar klamra mig fast vid och vågar chansa på. Just nu har jag en sådan idé. En idé jag vill ska funka. I teorin fantastisk. I praktiken full av hål. Får jag det att fungera är det bäst.

Jag har valt att se fram emot sommaren som om den ska bli den bästa någonsin. Kan vara ännu ett misstag. Ett fall av för höga förhoppningar. Jag kommer åtminstone ha mer pengar att leva ut mina idéer med.

Det må vara kvällsligt svammel från en pojke med för många direktioner, men ibland behövs även sådant. Nu ska pojken duscha för att sedan återvända till sextiotalets Manhattan där han spenderat större delar av sin kväll. Donald Draper och Peggy Olsen kvällens motivationspelare.

Puss

/Sebastian

Men om han så höll hennes hand, den försvunna, i sin – är drömmen en dröm, inte sant? Även om den slår in

2010-05-12T22:09:00.002+02:00

Hej. Igen. Inga ursäkter för min bristande blogg. Jag har varken tid, ork eller lust att skriva. Jag har knappt ens tid att läsa folks bloggar. But it's all good.

Jag praktiserar och står i. Det är suveränt faktiskt. Känner mig som en bra hand i en perfekt handske. Både emottagande, atmosfär, bransch och uppgifter känns guld. Har redan lite ågren över att jag snart måste lämna. Hur ostigt det än må låta.

Parallellt med praktiken jobbar jag mina söndagar på mitt kneg. Också ett bra gig, egentligen. Och vid sidan om dem båda förbereder jag mig för jobb jag ska sköta i sommar.

Sommaren kommer innehålla studier, två deltidsjobb och lite semester. Först ut är en weekend i Berlin med min fagra mö. Tror det kan bli suveränt, faktiskt. Senare under sommaren ska jag till Krakow med min familj. Kan nog också bli helt bra.

Så jag har att stå i känner jag. Tid till att leva och andas mellan varven äts mest upp av en slags existentiell framtidsångest och den enorma tröttheten. Tacksamheten för att få vara ledig är enorm, så enorm att jag än en gång sluter in mig och vägrar ta mig ut. Idag borde jag till exempel hängt med till Babasonic och trängts med alla indiefjortisar. Men jag sitter hemma med Halmstads Sommarlager och lyssnar på Ola Magnells senaste singel på repeat. Deppigt? Nej. Inte nämnvärt. Mest behagligt på det där sättet jag gillar.

Men lite social lyckas jag vara ibland. Häromkvällen gästade jag den alltid lika underbara fröken Magnerholt. Förfestspel och toaletthäng. Precis sådär som hemmafester ska vara. Och imorgon ska jag och Antonia äta middag hos min moder. Så jag håller mig lite flytande, åtminstone.

Och Antonia fortsätter vara en bra tjej. Utan henne hade jag nog varit än mer innesluten. Blickar fram emot sommaren med fasa och förväntan. Borde leva mer i nuet. Men å andra sidan har jag alltid varit jävligt dålig på att leva i nuet. Så jag fortsätter flyta runt med blicken högt i skyn och planera för olika morgondagar varje morgon.

Vi hörs när jag nästa gång får inspiration att skriva. Eller över facebook. Där är jag mer aktiv än någonsin.

Puss.

/Sebastian

Den ständiga rädslan att bli påkommen

2010-04-11T23:01:00.001+02:00

På glid igen. Mentalt och fysiskt. Vissa saker pekar rakt uppåt. Andra lite snett nedåt. Dessvärre låter jag nog snett nedåt ta överhand. Troligtvis för att det är viktigt, även om det gör en nedstämd from time to time.

Tror att sist jag skrev så vankades det myndighetsdag för min Antonia. Kvällen/natten som ledde upp till det var vi hemma hos Karlssondelen av min familj och åt påskmiddag långt in på småtimmarna. Vi tog oss till Ekerö med hjälp av bussar, taxi och promenader. Antonias dag var mysig i allmänhet.

Veckan som har förlöpt har jag spenderat på min nya praktik. Både pepp och dödtid. Tänker försöka göra så mycket pepp av det som möjligt. Annars har jag musiktidning att syssla med, vilket lätt kan ta upp tid. Båda är roliga på ett eller annat sätt.

I fredags sågs Kick Ass. Den var bra överlag. Hade högre förväntningar, vilket jag borde sluta ha.

I lördags åt jag, Antonia och min mor på restaurant i Abrahamsberg. Vi avslutade kvällen med kaffe och avec hemma hos mor senare. Det var en allmänt bra kväll.

Så, på det stora hela så har jag goda framtidsutsikter, goda förutsättningar och så. Men det är något som gnager ändå, för att citera Winnerbäck.

Jag borde köpa John Mayers senaste platta. Det är mer regel än undantag att jag går runt och saknar den skivan i min iPod. Visst, jag skulle kunna tanka den, men någon måtta får det nog vara.

Är svårfokuserad och planlös. Jag finner det obehagligt. Det bästa övergripande senaste veckorna är att jag hittat tillbaka till Batman. Läst om lite serier, sett lite filmer och spelat spel. Batman är en trygg punkt.

Nu ska jag duscha och sova. Ni får ingen bild idag.

/Sebastian

Jag vet att jag är svår att leva med

2010-03-31T11:10:00.000+02:00

För den som lyssnar. Som fortfarande inte givit upp hoppet om att jag ska skriva här.

Inte ens en gång i veckan skriver jag. Och igen, det finns inga egentliga ursäkter förutom inspirationsbrist. Saker händer som är skrivvärda, men jag fattar aldrig pennan (låter bättre än "tangentbordet", eller i det här fallet "laptopen") för att författa ned det.

Sen sist vi hördes av har jag varit i Uppsala och besökt min bästaste Tjippen. Det var en ljuvlig resa på alla sätt och vis. Vi drack öl och whisky, spelade tv-spel och hängde på V-dala. Trippen gav mig både cravings efter Uppsala och Tjippen. Vi syns alltför sällan, både staden, karlen och jag.

Skolan har lidit mot sitt slut för terminen, vilket känns förbannat skönt. Nu återstår tio veckor av hårt slit på praktikplats. Jag tror det kan rocka, faktiskt. Är inte lika stressad över det som jag tidigare varit, vilket är skönt.

Häromdagen drog jag och Antonia till Bengans och kollade in en gammal klasskamrat till mig spela. Det var jävligt kul att träffa honom igen, första gången på år. Han har kommit upp sig lite i karriären sen gymnasiet, vilket han är värd. Kalasgrej.

Det var något mer jag skulle förtälja, som alltid, men det har jag glömt. Kanske bäst jag sparar det till ett senare inlägg. Så att jag har en överhängande måstekänsla att skriva.

Idag ska jag nog in till stan, pyssla lite och eventuellt gå på bio. Vi får se. Har varit dålig på biofronten på senaste, tyvärr. Varit dålig på de flesta fronter.

På söndag fyller Antonia år, glöm inte gratta henne.

/Sebastian

Jag är ställd av komplimanger och vacklar av kritik

2010-03-14T21:37:00.001+01:00

Se. Då var det dags för det semiveckoliga inlägget igen. Den här gången har jag egentligen ingenting att förtälja, som vanligt.

Senaste veckan har till mångt och mycket gått ut på att försöka bibehålla någon slags motivation, men till stora delar misslyckas. Så jag har spelat Lego Star Wars med Antonia, varit på middag hos både mor och far, samt stärkt illusionen av att jag faktiskt studerar något av äkta värde.

Jag har försökt komma igång med mitt ena sidojobb, men det går fantastiskt knackigt. Delvis på grund av min motivationsbrist, delvis för att folk har en tendens att inte svara när det ringer, men mest för att jag känt mig dåligt informerad. Kombinationen har gjort att jag inte tagit mig så långt. Men ska försöka komma igång nu i veckan. Har ett högt uppsatt mål som inte är ouppnåeligt, men det börjar se svårt ut.

Imorgon, måndag, har jag tenta i ett ämne. Efter det så ska jag och min grupp strukturera upp en slags presentation om ett valt ämne. Vi ska prata i en halvtimme. Loads of tid. Dock har vi valt ett ganska kul ämne, så det kanske går.Men framförallt toppas måndagen av att jag far upp till Uppsala och besöker Tjippen. Bajsbra grej, faktiskt. Stannar till någon gång under tisdagen. Vi har inte setts på år och dagar, känns det som. Funderar på att försöka planera in en vårlig tripp till Örebro också. Eller om man ska strukturera upp någon sommargrej. Vad som känns bäst, vad som känns bäst.

Jag och Antonia har förövrigt skaffat oss en så kallad signature dish som vi nästan lyckats föräta oss på. Känns som det första vi lagat som fungerar som en riktig maträtt och faktiskt är god. Plus att Antonia skämt bort mig med sjukt goda chocolate chip cookies, min diet till trots.

Bilden är på mig och Tjippen för sisådär tvåtusen år sedan. Om man kollar noga i spegelreflektionen så står Jesus där och hänger.

/Sebastian

Han skruvas upp till hysteri och måste stänga sin port

2010-03-05T17:22:00.003+01:00

Inspirationskälla, kan jag få nappa? Eller hur det nu var.

Känns som att detta är ett döende forum på grund av bristande engagemang från min sida. Så bör det ju inte vara. Jag bara saknar förmågan att tycka att någonting jag gör är värt att sprida till en slags omvärld. Även om saker som sker just nu både är spännande och intressanta på flera sätt.

Kanske är det rädslan för att öppna sig, göra sig sårbar och att sedan få stå med svansen mellan benen om man senare misslyckas. Kanske är det därför jag inte skriver om mina projekt. Till exempel så tar jag mig med trevande bambisteg ut och utforskar grejer och annonser för en av Sveriges största musiktidningar. Jävligt kul gig faktiskt. Får se hur jag artar mig.

Skolan fortsätter vara tämligen oengagerade, tyvärr. Det mesta känns oseriöst och flamsigt just nu. Och om man tar något på allvar så kommer det tillbaka och biter en i svanskotan. Så just nu tar jag ingenting på allvar, vad det gäller skolan. Det har inte behövts hittills, så varför skall det behövas nu?

Istället tar jag framtiden på allvar på andra sätt. Till exempel ovan nämnda bambisteg. Och att jag läser en mängd böcker om företagande. Det går ganska väl hand i hand med min utbildning, plus att det bildar mig att bli mer awesome och för framtiden bli förmögen på alla sätt och vis. Win.

Om en månad drar praktik igång. Det känns lite jobbigt på några sätt och kul på andra. Det är ungefär vad jag behöver fast ändå inte. Fått praktikplats på en av de större filmdistributörerna i Sverige. Eller faktiskt i västvärlden. Och det känns sjukt seriöst och strikt. Det är ett kul gig, men jag vet inte om det är det jag behöver just nu, mycket med tanke på musiktidningensgiget. Men men. Båda är nog bildande. Om jag sköter allt snyggt i april-maj-juni så kommer jag vara utbränd lagom till sommaren. Heltidspraktik + söndagsjobb + deltidssäljjobb. Win.

Till sommaren har jag sökt kurser i redovisning, business, informatik och något mer. Allt är på distans så det kan bli en väldigt mysig sommar.

Dessutom klippte jag mig idag och ser för täskig ut. Så går det om man går till en ny frisör som är lite arrogant och smaklös. Blir mössa fram till sommaren .Tar av den lagom till min utbrändhet, med andra ord.

Tror dessa sporadiska inlägg passar mig bättre än att skriva varje dag. Jag gillar att skriva långa inlägg. Antar att det är desto tråkigare att följa, dock. Dyker sällan upp inlägg och när det väl gör det så är det långa, kryptiska och trista inlägg. Känns som att jag verkligen greppat bloggkonceptet.

Nu ska jag tvinga Antonia att lira Lego Star Wars med mig. Efter att jag funnit en vettig titel till detta inlägg, vill säga.

/Sebastian

Community - La biblioteca

2010-02-28T23:25:00.000+01:00

Jag har tidigare hyllat Ken Jeong som en av vår tids roligaste män. Han spelar en återkommande karaktär i tv-serien Community, det är en av anledningarna att följa den serien. Den andra är att den är sjukt rolig när man väl kommit in i det.

/Sebastian

Det är så mycket i skallen

2010-02-23T11:44:00.001+01:00

Snö, yada yada, snö igen och så vidare. Senaste veckorna har väl det mesta handlat om snö vilket som, så det känns oundvikligt att inte skriva om det även här. Idag är det tisdag och jag valde att stanna hemma från skolan. Eftersom jag praktiskt taget bor på landet så går inte tunnelbanan längre hit ut. Och artiklar som denna får mig faktiskt ganska avtänd på att lämna hemmets lugna vrå överhuvudtaget.

Så vad har då hänt sen sist vi hördes av? I fredags hängde jag hemma hos Anna. Vi kollade på OS, Förkväll och pratade jobb och fritid. Mycket trevlig dag. Jag fick även en mysig muffin som färdkost.

Jag har gått på bio och sett Farsan, som var tämligen medioker, tyvärr.

I lördags trotsade jag och Antonia vädret, kylan och kommunaltrafiken och tog oss till Högdalen på fezt med musiktema. Fröken Magnerholt hostade med bravur och vill man se bilder från detta spektakel så vänder man sig förslagsvis hit.

I övrigt så har jag ägnat tid på jobbet, åt att tänka och att plugga. En ganska bra mix av saker. Idag har jag dessutom slängt in ansökan om sommarkurser. Lite redovisning, lite business och lite informatik ungefär. Kan bli en bra sommar om allt går vägen.

Jag är sugen på att se Shutter Island. Kanske värt att ta sig en promenad till Vällingby senare ikväll. Kanske stannar jag hemma och kollar på The Taking of Pelham 123 på bluray, som lite ofrivilligt damp ned i min brevlåda igår.

Mars kommer bli en fattig månad. Har miljoner utgifter åt alla håll. Illa. Får se till att skaffa lite inkomster så att april blir en rik månad.

/Sebastian

He had everything a man could want: power, grace, and style

2010-02-17T21:01:00.003+01:00

Hej där.

Idag är det onsdag och jag försöker att skriva igen. Har väl egentligen inte hänt så mycket som jag kan eller vill dela med mig av. Men det känns ganska bra att skriva en dag som denna.

I måndags såg jag Edge of Darkness på bio. Den var väldigt långsam. Men skönt att se Mel Gibson agera igen. Och Martin Campbell är inte en dålig regissör någonstans. Tisdagen spenderade jag i skolan och saker kändes återigen ganska menlösa, dessvärre. Lite synd. Men det öppnar upp möjligheter.

Onsdagen inleddes med helvetestvätt. Jag förstår inte varför tvätt kan suga åt sig så nedrans mycket tid. Tvätta, vika, stryka osv. Förr i tiden såg jag fram emot att tvätta. Gillade tiden emellan nedspringningarna då jag hade tid för vila, studier och tv. Idag hade jag inte tid för något sådant. Kändes som att allt kretsade kring tvätt i 3.5h. Hatez it.

Jag for sedan in till staden och gick på intervju/jobbmöte för en tidning. Tror det kan bli en del slit, mycket möda och massor av kul om jag sköter mina kort rätt. Mer om det senare, när det väl tar fart.

Imorgon ska jag till skolan. På fredag funderar jag på att inte gå till skolan i ren protest mot alltet. Vi får se hur det går med det.

Jag har haft en Simon & Garfunkel-period senaste veckan. Jag gillar det. Underbar resvägsmusik. Och perfekt musik att läsa till.

/Sebastian

Och även om livet är förjälvligt ibland så kan vi väl lära någonting viktigt av varann?

2010-02-15T15:32:00.000+01:00

Idag är det måndag och jag har inte skrivit här på veckor. Jag har verkligen inte haft lust. Inte för att jag inte har haft något att skriva om, för det har jag verkligen haft. Saker och ting har hänt, rörts runt och rörts om. Ingen gryta är ogjord. Eh. Dock upplever jag avsaknad av motivation i att skriva. Eller att göra någonting egentligen. Eller. Fel. Jag vet exakt vad jag vill göra, men jag kan inte göra det riktigt än. Så jag går runt och trampar vatten, blir rastlös och blir irriterad på allt.

Skolan är just nu ganska menlös. Lär mig ganska lite, vilket inte helt ska beskyllas skolan utan snarare att jag inte är så mottaglig för att lära mig något som de erbjuder just nu. Istället ägnar jag min tid till att läsa böcker vid sidan om. Jag läser en hel del böcker om eget företagande, marknadsföring, bokföring och liknande. Tar upp både min tid och mitt psyke. På gott och ont. Mest ont på kort sikt, på lång sikt är det förmodligen fenomenalt. Måste bara komma till skott. Som vanligt.

Idag har varit en sådan dag som faktiskt inte givit någonting och jag har bara stirrat. Jag har haft skolgrejer att göra, men de känns så fasligt sekundära och framförallt vansinnigt tråkiga. Så även om jag försöker skriva så kommer jag ingenvart. Skriver i cirklar och stannar upp. Får ingenting gjort, egentligen.

För en dryg vecka sedan var det galej i min lägenhet. Det var till stora delar en trevlig upplevelse med nära och kära. Cecilia dök upp oannonserat och förgyllde. Och spontaninbjudna grannar förde med sig stämning långt in den ljusnande morgonen. Bilden representerar det som Antonia och jag drack.

I övrigt har veckan rullat på med skola, jobb och umgänge. Har spenderat mycket tid med Antonia, vilket alltid är en bra grej. Valentin spenderades tillsammans med denne och dennes familj på Stallmästaregården.Mysgrej.

Nu sitter jag mest och önskar att någonting ska hända. Vilket såklart alltid är fel. Händer ingenting ska man inte förvänta sig att det gör det heller. Antingen lever man med det eller så gör man någonting. Fast jag vet exakt vad jag vill göra, men är en smula oförmögen att göra det. Förutom att förbereda mig.

Kvällen ska spenderas i ensamhet. Vilket betyder antingen film eller bio, ungefär. Dock är det inte kväll än och jag har ingen aning om vad jag ska fylla resten av dagen med. Jag har redan tagit en 1.5hs promenad utan egentligen mål. Fördriva tid.

Egentligen är saker inte så deppigt som jag framställer det. Jag trampar bara i mjölkkannan i väntan på att det blir smör så att jag kan skutta ut. Och trampandet är astråkigt, men tro mig, jag kommer komma ur mjölkkannan och ta världen med storm.

/Sebastian

Lady Gaga - Poker Face (acoustic)

2010-02-09T17:53:00.001+01:00

Jag tycker om Lady Gaga mer än jag kanske vågar skylta med. Hennes musik är väldigt catchy och känns genomtänkt för sin genre. Melodierna är ofta enastående och hennes artisteri är en klass för sig. Nog om det. Den här videon visar en helt ny sida av Lady Gaga. Glöm diskotjejen och allt annat du tror och tänker om henne och välkomna istället pianosoulfunktjejen. Tjejen har fan talang på riktigt. Kanske det ballaste jag sett den här veckan.

/Sebastian

I've been roaming around, always looking down at all I see

2010-02-01T22:54:00.001+01:00

Mitt huvud är segt och jag är trött. Fick en lust att skriva men har inte riktigt orken eller huvudet för det. Vi får se.

Senast vi hördes av kollade jag på bluray och gillade läget. Sedan dess har jag varit i skolan och försökt motivera mig till det. Jag har hittat saker som är roligare att göra och saker som saker som inte är roligare att göra. Saker har gått på halvfart och helfart om vartannat.

Jag har jobbat och varit på bio. Snabba Cash och Where the Wild Things Are. Båda högst rekommenderbara. Den förstnämnde överraskade mig. Förväntade mig väldigt lite, fick väldigt mycket. Den sistnämnde var pur magi. Fantastisk känsla. Jag tänker inte skriva något om någon av dem. Min Populärkulturflik ligger vilandes för tillfälet. Jag saknar helt inspiration till sådant skrivande just nu. Tyvärr.

Jag vill göra något som består. Skapa något med mina egna händer genom blod, svett och tårar. Något som jag kan vara stolt över och kalla mitt. Jag är inne i en sån fast just nu. På gott och ont. Är rädd att jag ska få attitydproblem gentemot auktoriteter.

I morse fick jag besked om att jag är välkommen att praktisera på ett av de ställen jag sökt och varit på intervju för. Det känns bra. Jag önskar att jag var mer exalterad, för ärligt talat så borde jag faktiskt vara det. Det är ett guldföretag med guldförutsättningar. Kanske inte för ett framtida jobb, men som erfarenhet och som en "kul grej" är det fantastiskt. Kunde nog inte fått en bättre LIA. Men ändå är det något som gnager i mig, auktoritetsproblem eller rädsla att inte prestera. Jag vet inte.

Ikväll svängde Tina och Far över för att grovtvätta lite mattor. Vi spelade Buzz och hade det trevligt. Minns att det var något mer jag ville säga om det, men kommer inte på vad.

Jag måste börja rycka tag i lite saker. Har blivit lite för bekväm att jag genom att vara dumsnål med min energi går miste om saker som gynnar mig.

Den här veckan kommer i mångt och mycket gå åt till att försöka hitta tillbaka till mig själv igen. Har varit lite vilse på senaste. Fast jag är vilse i rätt rum, för jag vet åt vilket håll jag ska. Eh.

På fredag är det fest, vilket kan vara förlösande och trevligt.

Jag är det nakna i sanningen
Jag är det tysta i ensamheten
Jag är det lidelsefulla i våren
Jag är frustrationen över evigheten

/.../

Jag är allt som du valt bort

/Sebastian

Maia Hirasawa - Tusen Bitar

2010-01-30T11:57:00.000+01:00

Ganska uttjatad låt i en version som lyfter fram dess bästa sidor och får den att kännas som ny. Jävligt vackert.

Blir du blå när du ser dig i spegeln?

2010-01-26T22:24:00.000+01:00

Min blu ray anlände idag. Det firade jag med att se film och äta popcorn på mitt hörn. Det var trevligt. Filmen är för övrigt ett smärre mästerverk och blu ray är en kalasbra sak att ha har jag märkt.

Imorgon fortsätter skolan. På torsdag har jag preliminärbokat in Anna i min kalender, vet inte hur det var med det där. Får se. Hualigen.

Hej svejs.

/Sebastian

Vad vi har druckit, vad vi har gått loss och ställt åt sidan alla tvivel som har gnagt i oss

2010-01-26T12:00:00.000+01:00

I helgen firade min far att han uppnått en värdig vuxenålder. Detta gjorde han, som sig bör, med pompa, ståt och sisådär ett fyrtiotal vänner. Många av dem har känt varandra sedan lumpen och varit tajta sen dess. Hemmafesten.

Min bror, jag och tre brorpolare agerade personal. Stod i bar, såg till att det fanns snacks och mat, dukade undan osv. Ett kalaskul jobb, faktiskt, då saker inte var så strikta utan tvärtom ganska party. Mycket drinkar blandades och många öl serverades. Ett jäkla drag brev det, mycket tack vare en inhyrd trubadur som rockade loss. Framåt småtimmarna löstes arbetsuppgifterna upp och kvarvarande personal blandades ut med de övriga gästerna. Bilden är tagen runt halv sex då min bror fick för sig att däcka lite tufft till tonerna från skrålande gitarrer. Själv kom jag hem någon gång runt sju. Spenderade en kvart i en taxibil diskuterandes svensk invandrarpolitik. Klev sedan upp vid nio för att jobba lite.

En klart värd helg på alla sätt, faktiskt.

Idag är det sisådär tisdag och jag har motivation till något men vet inte vad. Det är inte till att arbeta med katt- och hundfoder, vilket jag borde göra, åtminstone. Har fasligt stor uppgift som kretsar kring djurfoder. Vill inte. Svårt att se syftet. Ligger mest och hoppas att min bluray ska dyka upp med posten så att jag kan underhålla mig med film.

/Sebastian

Man måste tiga för att vara sann, men man måste tala för att ha en chans

2010-01-25T23:48:00.002+01:00

Nu sitter jag här med en ny fräsch laptop i mitt knä. Det känns najs. Bilden är sjukt ful, men jag lovade mig själv att lägga upp den första bilden jag tog med den inbyggda webcamen.

Imorgon skriver jag förhoppningsvis om min spektakulära helg som har innehållit faders födelsedagsfirande. Kanske lägger jag även upp en bild på Herbert, som min nya dator heter.

/Sebastian

And who counts the years that disappear?

2010-01-22T20:40:00.001+01:00

Jag tänker inte hålla uppe något tempo i den här bloggen. Jag insåg ganska snabbt att sätta press på sig själv inte var vägen att gå. Det blev inget bloggande på det viset. Så nu är vi här igen och inläggen kommer när de känner för det. Har inlägg till utvecklingsfliken på lager i huvudet.

Veckan har i mångt och mycket gått åt till att vara i skolan. Motivationen till det är svalt just nu, inte för att det är speciellt tråkigt eller att det saknas utmaningar, utan mer för att mitt huvud är ett klusterfuck av tankar och idéer. Jag tar mig friheten till fritid då jag försöker reda ut allt. Har kommit till ett flertal insikter den här veckan med hjälp av det. Jag gillar det. Dock leder insikter såklart till fler saker att reda ut, men så kommer det väl alltid att vara. Jag är på väg.

I tisdags var jag på praktikintervju hos ett större företag. Det kändes ärligt talat sådär. Företaget kändes mer guld än jag kunnat ana. Dock svarade jag halvsju på var och varannan fråga, tyvärr. Kanske tar min enorma charm mig vidare utöver mina tafatta svar. Kanske inte. Får besked typ på tisdag. Annars är det bara hänga mot repen, lära sig ta slagen och sen hoppa in i matchen, för att parafrasera Hellström.

Torsdagen spenderade jag hos min födelsedagsfirande fader. Vi åt kinakäk på gamla Spången och fikade tillsammans med farmor och faster. Det var allmänt trevligt. Jag och min bror framförde ett potpurri av pappa-låtar som en del av vår födelsedagspresent. Väldigt gulligt av oss.

Fredagen började jag med att sakna inspiration och tog mig senare in till stan och träffade Anna. Vi fikade lite anspråkslöst på John Chris samt promenerade runt till stan. Det är alltid inspirerande och trevligt att umgås med Anna. Kvällen avslutar jag till På Spåret i min soltituda ensamhet.

Imorgon, lördag, skall jag agera personal på faders hejdundrande fest. Söndagen ska jag jobba. Ingen vet om jag kommer orka det senare. Men det blir att bita ihop.

Framtiden närmar sig och jag omfamnar den.

/Sebastian

Saga, mitt bidrag till turismen är att jag glömt hur man går hem

2010-01-16T17:56:00.002+01:00

I torsdags efter skolan slöt jag upp med Anna för att umgås över en eller annan öl. Vi slog oss ned på Dovas och konverserade om möjligheter, framtiden och dåtiden. Timmarna for och vi lyckades komma till insikter, dela erfarenheter och knyta lite kontakt med min föredetta kollega Simon. En helt klart värd kväll på alla sätt och vis. Värd att göra om.

Fredagen beslutade jag mig för att stanna hemma och vara tämligen inproduktiv på. Antonia bjöd över sin kamrat Helena och de bakade kokostoppar. Själv bråkade jag med min stationära dator som vägrade ladda min iPod. Ganska ovärd dag i mångt och mycket. Även om jag (eller, till 90% Antonia) lyckades får det städat i lägenheten.

Lördagen rivstartade jag runt nio med att se På Spåret och sedan promenera till Vällingby. Detta lilla köpcentra bjöd på förmånliga priser på en rad saker. Jag fokuserade på H&M där jag införskaffade tre plagg på ruggigt bra rea. Räknade ut att jag tjänat runt 600kr på varor jag innan rean funderat på att köpa men inte haft råd med. Jag såg även till att klippa mig i en välvårdad frisyr när jag var i Vällingby. Win.

Imorgon, söndag, är det jobb som gäller. Jag måste även börja fundera på hur det där med praktik egentligen fungerar i praktiken, då saker och ting eventuellt börjar röra på sig. Eventuellt.

Veckan som följer ser jag inte fram emot så mycket. Men det är bara till att bita ihop och ta sig levande ur det vilket som.

/Sebastian

Får ta mig samman för de sjunger i mitt huvud

2010-01-13T21:40:00.002+01:00

Vi testar det där med att blogga igen. Det är ju lite det som är syftet med en blogg, har jag hört.

I söndags var jag på middag på Stallmästargården med mor, morfar och mostrar. Det var trevligt, morfar fyllde sjuttiofem och vi åt finmat.

Måndagen och tisdagen ägnade jag till stora delar åt att försöka rycka tag i praktikplatssökande. Det gick ganska bra, jag vet mer om hur bra det gick senare. Jag har dessvärre ingen bra feeling inför det.

Onsdagen spenderade jag i skolan, fruktansvärt disträ och rastlös utan egentlig anledning. Som en oroskänsla utan fog. Väl hemma så har jag ändå bara suttit och stirrat. Kollat på Fringe och Heroes. Inte varit produktiv alls. En ganska dålig dag, förutom att Linnea och jag tog en längre promenad på vår lunch i vintersolen. Det var trevligt. Annars är dagen ganska menlös.

Imorgon hoppas jag kunna dricka öl med Anna efter skolan. Det vore fint.

Tänker för övrigt spika datum för fest snart. Siktar på en fredag i tidig-mitt februari. Låter bra?

...och mitt hjärta pumpar på utan kontroll

/Sebastian

Återkoppling: Whiteboard 2

2010-01-09T17:45:00.001+01:00

Jag nämnde tidigare hur jag satt upp mitt visionsträd på min whiteboard, detta inspirerade mig till att strukturera om den en smula. Jag har strukturerat om min "Att göra"-lista på ett smidigare och mer överskådligt sätt, samt satt upp mitt skolschema och övriga bra saker som berör mig den närmsta framtiden. Jag är nöjd. Känslan av att få sudda ut en avklarad uppgift är underbar.

/Sebastian

De vill ha allt som natten kan ge, men jag vill bara att du ser mig

2010-01-09T17:36:00.002+01:00

Fyra dagar sedan jag skrev här senast. Kanske inte riktigt det tempo jag utlovade att jag skulle hålla uppe, men alltid något. Sen sist vi hördes av så har jag varit på bio och sett The Informant, som var en höjdare. Jag har även hunnit börja skolan med 1,5 dagar, med två nya kurser som verkar väldigt intressanta. Jag tror det här kommer att bli en bra termin.

Idag, lördag, så har jag roat mig med att rensa ut min garderob. Resultatet blev lite drygt en pappkasse fullt med byxor, skjortor, t-shirts och tjocktröjor. Kändes både behövligt och skönt. Nu kvarstår bara problemet att jag inte riktigt vet vad jag ska göra med det. Skönast vore att gå med det till grovsoprummet runt hörnet och bara bli av med det, men samtidigt tickar en liten samvetsklocka i mig att jag borde skänka det någonstans. Det mesta av det är ju helt och rent och jag gör mig bara av med det för att det blivit för litet eller out of fashion. Så känner ni någon som vill ha kläder så sväng förbi och plocka upp påsen, då jag inte vet var närmaste klädinsamling ligger.

Förutom ovan nämnda garderobsrensning så tog jag tag i att demontera och ställa ned mitt datorbord i källaren. En uppgift jag tänkte skulle ta typ tio minuter, men lyckades ta ungefär en timme på grund av alla sladdar och hårt åtdragna skruvar. Men nu är jag åtminstone av med datorbordet vilket lämnar ett skönt tomrum i min lägenhet. Vad jag ska fylla tomrummet med har jag ingen aning om. Jag har heller inte ekonomin för att köpa något fint, så just nu får hörnan agera lite avlastningsyta.

Medan jag utförde mina bestyr så tog sig Antonia an uppgiften att laga mat till oss. Det utförde hon med bravur, då hon bemästrade konsten att laga linssoppa på ett elegant och tillfredställande sätt. Fest!

Kvällen vet jag inte riktigt vad jag ska göra av. Antonia ligger och sover i soffan och jag är sådär lagom nöjdtrött av alla dagens bestyr. Kanske bara vara hemma och dra några linor.

/Sebastian

Mitt 2010 i ett slags visionsträd.

2010-01-06T21:00:00.000+01:00

Senaste veckorna har jag roat mig med att plita ned vad jag vill få ut av 2010 och i grova penseldrag även hur jag ska uppnå det. De grovaste penseldragen beror mest på att Power Point vägrade vara min vän hela vägen igenom. Men nu har jag en ganska god plan för några aspekter av mitt liv. Sidan är nu utskriven och sitter på min whiteboard som en konstant pepp.

/Sebastian

Konsten att skriva ned mål 2

2010-01-06T19:58:00.000+01:00

Isabelle har i sin, relativt nystartade inspirations-/motivationsblogg Life is full of heroism skrivit ned mål för första halvan av 2010. Svårare än så behöver det inte vara.

Kika in inlägget här:
http://lifeisfullofheroism.blogspot.com/2010/01/nu-har-ett-nytt-ar-borjat-och-som.html

/Sebastian

En sån som jag har högre pretentioner

2010-01-05T12:33:00.002+01:00

Nu har det nya året hunnit starta igång sig sakta men säkert. Mest har jag jobbat och gömt mig på min kammare medan jag smidit planer för framtiden. 2010 är ett lovande år, om jag bara vågar låta det vara det.

Ska börja skriva här mer frekvent nu när jag slutat jobba för säsongen. Snart börjar skolan igen med en del förändningar. Vet inte hur jag ska tackla dem, men det kommer att gå an. Om inte annat kommer jag kompensera för det på annat håll. Det ska inte finnas tid över att släpa fötter efter sig och deppa ihop. Jag ska läsa en kurs vid sidan om också. Eller kanske två om jag orkar. Tror inte det, men en kurs vid sidan om blir det åtminstone. Och alla projekt jag har i huvudet vittnar om att om jag bara rycker tag i det så kommer 2010 att bli fantastiskt.

Jag har några lediga dagar innan skolan börjar på torsdag. De tänker jag utnyttja till att mest göra ingenting, vilket i sig inte är en motsägelse mot att allt jag vill göra eller ett steg tillbaka till forna tider, utan snarare ett behövligt break för att hämta andan. Hittills har jag mest gått på bio, Imaginarium of Dr. Parnassus och Sherlock Holmes. Är osäker på om jag skriver något utförligt om dem, det skulle strida lite mot min rekreationstid.

Bilden har ingenting med ingenting att göra, men jag ser väldigt glad ut och äter glass i Thailand sommaren '07. I sommar borde jag göra något av värde. Svårt att få råd med att bode leva och ha kul under sommaren bara. Funderar på att dra några sommarkurser och mjölka ur CSN-pengar under sommaren, så att jag slipper oroa mig för jobb. Också en idé.

Hej svejs, va.

/Sebastian

Det har stormat i mig det senaste året

2009-12-31T19:38:00.001+01:00

"Det skulle vara lätt för mig att säga att jag inte hittar hem, men det gör jag tror jag." lyder ett briljant citat av den minst lika briljanta gruppen Bob Hund. Citatet har senaste åren varit lite av en ledstjärna för mig, både spritutellt och för min produktivitet. Ovissheten kontra säkerheten. Oviljan kontra viljan till något annat. Jakten på något annat.

Att skriva ett episkt blogginlägg om det gångna året är varken speciellt eget eller givande för något. Kanske är det mest för mig själv jag skriver, som i alla andra fall. Ett bokslut, även om jag inte riktigt tror på nyårsaftnar och nyår i övrigt.

Så jag börjar bläddra genom min, numer avslutade, sockerdrickadagbok för att se hur mitt år har varit. Enligt mina anteckningar börjar det på botten. Jag slits mellan ensamheten och mina studier. Jag går mycket på bio och verkar vara en allmänt orolig själ.Jag pratar även om att skaffa en blogg för att få ett eget forum, ett där jag inte känner mig för gammal och malplacerad.

Men i övrigt verkar inte mycket ha hänt i mitt liv årets första kvartal. Jag gick på bio, hängde med Antonia och sporadiskt träffade mina övriga vänner mer sällan än brukligt. En kväll drack jag öl med Martin, Malin och Tjippen. Det var en väldigt trevlig kväll. I början av året dog även min ena externa hårddisk. Jag träffade min typ längsta internetvän, Evelina, för första gången och promenerade runt Stockholm.

Vi glider då sakta in på det andra kvartalet som inleds med att den nionde mars så såddes det ett frö till att söka till Nackademin, då deras folder damp ned i min brevlåda. Jag for till Uppsala och återupplevde lite studentliv samt såg den fantastiska filmen Watchmen för första gången. Jag försöker etablera vanan att simma som konditionssport, men misslyckas. Det andra kvartalet kantades kanske främst av ett stambyte som fick mig och min katt att leva i exil. Det här var även tiden då jag upptäckte att jag är svagt laktosintolerant. Antonia och jag blir beroende av Legospel till xbox.

Tredje kvartalet inleddes med sommar, Emmabodafestivalen och midsommar i Uppsala. Sommaren var lika passiv som resten av året. Spenderade mycket tid med Antonia och lite tid till något annat. En ganska bra sommar, som för första gången på år inte färgades av Gröna Lund och allt vad det innebär. Den sjuttonde juni slutade jag vara svarthårig, vilket var slutet på en era. Och Toalettfesten var ett faktum.

Årets sista kvartal blev min vändpunkt. Jag började på Nackademin, ryckte tag i delar av mitt liv och gick från passivt offer till aktiv deltagare. En strävan efter något. Jag är fortfarande lika splittrad i huvudet inför allt. Fortfarande lika livrädd för saker, men nu kanaliserar jag allt och går på ändå. Vilket känns jävligt befriande.

Okej, jag medger att inlägget inte blev lika episkt som jag till en början lovade. Det blev mest randomtankar och upplevelser utan något vidare djup alls. Faktum är att när jag läser igenom det känns det mest plåttrigt och oläsligt.

Framtiden ser ljus ut på de flesta sätt. Jag har mer kontroll än jag brukar ha. Jag har många att tacka för att mitt år har varit så drägligt som det varit, men dessvärre har jag fler att be om ursäkt för att jag funnits till så lite som jag gjort. Det ska vi ändra på. Så häng med mig 2010, det kommer att bli awesome.

/Sebastian

Den druckne matrosens sång - Thåström

2009-12-28T23:50:00.000+01:00

Jag tycker att det är väldigt lamt att se hemgjorda youtubevideos till låtar, men nu råkar det vara så att det inte finns någon officiell video till denna makalösa sång. Så jag är så illa tvungen att lägga ut den här videon. Den fångar in så mycket. Så mycket känsla. Jag är en sucker för texter som berättar historier. Och trasig kärlek är väl aldrig fel?

Jag hade såklart bara kunnat lägga upp en spotifylänk till låten ifråga, men det skulle vara ett ganska tråkigt blogginlägg.

/Sebastian

De fick mig aldrig fastspänd, för nu som då är jag alltid på väg

2009-12-27T22:55:00.010+01:00

Jag nämnde i mitt senaste inlägg att jag skulle återkomma när jag kunde formulera meningar. Det kan jag fortfarande inte, men det känns som att jag inte borde låta bloggen dö ut bara för att jag jobbar ihjäl mig. Eller, jag jobbar inte ihjäl mig, jag får bara inte ro i huvudet. Aldrig. Årets sista dag har jag en hel dag för mig själv och bara mig själv. Det är min första hela dag sen jag vet inte när och jag ser så fram emot det. Jag vet att nästa år kommer att bli kick-ass om jag bara tillåter det. Jag behöver bara tiden.

Jag nämnde även i tidigare inlägg att jag for hem till min familj för julfirande. Det var ett trevligt firande med familj, farmor och faster. Vi hade kommit överrens på förhand om att den enda som skulle stå fokus för julklappar skulle vara min bror, dock var alla ganska sneaky så det fanns ett gäng klappar från den där beryktade Tomten till resten av oss. Vilken tur, för annars hade det varit ganska tomt. Vi åt julmat, smällde smällkarameller och satte på oss kalasfåniga kungakronor, allt i sann julanda. Mycket trevligt. Jag vann mot bror men förlorade mot far i biljard. Värt att nämna, såklart.

I övrigt har jag hängt en del med Antonia. Och igår efter jobbet mötte jag upp Tjippen för att ta en längre fika, prata politik och se Avatar i 3D. I morgon dag hoppas jag kunna skriva utförligare om den än att jag inte gillade den. Den var bara "okej".

Men mest av allt har jag nog jobbat och stått i. Stridit mot Alvin och dennes gängs framtåg över Sverige. Och alla föräldrar som följer med och strider emot. Ganska slitit, men jag hoppas fortfarande innerligt att januarilönen är av proportioner som gör det värt besväret. Det är den troligtvis inte. Men den ska räcka till att sparande, ny dator och en blu ray. Kanske med en del på avbetalning i värsta fall. Konsumtionen tar över handen.

Jag är dessutom förkyld så det står härliga till. Och en av mina bästa klasskamrater mumlar om att hoppa av skolan, vilket också känns sådär lagom pepp.

Men här är en som stretar emot, så att säga. Så lätt blir jag inte av med mig. Så lätt ska saker inte glida ur mina händer.

/Sebastian

Det kommer att ta lite tid innan du lär dig att stå bredvid

2009-12-25T13:52:00.004+01:00

Igår var det julafton och då tänkte jag lägga upp ett inlägg om hur jag var på väg till min familj för att fira. Dessvärre så ville inte mitt internet riktigt att det inlägget skulle upp när jag kände för det. Så nu får ni det inlägget idag, istället. Jag åkte hem till min familj över julafton och jag såg ut ungefär som på bilden.

Skriver mer om hur det var där senare. När jag orkar föra över bilder och formulera hela meningar. Kanske ikväll, troligtvis senare. Snart ska jag till jobbet vilket som.

/Sebastian

What's It Gonna Be? - Mike O'Connell feat. Dr Ken

2009-12-22T23:20:00.000+01:00

Sedan jag såg Knocked Up första gången har jag ansett Ken Jeong vara en vår tids roligaste människor. Den här videon spär på min tro. Att låten i sig är sjukt lätt att gå och nynna på är en annan sak.

/Sebastian

Dale Carnegie - How to Win Friends and Influence People

2009-12-20T21:37:00.002+01:00

Jag har, som kanske bekant, plöjt igenom ett stort antal podcasts och ljudböcker om personlig utveckling av olika slag. De flesta har jag inte skrivit om, även om jag kanske borde göra det. Men det är svårt att hålla sig från att varmt rekommendera Dale Carnegies mästerverk How to Win Friends and Influence People. För ärligt talat så är det här i princip den genuina grunden till all litteratur och vidare forskning på området hur man interagerar med andra människor.

Boken behandlar ämnen såsom övertalningstekniker, hantering av kritik och hur man blir omtyckt som person. Allt är kryddat med mängder av inspirerande anekdoter från allt mellan vanliga medelsvenssons till amerikanska storpresidenter, vilket gör boken levande.

Det är fascinerande att boken släpptes för över sjuttio år sedan, men att så få plockat upp den och lever sitt liv efter dess läror. I all ära att det är en av de största böckerna på området, någonsin. Men en handbok i mänsklig interaktion är faktiskt mycket mer nödvändigt än vad man kan tro. Du behöver inte aspirera att bli en toppsäljare eller en fantastisk ledare för att plocka upp "tekniker" för att bli en mer omtyckt och personligt framgångsrik människa. Jag skriver tekniker inom citationstecken då jag anser att boken inte handlar om övningar, tekniker eller ens att du följer den slaviskt. Utan kärnan villar på att du får en påminnelse eller en tankeställare om självklarheter du kanske aldrig ens tänkt på. En utvidgning av tankesättet i interaktion med andra människor.

Släng en blick på wikipediasidan för boken och avgör själv om de ämnen som boken behandlar inte verkar lite lockande trots allt. Jag anser det vara väldigt värt sina kronor och sin tid. Det finns en anledning till att namnet Dale Carnegie än idag förknippas med lärosäten för personlig- och affärsutveckling världen över.

/Sebastian

Men någon dag är jag tillbaks och allting blir som allting borde va'

2009-12-20T20:51:00.000+01:00

Idag har jag, förutom att spendera en dag på jobbet, utövat konsten att sitta inspärrad i en tunnelbanevagn i femtio minuter. Någonstans mellan Vällingby och Johannelund beslutade sig en vagn att lägga av, så tåget fick stå. Sparsam information, på grund av elektriskt fel och allmän förvirring med lugn rådde. Och en vag avundsjuka på de som satt i ersättningsbussarna som åkte förbi oss en efter en. Vi som satt i första vagnen blev utrymda ur förarhytten, som med cirka en och en halv meter hade lyckats rulla in på perrongen. Hur det gick för övriga vagnar vet jag ärligt talat inte. Jag slog följe med en trevlig tjej på vägen hem och vi småpratade om ditt och datt. Det visade sig att hon bodde mitt emot mig. Så kan det gå.

Nu är jag allmänt trött och jävlig. Ska upp tidigt imorgon för jobb igen. Första gången jag jobbar fyra dagar i rad på jag vet inte hur länge. Jag ska nog överleva på något sätt. Jag ser januarilönen hägra.

Min lägenhet ser ut som härke just nu, vilket är lagom roligt. Spenderar dock på tok för lite tid hemma för att vilja dra igång något städprojekt. Så allt staplas på hög. Igen. Det är både omotiverande och onödigt. Jag tror att tisdag, min lediga dag förutom julafton, kan bli en dag av städande. Eller julafton innan jag åker hem till familj.

Fortfarande är Hästpojkens senaste låt enastående fantastisk. Växer för varje lyssning. Väntar spänt på albumet.

/Sebastian

Hey, I've got nothing to do today but smile

2009-12-19T14:28:00.001+01:00

Idag har jag roat mig med att träffa min bror och ta en kortare promenad till Vällingby för att införskaffa verktyg. Dessa verktyg använde jag till att skapa denna lilla bildrebus:

Jag har alltså med våld och verktyg öppnat upp min dator, MacGyver-style, för att försöka råda bot på strömtillförselproblem. Det gick sådär. Jag lyckades dock så pass bra att jag kunde med mängder av tejp lösa det för stunden. Kort och gott är min dator på dödsbädden.

Jag funderar, helt seriöst, på att hosta ett "Assar Farewell Party" någon gång i januari/februari för att fira av min gamle trotjänare när jag köpt en ny. Hur är intresset bland mina diverse vänner för ett sådant? Datorns död är bara en i raden av anledningar att hosta en fest, såklart. Ni kan ju suga på karamellen så kan vi spika datum.

Snart ska jag till jobbet. Hej svejs, va!

/Sebastian

Där är leden vi har gått och där är jag som kommit bort

2009-12-18T11:37:00.000+01:00

I onsdags dinerade jag med mor min. Första gången det var bara vi på jag vet inte hur länge, vilket var ganska skönt. Diskussioner och samtal får helt andra nyanser då. Vi kollade även in Bonde söker fru, vilket inte är en vana jag tänker plocka upp.

Efter mor for jag över till Ekerö där det slutade med att jag blev strandsatt på grund av pissigt väder. Efter att ha försökt göra det bästa av situationen ett tag gav jag upp och satte mig på tvären mot allt. Antonia lyckades dock dra ut mig på en promenad i snörusket. Det var väl hyfsat värt.

Till aftonen for vi hem till mig och sov. Så nu sitter jag här och lyssnar sönder Hästpojken och äter makaroner i förberedelse för fyra dagars jobb. Jag öppnar starkt med Avatarpremiär och niotimmars pass. Följande dagar är inte fullt så jobbiga. Så jag ska nog överleva.

Hej men nej. Nu ska jag bege mig. Vi höres.

/Sebastian

Hästpojken - Gitarrer & Bas, Trummor & Hat

2009-12-18T08:49:00.001+01:00

Jag vet inte riktigt hur jag lyckats missa Hästpojkens senaste singel fram till nu. Deras första skiva tilltalade mig enormt och baserat på den här låten så tilltalar nog deras uppföljare mig mer. Det är ljuvligare, popigare, mer schlager och mindre rått. Sjukt vackert.

/Sebastian

So young and full of running to the edge of desire

2009-12-16T11:43:00.002+01:00

Ifall ingen märkte det så snöade det som fan igår. Jag är inget större fan av snö och undrar lite stillsamt på min kammare om mina arma vinterskor klarar ännu en säsong. Suck.

Jag spenderade tisdagen nästan uteslutande hemma hos Caroline. Vi diskuterade relationer, blivande barns namn, kollade youtubevideos, följde arvikafestivaldebatten och pratade om livet i allmänhet. En otroligt behövlig dag där insikter fick ved på sin brasa. Philemons syrra var allmänt pilsk, vilket hon yttrade genom att gå runt och konstant böna och be efter närhet.

Lyssnar på en underbar ljudbok just nu, How to win friends and influence people. Grunden till all annan litteratur jag lyssnat och läst, skriven av Dale Carnegie på trettiotalet. Den är fantastisk och jag tänkte skriva mer givande om den när jag är klar med den. Oavsett så var den precis vad jag behövde för att få lite gnista tillbaka.

Tjippen ringde i måndags när jag var på jobbet. Skönt att höra karlns röst.

Ikväll ska jag till mor på middag. Länge sedan det bara var hon och jag över en middag. Ska bli trevligt. Vet annars inte vad jag ska fördriva min dag med. Är inte speciellt sugen på någonting alls, vilket känns lite trist. Kanske ligger jag bara inne och kollar film.

/Sebastian

Du vill krypa ur ditt skal och gå i kromosomer och slå allting som du träffar på

2009-12-13T22:18:00.001+01:00

Försöker samla huvudet nog för att skriva något av värde. Något läsvärt. Kanske summera dagarna som gått då jag inte hört av mig eller summera de tankar som viner genom skallen likt elakartade projektiler. Men jag får inte fram något noterbart. Mitt huvud är på för många ställen samtidigt just nu och minst av allt är det där det kanske i grunden borde. Eller, var det borde vara är en balansgång tillika definitionsfråga. Mest av allt blir det att jag inte är någonstans, vilket nog är det mest obehagliga. Bristen på egentligt fokus.

Nästa vecka innebär jobb, fröken Magnerholt, försök till fokus och mer jobb. Ser fram emot Caroline, jobb känns ganska långt ned på min önskelista just nu och fokus kommer jag inte kunna greppa oavsett hur mycket jag försöker.

Känner att jag ramlat in i en period där jag tror att konsumtion kan rädda mig. Det finns två uppenbara nackdelar med den tron:

Jag har inga pengar och planerar därför upp min, ej ännu intjänande, januarilön.
Konsumtion löser inte problem, bara lindrar dem.

Jag vill köpa filmer, ny mobiltelefon, ny laptop, en bluray osv. Oavsett hur mycket pengar jag får i januari kommer det inte vara nog till allt jag vill ha och på det så vill/måste/borde spara en kännbar summa från den lönen. Vilket innebär att jag blir nedstämd för att jag inte kan lindra mina sår med konsumtion, ens om jag ville det. Fail.

Ola Magnells platta Nya Perspektiv är genombra. Kan vara ett av Sveriges bästa någonsin, no kidding. Killen kan skriva texter och vrida ord på ett sätt som få kan. Kliff är en av de bästa låtarna någonsin skrivna, enligt min åsikt. Bilden är från i somras då jag, Tjippen med föräldrar och Antonia såg karln i Eksjö. Det var mysigt.

/Sebastian

Ted.com: Richard St. John

2009-12-10T10:46:00.024+01:00

Att www.ted.com är en fantastisk hemsida på många sätt råder det väl få tvivel om? Sidan som med konceptet att lägga ut korta, informativa, inspirerade och lärorika videos är en resurs värd att utnyttja.

Jag bifogar två videos om att lyckas, båda framförda av Richard St. John, men jag rekommenderar varmt att bläddra runt lite i ted.coms rika katalog av videos. Jag har för avsikt att länka till fler videos när jag finner fler favoriter.

/Sebastian

Peter Fox - Alles Neu

2009-12-09T13:39:00.000+01:00

Tänk efter noga; När lyssnade du på tysk hip hop senast? När Tjippen var här för någon vecka sedan tipsade han mig om Peter Fox och jag har inte lyckats skaka av mig honom än. Videon ovan är sjukt ball och låten kalasbra. Enjoy!

/Sebastian

Nog måste vi väl riva ner det gamla, käre kamrat, för att få en chans att börja bygga upp det nya

2009-12-09T13:14:00.000+01:00

Ligger i med en katt i knät i sängen, paralyserad av tvångstankar och motivationsbrist. Opepp. Åkte hem från Antonia tidigt imorse och har sedan dess inte kunnat ta mig för att göra något av värde även om jag verkligen borde. Jag vet inte riktigt varifrån den här mentala dippen kommer, men den irriterar mig något så in i det grövsta och leder till nedåtgående spiraler och/eller bara lite onda cirklar. Måste på nytt intala mig själv att det är värt att bryta mig ur det. Suck.

Har kollat in de två första avsnitten av Scrubs s09 och må säga att jag hittills inte föraktar det ens hälften så mycket som jag borde eller misstänkte att jag skulle göra. Det nya formatet känns som en helt okej nytändning, långt från bra, men kanske nog för att hålla en säsong.

Önskar att jag hade något av värde att komma med. Något intressant att berätta som lyfte upp de gråa skyar jag just nu sprider omkring mig. Men icke. Motivationsbloggen är lika nere som mitt allmänna humör.

Jag har två lektioner kvar den här terminen utspritt på två eftermiddagar. Förhoppningsvis motiverar jag mig nog att göra något väl av den tiden innan och efter dessa. Det handlar bara om att komma igång. Att komma igång är nyckeln till ALLT och det vet jag.

/Sebastian

Det är bara att gå på som förut och inte stanna eller se sig om

2009-12-08T11:52:00.000+01:00

Förra veckan var en vecka ämnad åt annat än att blogga. Jag ska försöka se till så att den här veckan blir mer luftig så att mer bloggande kan flyta upp till ytan. Inte för att jag är storsint och tror att folk seriöst saknar mina inlägg när jag inte skriver, utan för att en blogg där ingen skriver knappt är värd sitt namn.

Idag är det tisdag. Senaste dagarna har jag spelat en del Lego Batman med Antonia, sett Metropia och varit i skolan. Tisdagen är planen att spendera med det jag inte hann med förra veckan, nämligen studier, serier, promenad och praktikplatssökande. Dock ligger jag just nu här och undviker livet lite. Samlar mod att lyfta telefoner och så vidare.

Kan glädja alla läsare med att jag är halvvägs till mitt viktmål som det ser ut nu. Så nu är det no cheating och hårda promenader som gäller så är jag snart smal igen. Like if. För att fira min viktnedgång slangar jag upp en bild, skamlöst stulen från Anna, där jag visar prov på varför jag blev så tjock som jag blev. Inser när jag bläddrar genom Annas bilddagbok att jag äter och/eller är på väg att äta något onyttigt på i princip varenda bild från 2007. Winseba.

I övrigt lyssnar jag på My Chemical Romance första gången på typ två år om vi räknar bort Desolation Row. Brings back memories.

Nej, hörni. Vad sägs om att rycka tag i något?

/Sebastian

Metropia (2009)

2009-12-07T21:24:00.002+01:00

Termen "svensk film" har blivit snudd på ett skällsord idag. Kanske är det inte så konstigt då vi bombarderats med buskiskomedier och trötta polisfilmer i årtionden. Bristen på genremångfald i kombination med att vi jämför våra små produktioner med de klart mer påkostade amerikanska alternativen får svensk film att framstå som ganska uselt generellt. Så det är med stor glädje jag får nys om den animerade dystopin Metropia (2009). Kommer den att kunna måla om det svenska filmlandskapet så vi slipper fler filmer med Janne "Loffe" Carlsson?

Metropia utspelar sig i en närbelägen framtid då multinationella företag mer eller mindre styr Europa, delvis med hjälp av ett europaomspännade tågnät. I fokus står Roger, en helt vanlig medelsvensson från Farsta, vars huvud börjar spela honom spratt då en inre röst dykt upp. Filmen blir en jakt efter sanning på vad som ligger bakom denna mystiska och manipulativa stämma. Och vem är egentligen tjejen från schamporeklamen som så förföriskt följer med på äventyret?

Som helhet är filmen tämligen unik i sin animationsstil, vilket lyfter en annars ganska långsam story. Att den är långsam innebär dock aldrig att den blir tråkig, den är tvärtom stundtals väldigt spännande och engagerande. Även om ämnen och händelser känns igen från tidigare verk inom genren så är filmen fenomenal på att bygga upp en paranoid stämning och mysteriet kvarstår långt in i filmen. Det känns som att filmens regissör, Tarik Saleh, medvetet portionerar ut information i små doser för att ständigt hålla storyn igång.

Överlag gillar jag filmen, dess långsammare stunder till trots och jag skulle gladeligen se att Tarik Salehs nästa projekt berikas med en hög budget, då jag tror att karln har stor potential att ge världen mer bra grejer.

Bör du se den? Ja. Om inte annat för att jag hellre ser att den här spelar in mångmiljonbelopp än Göta Kanal 3 då den här faktiskt bygger på något originellt och för fram något fräscht. Men det kommer aldrig hända.

/Sebastian

Jag är skyldig till att under många herrans år försökt slippa va' med mig själv

2009-12-02T14:23:00.003+01:00

Jag medger att jag legat lågt här i några dagar. Det har sina förklaringar. Det jag försöker bygga upp fortsätter att motverkas och raseras av krafter jag ej har befogenheter att styra. Hade jag varit av troende sort hade jag misstänkt att min Herre testar min tro. Jag vet inte vad det är universum testar hos mig. Jag forsätter gå på, finns inte riktigt tid eller lust att stanna upp nu. Jag är fortfarande på väg uppåt, tro inget annat. Stundtals känns det dock som att jag står ensam kvar när allt och alla runt omkring mig går sönder. Kanske är det bara en fas.

Jag har kommit tillfreds mycket mer med mig själv senaste månaderna än vad jag någonsin gjort tidigare. Jag trivs mer med mig själv som person. Jag vet mer. Jag har dock inte kommit hela vägen fram än. Jag är inte helt lärd, vilket gör att motgångar fortfarande slår mig hårdare än de borde. Men jag ska ta mig ur allt, jag tänker fortsätta utan risk för att falla tillbaka till gamla, obekväma skor. Räds ej.

Har inte varit i bestånd att ta mig till skolan på några dagar. Idag ägnar jag mig istället åt självstudier. Skriver offert, vilket både är roligt och givande. Går relativt bra. Lyssnar på Thåström, vilket kanske inte är den mest peppande av artister jag kan komma på. Men på något sätt når han in och värmer, som han alltid gjort. Som det känns som att bara han kan ibland.

I övrigt så mår min laptop väldigt dåligt och januari kan inte komma snabbare så att jag kan få laga den, alternativt köpa en ny. Men innan Januari hinner anlända har jag en tjock vägg av jobb. Just nu ser jag fram emot det. Jobb erbjuder nästan alltid en flyktväg från sig själv och sina tankar.

Jag saknar de dagar då Tjippen och Martin var befästa i Stockholm. Vissa dagar gör det ont att vi bor på olika håll, även om jag vet att de finns kvar och att de troligtvis kommer tillbaka inom snar framtid. Vissa dagar behöver jag deras villkorslösa umgänge, ondsagspromenader, herrmiddagar och ölkvällar. På bilden är vi i gladaste laget och jag bär min naturliga hårfärg för sista året. Eller, jag lär ju återgå till den, jag vet bara inte när.

Hittade för övrigt början på en novell som jag skrev i våras. Jag gillar den. Tror inte att jag kan eller kommer göra något av den. I bästa fall renskriver jag den och publicerar på något sätt. Jag saknar tiden då orden stod på min sida.

Det kommer att bli bra. Bra mycket bättre än det här. Siktet är inställt, men vägen dimmig.

/Sebastian

Denver - The Last Dinosaur

2009-11-29T23:18:00.000+01:00

Denver. Det var tider det. Bara tidigt nittiotal kan producera elgitarrspelande dinosaurier i solglasögon. Blir lite rörd av nostalgi när jag ser det.

/Sebastian